Jag har sagt det förut "Idag kändes det kanon! Traven var superfin! Taktmässig osv, bla, bla,bla" Bullshit! Vad har jag haft för känsla egentligen? Idag snackar vi riktigt jäkla tryck i traven. Jag har aldrig någonsin känt en sådan känsla bara föreställt mig hur det kanske känns. Men en sådan känsla får man ju inte gratis utan det krävs en jäkla massa ridning och svett!

Dagens träningen blir placerad i en av de bättre facken, inga konstiga krumelurer eller spektakel utan bara ren ridning. Övergångar, trav-skritt, trav-galopp, galopp-skritt. Och att man kan få sådan feeling av sådana enkla övningar. Det behövs verkligen inte en massa öppnor och slutor varje dag för att få hästen harmonisk och lösgjord. Utan egentligen bara konsekvent ridning och noggranhet i det man gör helt enkelt.
Fick som alltid lite skäll av Ola. Jag MÅSTE, verkligen måste sluta titta på andra och enbart se mig själv. SLUTA jämföra och SLUTA överdriva/överrida och överanalysera allt jag gör. Simpla grunder i ridvärlden men som jag har väldigt svårt för. Börja tänka "JAG KAN!". Men jag ska träna på det helt enkelt.

Nu till dagens känsla. Fick rida på volt i alla tre gångarter, skritt, trav, galopp. Övergångar, ställa igenom, hitta rätt tryck, ner i skritt bakdelsvändnings-tänk och vända runt, framåt igen, hitta tryck. Sen blev det som i Triss-reklamen "Plötsligt händer det!". Ola säger att jag ska rida lite till och då kommer det. Känslan av hur trycket i bak går genom ryggen, via handen upp genom hals och nacke till en eftergift, bogarna och frambenen liksom upp och fram. Den där "knyckiga" känslan som man kan se på riktiga dressyrhästar på tv, så man föreställer sig att det ska kännas. Pica liksom bara flög fram med sådan lätthet men ändå så kraftfullt. Mäktig känsla! 

  
Okej, Totilas kanske inte var rätt att jämföra med, men bara för att illustrera känslan liksom   

Men bara i höger varv, i vänster är hon fortfarande inte riktigt lika loss som i höger. Men efter att ha sett/känt vad som finns i höger så finns det ju även i vänster varv. Riktigt häftigt att få känna på den där känslan som man kan se hos de där stora dressyrstjärnorna.
Jag har ju aldrig fått sitta på någon sån där riktigt, riktigt lösgjord häst som rör sig genom hela kroppen. Jag har liksom ingen erfarenhet av hur det ska kännas "på riktigt" liksom. Pica är ju egentligen den enda riktigt bra hästen som jag ridit. Så det är ju lite extra roligt att det var just på henne, min häst, som jag idag fick känna känslan. Och just den där känslan att "Jag kan!"

Kan fortfarande känna känslan av hur det kändes just där och då, samt att det höll i sig även efter en övergång trav-skritt-trav. Men det krävs som sagt ridning, riktig jävla ridning! Det är inte lätt och det gäller att hålla tungan i rätt mun så att säga. Men det är väl de här ridpassen man kan leva på så länge!

Ja, dagens stall är gjort. Snälla Emma fixar "eftermiddagsjobbet", betfor, hötuss, sätta på täcke och kolla vattnet åt Pica. Jag ska istället ägna mig åt att plugga eftersom helgen redan är fullsmäckad med vad jag tror är rolig aktivitet. Ska iväg på "Tävlingsforum" som distriktet anordnar där man ska få höra vad några tävlingsryttare tycker och tänker om tävling, idéutbyte mellan klubbar och sen ska Lennart Lindelöw hålla någon sorts hoppgrej. På söndag är det dressyrclinic med Lussan Nathorst, "Från träning till tävling" är temat typ. Tror nog det kan vara intressant.

Nu blir det till att laga lite mat och luncha tillsammans med mina vänner i "Beverley Hills", varför görs inga sådana bra serier längre?

På återseende!

// therre