Denna dag skulle ha börjat med en PW, men när jag öppnade persiennerna och såg att regnet vräkte ner så gick jag istället till datorn och översatte en enkät från engelska till svenska som behövs i grupparbetet på psykologin. Sen frukost, läste sedan ett kapitel i psykologiboken, sen fick jag sms från Malin att det var fika dags.
Väl hos Malin får jag träffa supergullig och helt gaaaaalen kattunge! Den använde mig mest som klätterställning tror jag. Hängde i mina ben, armar och klättrade på ryggen. Men den var så jäkla söt!

Lilla Sprätt (ja den heter så!) provade att vara "väskmaterial"

Efter allt ståhej blev hon helt slut, bedårande söt!

På kvällen har ju befunnit mig i stallet. Pica skulle ju ridas efter två dagars lugn. Kan säga att det inte var ett strålande ridpass. Pigg, springig, spänd, statisk är bara några ord som kan sammanfatta det hela. Höll på att bli tokig och fick säga åt henne ordentligt några gånger när hon inte lyssnade på förhållningarna. Men istället för att bli arg så tänkte jag att ska hon springa och ha sån här energi ska hon få jobba också. Så framåt i förvänd galopp på volten där hon fick jobba på en stund, sen blev hon bra mycket lugnare. Så det gäller att klura istället för att bli arg. Men nu blir ju jag aldrig så arg när jag rider att jag ger upp utan jag biter ihop och försöka lösa problemen. Har faktiskt bra varit helt förtvivlad när inget har fungerat två gånger, den ena gången var förre hösten när jag hade sjukt ont i ryggen och Pica bestämde sig för att bara studs på stället. Jag erkänner att jag då blev rädd! Så en dag när jag red och hon bara höll på, allt jag trodde var att Pica hade ont någonstans. Men vid rätt ögonblick så dök Ola upp och kunde ge mig en snabb lektion. Jag kan väl erkänna att jag bröt ihop av förtvivlan när han kom, men det gick över sen när jag fick upptäcka att allt som krävdes var lite konsekvent och bestämd ridning. Stackars Stefan som var med måste trott jag var värsta psykfallet, det var ju första gången han såg mig rida då! Haha, komiskt! Den andra gången jag varit förtvivlad var på senaste hemma tävlingen när ingenting fungerade och alla vet ju hur det gick, så att säga.

Men idag lyckades jag lösa problemet hyfsat, dock var det ju långt ifrån bra! Men vi jobbar vidare imorgon helt enkelt. Då ska jag tillbringa min dag med att följa med som lasthjälp när Andréa ska åka till Karlstad ATG för att kolla tänderna på Mojje. För besväret bjuds jag på frukostmacka på vägen in och ett besök i Färjestad-shopen, där inne får jag dock betala det jag vill köpa   

Avslutar med en härlig vinterbild från den snö som kom, sågs och försvann på en dryg vecka, hoppas på att snön återvänder lagom till jul igen.

Pica och jag var först med att "förstöra" den orörda snön.

På återseende!

// therre