I måndags utövade jag träningsformen TRX, den var rolig att hålla på med. Musklerna brände och flåset ökade. MEN: Är det verkligen värt att träna fortsätta träna något som ger nästan outhärdlig smärta som följd? Den här träningsvärken har varit bland det värsta jag varit med om och då är jag ändå rätt så smärttålig. Så jag ska fortsätta fundera ett tag till.
Min bästa träningsform på gym har hittills varit boxercise men det verkar som om det är "ute" då det inte finns tillgång till det längre vad jag kan hitta bland diverse gym i stan. Det är iallafall en träningsform jag gillar! Men nu har jag börjat hitta löpningen, än så länge på crosstrainer. Men ska väl snart försöka bege mig ut lite mer i spåret också. Löpning är både konditionsträning och mentalträning. Att se en lång djävulsk backe och att bestämma sig för att den ska jag SPRINGA uppför är mentalt stärkande.

Nog om träning utanför stallet och till "träning" i stallet. Eftersom jag haft nästan outhärdlig smärta har Pica fått lite blandad motion. I måndags red jag trots trött kropp ett ordentligt pass på Pica, hon jobbade på fint trots att det var lite motigt emelanåt. Glansdagarna är förbi och vi har trätt in i en motig period nu, men efter regn kommer solsken och glans!   Efter en massa galopp med växlande rättvänd och förvänd så kändes Pica rättså fin att rida, så jag övergick till travarbete men där var hon inte lika fin utan plöjde på framåt likt en bulldozer. Så en hel del öppna-arbete på volten blev det och ziljarders halvhalter. Avslutade när hon kändes helt okej och både Pica och jag var nog lika trötta.
På tisdagen så fick hon som sagt promenera sig, då övade vi lite ledarskap. Kan ärligt erkänna att det är ingen dans på rosor att äga ett sto med väldigt många egna åsikter. Det krävs tonvis med tålamod med den där damen! Men efter 25 minuters arbete så hade hon väl accepterat till ungefär 1% att det var jag som bestämde och inte hon. Kom snabbt framtill att det är sådana här hästar jag dras till. Donia var inte heller en lätt match. Kommer ihåg en gång när vi tränade ledarskap i grupp och övriga tog 5 minuters arbete till att få sina hästar lydiga medan jag fick 5 minuters total lydighet på 60 minuter. 55 minuters slit för 5 minuters mål, njaaaaaa! 

Världens bästa Donia!  

Igår onsdag blev det ett markarbetspass med trav- och galoppbommar. Mina benmuskler gav känslan av att de innehöll blödande sår men vad gör man inte? Man biter ihop och kör ändå! Kan säga att pelhamet var min bästa vän igår, annars hade det aldrig gått att rida på bulldozer Pican. Pigg som en lärka och taggad till tusen var hon, härlig känsla! Travade fint över bommarna när jag väl gjorde rätt och galopperade superbra över bommar i båda varven! Pican var super duktig igår   Tidigare gånger har vi haft en hel del problem med galoppbommar men igår flöt det på riktigt jäkla bra! Blir ett sådant pass någon inom en snar framtid.

Idag blir det dressyr igen, vädret kanske till och med ingiver en ritt utomhus. Har regnat och varit gråmulet hela veckan vilket inte ger sug att rida utomhus när man har ridhus   Men idag kanske....

På återseende!

// therre