Jahopp, då har stressen blivit "verklighet" så att säga. Man säger ofta att man är stressad men egentligen är man nog inte det på riktigt förrän man upplever stressrelaterade symptom. Today tog min stress en ny vändning och jag fick ett tecken på att jag egentligen borde ta det lite lugnt, men vart finns tiden till det? Tenta på torsdag, min del på grupparbete 1 och 2 ska båda vara klara nästa vecka, ny delkurs börjar på fredag, dubbla kriminologi-föreläsningar fram till jul, däremellan ska det hinnas med övrigt plugg, julklappshandling, livsfunderingar och det viktigaste av allt PICA!
Proviva och yoghurt/fil kommer bli mina trogna vänner framöver, Julafton kan jag få vila!

Igår red jag ett roligt och lätt pass på Pica igen. Allt flöt på väldigt fint och allt kändes så där toppen bra. Kunde till och med rida upp på medellinjen i galopp utan att Pica drog i väg som en bulldozer. I höger galopp kunde jag till och med samla henne väldigt fint. I vänster jobbar vi med att samla ihop till lugn arbetsgalopp.
Idag red jag halva passet ute på hoppbanan, man kan inte sitta i ridhus jämt. På med kläder från topp till tå och sedan ut. Skritta runt lite först och hittade sedan ett litet spår utan några halkiga fläckar. Så där red vi runt i kanske 20 minuter, skritt och 4 varv i trav. Sen gick jag in och avslutade. Eftersom jag inte hade några sporrar så blev det ett litet "lek-pass". Försökte mig på byten men det gick inget vidare, så det blev mest galopp i lättsits på fyrkanten. Pica var lycklig!

Nu ska jag gå och slänga ett öga på mina anteckningar inför tentan, sen blir det tv.

På återseende!

// therre

Vem har beställt snö i kombination med hårda vindar just denna helg? Jag kan nästan lova att resterande helger detta år kommer vara lugna utan snöstorm, detta enbart för att jag måste vara ute i vädret för intag av hästar idag, igår uttag+intag i snöoväder.

Gårdagen bjöd inte bara stallet tur och retur gånger två utan även klippning av ett stycke Pica. Hade till min hjälp Becca som höll i grimskaftet. Laddade upp en Ikea-påse full med silage och sedan satte operation klippning igång. Vänster sida av kroppen gick finemang, kunde klippa nästan överallt och nästan ända upp till öronen. Höger sida sedan gick lite mindre bra då kändes hon sig lite trängd tror jag men efter en stund gick det finemang också, i kombination med tvångsmatning från Beccas sida. När kroppen var klar återstod magen, där krävdes det lite "brutalare" metod. Andréa fick assistera med att hålla ett framben medan jag gick crazy under magen med klippmaskinen. Pica var allt annat än glad! Bakåt strukna öron och hoppade runt, försökte "lägga" sig osv. Allt för att slippa. Hon är ju definitivt inte rädd utan bara så jäkla vrång!

Men nu är hon klippt igen och jag tror nog hon tycker det är skönt, slippa bli svettigt i den varma pälsen och få ha fina täcken istället (om inte annat gillar jag det hela!).

Så Pica fick på sig ett tjockare innetäcke så hon inte ska frysa, stalltemperaturen är ju under all kritik sedan de "bytte ventilation" förra året. Med minus åtta grader ute och 30 hästar inne ska det väl ändå inte vara 3 grader bara inne? Hoppas på en förbättring innan vargavintern anländer.

Nu ska jag ta tag i mitt tentaplugg, i em intag av hästar som sagt och sedan ett dressyrpass.

På återseende!

// therre

Äntligen! Dagens träning kändes "lätt", hela passet kändes fruktansvärt lätt på något sätt. Men ändå fick vi inte bara rida övergångar eller så utan idag var det en riktig träning.

Det började med att jag gick upp vid 7, satte i motorvärmaren, gick och lade mig en halvtimme till. Gick upp igenom vid halv åtta, fixade mackor och bytte om till stallkläder och for mot stallet. Det slog mig då: Vad är det som driver mig att gå upp tidigt på morgonen, ute är det -8 grader och jag vet om att jag ska rida i gamla där det är ytterligare 2 grader kallare? Vad driver mig eller generellt oss hästmänniskor till detta? I ur och skur, 30+ eller -30 grader åker till stallet och rider. Visst jag har tillgång till två ridhus men kylan går ju inte att undkomma. Jag är fascinerad av denna motivation som vi alla måste besitta, en motivation som säkerligen inte finns hos många andra. Det är beundransvärt, en klapp på axeln till oss hästmänniskor!

Tillbaka till träningen. Tände lamporna till gamla när jag gick förbi läktardörren, sprakade till rejält i lamporna när de tändes kan jag säga! Gick sedan in genom ridhusdörren och började gå ett varv först för att jag själv skulle bli varm i kläderna. Iklädd 3 par strumpor, vanliga, nylon-ridstrumpor och lite tjockare korta, däröver chaps, ridbyxor+långkallingar, t-shirt+v-ringad tröja+fleecetröja+fodrad väst+vinterjacka, fleece-ridvantar. Jag frös inte överhuvudtaget! Mer än om öronen då, silverörhängen leder kyla rätt bra. Läste i en tidning (för onödigt vetande) att silver är ett av de bästa materialen som leder kyla, 8 örhängen=kyliga öron! Red sedan under träningen utan väst och jacka.
Medan jag gick omkring så sprakade det till i lamporna igen och Pica blev sket-rädd! Jag tänkte då att det här skulle bli ett spännande ridpass. Hoppade sedan upp och skrittade fram på spänd-Pica. Några sprakningar i lamporna och Pica flög iväg i galopp, hoppade åt sidan, var rädd för allt på läktaren som varit där varje gång vi ridit i gamla. Ja, allt var farligt kan man säga. Men efter lite framridning så började hon frusta och slappna av. Sen kom Olabandola och höll träning.

Arbete på volt till en början med övergångar mellan öppna och sluta i båda varven. Jag var helt fascinerad över hur allt gick så lätt. Med lätthet utan krångel eller bråk så kunde jag ställa om och forma om henne hur enkelt som helst. Det var lovley att få rida idag! Hon kändes som en kokt spagetti i kroppen. Sen fick vi rida öppna på långsidan i trav, upp på medellinjen i trav i öppna och sedan runt så hela tiden. Därefter samma ska i galopp men utan öppna på medellinjen och bara galopp rakt fram där. Fick till riktigt fina öppnor i trav, kom på mig själv med att låsa fast henne med innerhanden och när jag släppte efter där så flöt det fram väldigt fint. Något att tänka på i framtiden!
Det enda som var svårt idag var när vi skulle rida vänster galopp i övningen. Slutet av en lektion när hon gått riktigt bra gör ju att hon blir trött och där med stark och ovillig. Hon är ju stark och ovillig i vänster galopp annars med så det blev lite värre just då. Men sen gick allt finemang!

Sen fick hon äta lite i boxen och torka sitt halsfleece innan hon fick gå ut i hagen.

Imorgon ska hon få klippa sig igen. Så då blir det att det åker på tjockare innetäcke och jag plockar fram ett tjockare utetäcke utan hals. Hals behöver hon ju bara ha när det blåser storm.

Ikväll ska jag iväg på (barn)kalas hos Jenny som fyller år idag. Har för första gången lyckats köpa en bra present i tid. Brukar annars bli att hon får både födelsedagspresent och julklapp när vi har vår julklappsutdelning dagen innan julafton, som btw är om en månad bara!

Nu ska jag återgå till att vara effektiv student innan jag ska iväg.

På återseende!

// therre

Det duggar som sagt inte tätt med inlägg i den här bloggen inte! Men jag har liksom ingen ork eller skrivlust just nu, för mycket annat som styr mitt liv helt enkelt.
Att läsa 150% vid universitetet kändes ju som piece of cake i augusti-september, nu i november-december känns det inte lika lätt längre. Tenta blandat med snart tre grupparbeten känns riktigt jäkla tungt. Att jag sen ligger efter med läsningen i kriminologin gör ju inte saken bättre. Sen har även pluggmotivationen försvunnit med vinden. Totally gone så att säga, finns ingen lust alls att plugga. Det ända som driver mig till den här tentan är att jag ska klara den för att slippa ha tre i januari, två ordinare och en omtenta isf.  Ja, ja det här ska jag nog klara av. Måste som sagt bara hitta tillbaka till motivationen och struktureringen av allt.

Pica har vilat i tre dagar av den enkla anledningen att hon behövde vila två dagar och den tredje fick jag lämna henne till Becca som redan hade Loffe att rida och då hann hon helt enkelt inte rida Pica också. Becca har ju också skola att tänka på. Men Pica dör inte av det! Nej, hon är nog snarare glad över att få komma ut på ett pass idag istället. Jag kommer nog med tycka det är skönt när jag väl är uppe i sadeln. Ridning och mockning är bra för själen. I mockningen så kan man ju bara vara och skingra tankarna eller inte ens tänka. Bara mocka, mocka, mocka liksom. Och i ridningen går det ju inte att hålla på med andra tankar än ridpasset, full koncentration på hästen. Stallet är min stressfria oas!

Och med det sagt är det dags att sätta i motorvärmare i bilen, ta en macka och sen åker jag mot min pärla i stallet.

På återseende!

// therre

Efter en nästintill sömnlös natt klev jag upp. Sömnlöshet beroende på nervositet eller stress allmänt vet jag ej. Sova kunde jag inte vilket som!
Klev upp vid 05.25, kolsvart ute. Hämta Mimmi strax före 6 och for mot stallet, fodrade hästar och sedan fixa med hö i transporten, i mörker. Tog tag i knoppningen, flätorna låg fint kvar på Picas hals precis som jag lämnade dem igår.

Sedan rulla, rulla, rulla och voila!

Tävlingsknoppad och klar!

Sedan följde knoppning av mitt ostyriga hår och det blev väldigt fint, inte sant?   Den där Mimmi hon kan hon!

Sen lite väntan innan vi kunde packa bilen med alla grejer och lasta Pica i transporten. Allt gick finemang!

Väl under färd så blev det spännande filmvisning genom filmen: "Pica i transporten". Hon var inte en glad filur utan många arga framben som vevad hejvilt, men till slut så kunde hon börja äta lite silage och då blev hon super söt!

Hey dääääär!

Själva tävlingen idag gick sådär. På framridningen var hon spändare än spändast och jag gjorde mitt bästa för att få henne avslappnad och att komma till arbete.
Inne på banan så skrittade jag runt första varvet fram till domaren, stannade vid domaren och då var Pica påväg över staketet. Inte så jättespänd inte. Sen började programmet, spändheten hästifierad kan man kalla det! Allt i vänster varv var bara krusiduller och i höger någrolunda. I galoppen for hon iväg hejvilt, jag tog tillbaka, glömde driva och avbrott såklart som följd till detta. Hade nog ett avbrott i varje galopp-momentsdel i vänster galoppen. Men jag är ändå nöjd! Pica hade tävlingsgnista igen, bjöd fint i mellantraverna som de senaste tävlingarna varit mer som segkola, men nu blev dom fina igen! Kanske inte så bra som kan, men jag är nöjd bara att Pica bjöd så fint i hela programmet. Höll på att bli arg en gång, men då hörde jag Olas vackra stämma i huvudet: Du får icke bliva arg på din häst! Så då tog jag ett djupt andetag och sen fungerade det igen. 54 % är inga procent att skryta med, men jag kom inte ens sist på dem!

Nu är tävlingarna över för detta året, ska bli skönt att kunna träna hela vintern och komma igen till våren. Nya friska, fräscha tag!
Denna tävling är nog den snabbaste hittills, åkte vid 7 i morse och jag lämnade stallet halv ett efter att ha städat transport och bil samt mockat och gjort mat i stallet. Snabb tävlingsdag or what? Har sovit nu på em och det var väldans skönt! Ska ta tag i plugget nu och sen ikväll åker jag en sväng och tittar på den lilla prinsessan.

På återseende!

// therre

Jag är en person som gillar att planera, eller nej inte gillar utan MÅSTE planera allt, "In i minsta detalj" som Sickan brukar säga. Och med att jag måste planera allt långt framöver oftast så har jag ju även vissa rutiner. Ibland undrar jag vad som är fel på mig, men jag är väl bara noggrann (läs psykiskt störd).

I mina tävlingsförberedelser finns det vissa rutiner. Jag putsar t ex stövlarna två dagar innan tävling. Det gör jag av två anledningar dels för att stövlarna då hinner "suga" åt sig skokrämen ordentligt och dels för att jag oftast inte rider något "riktigt" dressyrpass dagen innan. Sen så blir det också lättare att packa allt dagen innan eftersom stövlarna har hunnit torka ordentligt. Så dagen innan kan jag istället putsa upp glansen med en trasa.

Andra förberedelser är att jag smörjer tränset, sadelgjorden och sadelgjordsstropparna samt sporremmar och gör rent sporrarna från all ev. skit. Sätter på tävlingspannbandet och nummerlapp, sedan packar jag ned alla "ridgrejer" dvs träns, spö, benskydd, boots, hjälm och sadelgjord i en korg.

När jag har korgen så är det smidigt att hitta alla grejer man behöver ha till ridningen på tävlingsplatsen sedan, allt är ju i korgen! Smidigt och lätt att hålla reda på allt. Ordning och reda är mitt bästa, speciellt i stressiga situationer såsom tävling.

Vanligtvis brukar jag även ha en kasse med extra täcken också, men imorgon är det en kort tävlingsdag ca 4-5 timmar från att vi lämnar stallet till vi kommer hem igen. Så till imorgon har jag bara med mig ett extra fleecetäcke att ha i transporten på vägen hem och sedan två ridtäcken, ett till Pica och ett som jag kan ha när jag skrittar fram    Stövlarna tillåter inte långkallingar, så det gäller att hålla sig varm så mycket det går!

All packning inför morgondagen!

Känns som väldigt lite packning den här gången, men Andréa kommer säkert tjata att jag har med mig mycket ändå. Hon agerar chaufför imorgon och bästa Mimmi följer med som hästskötare. Jag är uppbackad med det bästa teamet!

Innan jag åkte hem från stallet idag så förberedde jag morgondagens knoppning med att göra flätor, så är det bara att rulla knoppar imorgonbitti. Att stå och knoppa kl 6 imorgon känns inte så lockande och speciellt inte när det är så kort tävling.

Bara att hoppas de sitter som de ska imorgon när jag kommer, annars får jag ju bara fläta om allt.

Pannluggsknoppen gjorde jag idag. Pica tyckte det var väldigt skönt att få bli ompysslad i ett helt tyst stall. Så jag passade på och gjorde den idag istället, imorgon är det ju liksom tillräckligt med stressmoment, så att säga.

Så imorgon gör vi årets sista start, om nu vädret inte skulle slå om till snöstorm. Årets sista start blir i LA:4 och mitt mål är att enbart åka dit och för att träna tävling. Inga förhoppningar mer än att vi antagligen kommer komma först, bakifrån    Wish us luck!

På återseende!

// therre

Jag har kommit fram till att ridning är sjuuuuukt svårt! Men det är ändå den sporten jag valt att hålla på med och det är nog enbart pga den känsla man får när man känner att man kan. Man blir ett med hästen och allt flyter fram precis som man tycker det ser ut för andra!
Och varför börjar jag mitt inlägg så här? För att dagens ridpass gick alldeles strålande? Nja, inte riktigt. Pica var spänd som en fiolsträng som är på vippen att gå av pga sin spänning. Flög framåt i galopp flera gånger för att hon var så spänd. Men visst är hon ändå härlig! Har ju kommit ett snäpp längre i allt vad gäller framåtbjudning, lösgjordhet och rörelsemönster. Så det kan bära eller brista på söndag, för det är mycket spänning i damen nu! Kyla i kombination med lite mer ridning har liksom gjort sitt kan man säga, men vi ska göra vårt bästa.

Imorgon är det tävlingsförberedelser. Picas svans ska återigen bli fräsch och glänsande fin, alla saker ska putsas och packas och på söndag ska vi göra vårt bästa för sista gången det här året. Känner att jag börjar bli lite mer inspirerad inför tävling nu i skrivande stund än vad jag varit den/de senaste veckorna. Dock kommer det nog vara sjukt kallt, men vi får arbeta oss varma helt enkelt.

Nu väntar duschen och sen sängen, imorgon har jag ju bytt min enda sovmorgon den här veckan mot utsläpp. Hur tänkte jag? Men då kommer man igång i tid och that I like!
På återseende!

ps. Den 11 december ska jag få rida på domarutbildning, spännande! ds.

// therre

...mellan inläggen nu. Men bloggen är liksom inte prio ett så att säga. Mellan att plugga, vara i stallet och hinna med annat nödvändigt (typ tv   ). Men jag gör så gott jag kan, den där skrivlusten ska ju infinna sig också. Utan den blir det bara tråkiga inlägg. Nu vet väl inte jag om mina inlägg alltid är tråkiga kanske, men jag skriver ju för min egen skull inte för någon annan.

Sen i måndags har jag hunnit med att åka till Karlstad för tandkontroll på Andréa´s Mojje. Han var väldigt duktig som kunde stå snällt i transporten så länge, han är ju trots allt bara 3 år. Så efter 20 minuter hade han tröttnat lite och lekte hejvilt med sin höpåse. Det blev ju en trevlig filmstund för mig som satt i passagerarsätet och var förste hästinspektör. Väl framme så fick han träffa tandis och han blev av med en kindtand som tandläkaren ruckade loss med spegeln, sen blev det vargtandsuttagning. Väldigt spännande att se på nära håll hur allt går till. Andréa stod en bit ifrån för att slippa både blodet och skrap-ljuden, jag tycker det är mest spännande!
En sväng inne på Färjestad-shopen och blev ett brunt schabrak och 8 brodd rikare, dock ett par hundralappar fattigare. Sen for vi hemåt med en trööööött Mojito i transporten!

På kvällen blev det ridning och efter måndagens grispass så kändes allt väldigt bra. Hade fokus på skänkelvikningar och det känns som att det börjar lossna lite nu. Så vi kanske kan få sexor på både på söndag, om nu inte Pica blir för spänd och jag för stressad.
Igår skrittade vi ut i en "kristall-miljö". Frosten hade slagit till under natten och alla träd var klädda i vitt, superfint!

Skritturen bjöd på vrång-märr. Pica ville inte göra som jag ville så det blev en skrittur på ca 2 km i 40 minuter. Men vad gör det, vi fick båda komma ut ur ridhuset och se lite skog och mark. Tror nog vi behöver träna mer på att just skritta ut själva. Men det bästa är att jag blir inte rädd längre när Pica ska hålla på att bråka utan jag går på henne och säger åt henne istället för att fega ur. Det känns väldigt skönt att jag kommit över den där trösklen på Pica iaf.

Idag kör vi på ett mjukt dressyrpass och imorgon lite hårdare dressyr med mycket lösgörande inför söndagens dressyrtävling. Min klass startar redan 08.30 men jag fick en "sen" starttid 8 av 11, så jag är glad för det. Men som tidplanen ser ut nu så är det avfärd klockan 07.00 från stallet, då har vi god tid att både köra och på plats. Men även om vi skulle bli sena så hinner jag komma i tid eftersom både Mimmi och Andréa ställer upp. Mest spännande kommer inte vara att tävla utan att få se vad Pica sysslar med i transporten, hihi!

På återseende!

// therre