Äntligen! Dagens träning kändes "lätt", hela passet kändes fruktansvärt lätt på något sätt. Men ändå fick vi inte bara rida övergångar eller så utan idag var det en riktig träning.

Det började med att jag gick upp vid 7, satte i motorvärmaren, gick och lade mig en halvtimme till. Gick upp igenom vid halv åtta, fixade mackor och bytte om till stallkläder och for mot stallet. Det slog mig då: Vad är det som driver mig att gå upp tidigt på morgonen, ute är det -8 grader och jag vet om att jag ska rida i gamla där det är ytterligare 2 grader kallare? Vad driver mig eller generellt oss hästmänniskor till detta? I ur och skur, 30+ eller -30 grader åker till stallet och rider. Visst jag har tillgång till två ridhus men kylan går ju inte att undkomma. Jag är fascinerad av denna motivation som vi alla måste besitta, en motivation som säkerligen inte finns hos många andra. Det är beundransvärt, en klapp på axeln till oss hästmänniskor!

Tillbaka till träningen. Tände lamporna till gamla när jag gick förbi läktardörren, sprakade till rejält i lamporna när de tändes kan jag säga! Gick sedan in genom ridhusdörren och började gå ett varv först för att jag själv skulle bli varm i kläderna. Iklädd 3 par strumpor, vanliga, nylon-ridstrumpor och lite tjockare korta, däröver chaps, ridbyxor+långkallingar, t-shirt+v-ringad tröja+fleecetröja+fodrad väst+vinterjacka, fleece-ridvantar. Jag frös inte överhuvudtaget! Mer än om öronen då, silverörhängen leder kyla rätt bra. Läste i en tidning (för onödigt vetande) att silver är ett av de bästa materialen som leder kyla, 8 örhängen=kyliga öron! Red sedan under träningen utan väst och jacka.
Medan jag gick omkring så sprakade det till i lamporna igen och Pica blev sket-rädd! Jag tänkte då att det här skulle bli ett spännande ridpass. Hoppade sedan upp och skrittade fram på spänd-Pica. Några sprakningar i lamporna och Pica flög iväg i galopp, hoppade åt sidan, var rädd för allt på läktaren som varit där varje gång vi ridit i gamla. Ja, allt var farligt kan man säga. Men efter lite framridning så började hon frusta och slappna av. Sen kom Olabandola och höll träning.

Arbete på volt till en början med övergångar mellan öppna och sluta i båda varven. Jag var helt fascinerad över hur allt gick så lätt. Med lätthet utan krångel eller bråk så kunde jag ställa om och forma om henne hur enkelt som helst. Det var lovley att få rida idag! Hon kändes som en kokt spagetti i kroppen. Sen fick vi rida öppna på långsidan i trav, upp på medellinjen i trav i öppna och sedan runt så hela tiden. Därefter samma ska i galopp men utan öppna på medellinjen och bara galopp rakt fram där. Fick till riktigt fina öppnor i trav, kom på mig själv med att låsa fast henne med innerhanden och när jag släppte efter där så flöt det fram väldigt fint. Något att tänka på i framtiden!
Det enda som var svårt idag var när vi skulle rida vänster galopp i övningen. Slutet av en lektion när hon gått riktigt bra gör ju att hon blir trött och där med stark och ovillig. Hon är ju stark och ovillig i vänster galopp annars med så det blev lite värre just då. Men sen gick allt finemang!

Sen fick hon äta lite i boxen och torka sitt halsfleece innan hon fick gå ut i hagen.

Imorgon ska hon få klippa sig igen. Så då blir det att det åker på tjockare innetäcke och jag plockar fram ett tjockare utetäcke utan hals. Hals behöver hon ju bara ha när det blåser storm.

Ikväll ska jag iväg på (barn)kalas hos Jenny som fyller år idag. Har för första gången lyckats köpa en bra present i tid. Brukar annars bli att hon får både födelsedagspresent och julklapp när vi har vår julklappsutdelning dagen innan julafton, som btw är om en månad bara!

Nu ska jag återgå till att vara effektiv student innan jag ska iväg.

På återseende!

// therre