I torsdags red jag mitt första ridpass i min "nya" sadel och det kändes faktiskt väldigt härligt att kunna sitta utan att behöva känna att man måste kämpa sig ned i sadeln. Själva ridpasset var väl inte ett utav de bättre utan det blev att nöta, nöta, nöta för att få loss lilla Pican. Att böja sig och vinkla in bakbenen under kroppen är inte hennes favorit. Speciellt inte när man ridit på rakt spår i fyra dagar innan   Två dagar i skogen, en dags vila och en dag med sadelprovning ger ju inte ett jättebra upplägg för lösgjord häst kroppsligt men väl mentalt.
Men så efter ett miljontals steg i öppnor och slutor så kunde Pican till slut acceptera att gå förböjd i båda varv, detta för att stretcha ut ordentligt och mjuka upp kroppen. Efter ridpasset beslutade jag för att byta tillbaka till min tvådelade bridong igen eftersom hon inte känns så mjuk och fin i munnen på det tredelade, det känns lite som om Pica får gå med för "små skor" fast i munnen då. Något som inte riktigt är bekvämt så att säga, luddig förklaring men som vanligt inom ridning är det svårt att förmedela en känsla.

Så till igår bytte jag bett och Pica kändes mycket bättre i munnen! Dock sjukt seg och ouppmärksam på skänkeln då fröken Pica bytte skepnad till snusk-Pica och är brunstig deluxe igen med tillhörande föl-tuggning. Men det går väl över om ett par dagar. Trots brunst så kunde Pica ändå bjuda på ett mycket härligt ridpass. Hela passet blev egentligen en ren framridning med trav på fyrkanten och tio meters volter i hörnen, galoppöppnor på långsidorna och sedan efter bara 25 minuter var hon mjuk och ledig i kroppen. Rörde sig med mycket luft och tryck och jag kunde rida henne förböjd och stretcha ut sidorna på henne ännu mer än dagen innan. Så det var en mycket nöjd häst och ryttare som avslutade sitt ridpass sedan.

Så efter att ha ridit två ridpass i min nystoppade sadel inser jag faktiskt hur uselt den måste ha legat på stackars Pica. För nu är hon mycket mer rörlig i bogarna. Upplever att hon tar ut steget mer och det framförallt i galoppen som går att rida mycket lättare nu. Och när jag igår bytte tillbaka till det "vanliga" bettet så blev allt ännu bättre, så nu känns det som att vi faktiskt ska kunna uppnå ännu bättre resultat på kommande tävlingar om jag lär mig rida ordentligt såklart    Nu ska jag bege mig ut till min fina springare och rida ett pass i den härliga solen.

På återseende!

// therre