Jag har kommit fram till att ridning är sjuuuuukt svårt! Men det är ändå den sporten jag valt att hålla på med och det är nog enbart pga den känsla man får när man känner att man kan. Man blir ett med hästen och allt flyter fram precis som man tycker det ser ut för andra!
Och varför börjar jag mitt inlägg så här? För att dagens ridpass gick alldeles strålande? Nja, inte riktigt. Pica var spänd som en fiolsträng som är på vippen att gå av pga sin spänning. Flög framåt i galopp flera gånger för att hon var så spänd. Men visst är hon ändå härlig! Har ju kommit ett snäpp längre i allt vad gäller framåtbjudning, lösgjordhet och rörelsemönster. Så det kan bära eller brista på söndag, för det är mycket spänning i damen nu! Kyla i kombination med lite mer ridning har liksom gjort sitt kan man säga, men vi ska göra vårt bästa.

Imorgon är det tävlingsförberedelser. Picas svans ska återigen bli fräsch och glänsande fin, alla saker ska putsas och packas och på söndag ska vi göra vårt bästa för sista gången det här året. Känner att jag börjar bli lite mer inspirerad inför tävling nu i skrivande stund än vad jag varit den/de senaste veckorna. Dock kommer det nog vara sjukt kallt, men vi får arbeta oss varma helt enkelt.

Nu väntar duschen och sen sängen, imorgon har jag ju bytt min enda sovmorgon den här veckan mot utsläpp. Hur tänkte jag? Men då kommer man igång i tid och that I like!
På återseende!

ps. Den 11 december ska jag få rida på domarutbildning, spännande! ds.

// therre