I torsdags red jag mitt första ridpass i min "nya" sadel och det kändes faktiskt väldigt härligt att kunna sitta utan att behöva känna att man måste kämpa sig ned i sadeln. Själva ridpasset var väl inte ett utav de bättre utan det blev att nöta, nöta, nöta för att få loss lilla Pican. Att böja sig och vinkla in bakbenen under kroppen är inte hennes favorit. Speciellt inte när man ridit på rakt spår i fyra dagar innan   Två dagar i skogen, en dags vila och en dag med sadelprovning ger ju inte ett jättebra upplägg för lösgjord häst kroppsligt men väl mentalt.
Men så efter ett miljontals steg i öppnor och slutor så kunde Pican till slut acceptera att gå förböjd i båda varv, detta för att stretcha ut ordentligt och mjuka upp kroppen. Efter ridpasset beslutade jag för att byta tillbaka till min tvådelade bridong igen eftersom hon inte känns så mjuk och fin i munnen på det tredelade, det känns lite som om Pica får gå med för "små skor" fast i munnen då. Något som inte riktigt är bekvämt så att säga, luddig förklaring men som vanligt inom ridning är det svårt att förmedela en känsla.

Så till igår bytte jag bett och Pica kändes mycket bättre i munnen! Dock sjukt seg och ouppmärksam på skänkeln då fröken Pica bytte skepnad till snusk-Pica och är brunstig deluxe igen med tillhörande föl-tuggning. Men det går väl över om ett par dagar. Trots brunst så kunde Pica ändå bjuda på ett mycket härligt ridpass. Hela passet blev egentligen en ren framridning med trav på fyrkanten och tio meters volter i hörnen, galoppöppnor på långsidorna och sedan efter bara 25 minuter var hon mjuk och ledig i kroppen. Rörde sig med mycket luft och tryck och jag kunde rida henne förböjd och stretcha ut sidorna på henne ännu mer än dagen innan. Så det var en mycket nöjd häst och ryttare som avslutade sitt ridpass sedan.

Så efter att ha ridit två ridpass i min nystoppade sadel inser jag faktiskt hur uselt den måste ha legat på stackars Pica. För nu är hon mycket mer rörlig i bogarna. Upplever att hon tar ut steget mer och det framförallt i galoppen som går att rida mycket lättare nu. Och när jag igår bytte tillbaka till det "vanliga" bettet så blev allt ännu bättre, så nu känns det som att vi faktiskt ska kunna uppnå ännu bättre resultat på kommande tävlingar om jag lär mig rida ordentligt såklart    Nu ska jag bege mig ut till min fina springare och rida ett pass i den härliga solen.

På återseende!

// therre

 

Stallbruttan

20 maj 2012 16:56

Vad skönt att äntligen få ha lite grejer som passa igen!! :D Det gör sådan skillnad! Älskar själv min kompis dressyrsadel, som både passar hennes kuse och min ända ;D

http://stallruttans.blogg.se

Therese

22 maj 2012 16:03

Ja passande grejer är verkligen A och O :)
Haha! Förstår jag att du mer än gärna rider på kompisens häst ;)

 

Lena

8 juli 2012 16:10

Hallå! Var håller du hus? Hur går det för er?

Therese

14 juli 2012 12:51

Jag har tagit bloggpaus eller helt enkelt gett upp, får se vad som händer i framtiden...
Men Pica och jag lever och det går bra för oss!

 

Matilda Holmström

8 augusti 2012 17:24

Hejsan! Vad gulligt att du länkar till min blogg i din meny! Jättesnällt av dig :)

http://matildaholmstrom.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...