Jag sa i måndags att jag ville ha snö så man kunde rida utomhus. Vad händer under gårdagen då tro? Snöstormen drar in och hela dagen är det verkligen snöstorm, stackars som dom inte satt på vinterdäck. Eller är dom dumdristiga eller optimistiska och trodde snön skulle vänta? Nåväl, folk körde som idioter ändå på E18 mot Karlskoga, de måste ha väldigt fina vinterdäck som kan åka i 100 km/h på snöig väg och 100-200 m sikt. Sikten var verkligen urusel och jag kan säga att jag var glad över att få sitta i baksätet och slippa vara den som körde.
I morse när jag vaknade hade det kommit ännu mer snö!

En härlig morgon i  september

Ca två månader senare (idag!)

Måste väl erkänna att snön kom lite för tidigt, men den är säkerligen snart bortsmält igen då det ryktas om varmare väder i helgen.

Pica har känts som vanligt igen i två dagar. Att Madde fick rida i förra veckan gjorde nog susen för oss båda. Hade nog hamnat i en "ondcirkel" där jag fokuserade för mycket på detaljer istället för helheten. Men nu känns allt mycket bättre med ridningen igen. Ibland behöver man en paus från ridningen och låta någon annan sitta upp och känna så att man kan få ett nytt perspektiv liksom.
I måndags begav jag mig ut på hoppbanan, med förhoppning om att det inte var stenhårt än. Fel hade jag, skrittade runt en stund men insåg snabbt att det inte var någon idé. Så in igen, påklädd för uteridning med tjocka vantar, enbart skor och raggsockar. Det blev rätt varmt! Men vi red en snabbis och jag bara kände lite på henne. Var mest arg för att jag i början av passet kände av någon nerv i kläm, men det försvann när jag blev varmare i kroppen.

Igår så red jag inne igen, snöstormen hade ju tagit över ute kan man säga! Gissa om jag älskar att stå nära ridhus och älskar ännu mer att ridhuset sitter ihop med stallet så att det bara är att kliva in när det är busväder? Me love ridhus!
Ridpasset började väldigt bra! Var noga med att hon skulle placera alla sina fyra ben under kroppen, traven kändes väldigt fin där hon var ihop och härligt taktmässig. Lite skänkelvikningar ut med långsidan varvat med arbete på volt. Hela tiden med samma fokus och det kändes så lekande lätt att rida, första gången på länge! Sedan kom vi till galoppen då försvann den lekande lätta känslan eftersom Pica älgade iväg då hon absolut inte ville sätta sig. Red lite mot skänkelvikning ut med långsidorna i galopp och sedan böja inåt och utåt på volt samtidigt som jag försökte sätta mer tryck i henne och samla ihop. Kan väl inte säga att det gick strålande men vi försökte tillsammans. Några bakdelsvändningar som blev katastrof, men övning ger färdighet heter det ju.

Efter ridpasset skruvade jag i brodd. Fick använda mina nya "brodd-verktyg" för första gången och de var verkligen helt super bra! Så nu är Pica utrustad för vinter, synd är att jag inte tänkte på snösulor när hon skoddes sist. Men med lite olja i hovarna innan man rider så fungerar det oftast en liten stund om man vill rida i snön. För det ska vi nog passa på att göra imorgon när nästa ridpass inträffar.

Nu ska jag kolla ifall min anmälan till nästa helgs tävling har blivit betald, sen plugg. I em åker jag mot uni för kvällsföreläsning i kriminologi.

På återseende!

// therre