Det duggar som sagt inte tätt med inlägg i den här bloggen inte! Men jag har liksom ingen ork eller skrivlust just nu, för mycket annat som styr mitt liv helt enkelt.
Att läsa 150% vid universitetet kändes ju som piece of cake i augusti-september, nu i november-december känns det inte lika lätt längre. Tenta blandat med snart tre grupparbeten känns riktigt jäkla tungt. Att jag sen ligger efter med läsningen i kriminologin gör ju inte saken bättre. Sen har även pluggmotivationen försvunnit med vinden. Totally gone så att säga, finns ingen lust alls att plugga. Det ända som driver mig till den här tentan är att jag ska klara den för att slippa ha tre i januari, två ordinare och en omtenta isf.  Ja, ja det här ska jag nog klara av. Måste som sagt bara hitta tillbaka till motivationen och struktureringen av allt.

Pica har vilat i tre dagar av den enkla anledningen att hon behövde vila två dagar och den tredje fick jag lämna henne till Becca som redan hade Loffe att rida och då hann hon helt enkelt inte rida Pica också. Becca har ju också skola att tänka på. Men Pica dör inte av det! Nej, hon är nog snarare glad över att få komma ut på ett pass idag istället. Jag kommer nog med tycka det är skönt när jag väl är uppe i sadeln. Ridning och mockning är bra för själen. I mockningen så kan man ju bara vara och skingra tankarna eller inte ens tänka. Bara mocka, mocka, mocka liksom. Och i ridningen går det ju inte att hålla på med andra tankar än ridpasset, full koncentration på hästen. Stallet är min stressfria oas!

Och med det sagt är det dags att sätta i motorvärmare i bilen, ta en macka och sen åker jag mot min pärla i stallet.

På återseende!

// therre

Efter en nästintill sömnlös natt klev jag upp. Sömnlöshet beroende på nervositet eller stress allmänt vet jag ej. Sova kunde jag inte vilket som!
Klev upp vid 05.25, kolsvart ute. Hämta Mimmi strax före 6 och for mot stallet, fodrade hästar och sedan fixa med hö i transporten, i mörker. Tog tag i knoppningen, flätorna låg fint kvar på Picas hals precis som jag lämnade dem igår.

Sedan rulla, rulla, rulla och voila!

Tävlingsknoppad och klar!

Sedan följde knoppning av mitt ostyriga hår och det blev väldigt fint, inte sant?   Den där Mimmi hon kan hon!

Sen lite väntan innan vi kunde packa bilen med alla grejer och lasta Pica i transporten. Allt gick finemang!

Väl under färd så blev det spännande filmvisning genom filmen: "Pica i transporten". Hon var inte en glad filur utan många arga framben som vevad hejvilt, men till slut så kunde hon börja äta lite silage och då blev hon super söt!

Hey dääääär!

Själva tävlingen idag gick sådär. På framridningen var hon spändare än spändast och jag gjorde mitt bästa för att få henne avslappnad och att komma till arbete.
Inne på banan så skrittade jag runt första varvet fram till domaren, stannade vid domaren och då var Pica påväg över staketet. Inte så jättespänd inte. Sen började programmet, spändheten hästifierad kan man kalla det! Allt i vänster varv var bara krusiduller och i höger någrolunda. I galoppen for hon iväg hejvilt, jag tog tillbaka, glömde driva och avbrott såklart som följd till detta. Hade nog ett avbrott i varje galopp-momentsdel i vänster galoppen. Men jag är ändå nöjd! Pica hade tävlingsgnista igen, bjöd fint i mellantraverna som de senaste tävlingarna varit mer som segkola, men nu blev dom fina igen! Kanske inte så bra som kan, men jag är nöjd bara att Pica bjöd så fint i hela programmet. Höll på att bli arg en gång, men då hörde jag Olas vackra stämma i huvudet: Du får icke bliva arg på din häst! Så då tog jag ett djupt andetag och sen fungerade det igen. 54 % är inga procent att skryta med, men jag kom inte ens sist på dem!

Nu är tävlingarna över för detta året, ska bli skönt att kunna träna hela vintern och komma igen till våren. Nya friska, fräscha tag!
Denna tävling är nog den snabbaste hittills, åkte vid 7 i morse och jag lämnade stallet halv ett efter att ha städat transport och bil samt mockat och gjort mat i stallet. Snabb tävlingsdag or what? Har sovit nu på em och det var väldans skönt! Ska ta tag i plugget nu och sen ikväll åker jag en sväng och tittar på den lilla prinsessan.

På återseende!

// therre

Jag är en person som gillar att planera, eller nej inte gillar utan MÅSTE planera allt, "In i minsta detalj" som Sickan brukar säga. Och med att jag måste planera allt långt framöver oftast så har jag ju även vissa rutiner. Ibland undrar jag vad som är fel på mig, men jag är väl bara noggrann (läs psykiskt störd).

I mina tävlingsförberedelser finns det vissa rutiner. Jag putsar t ex stövlarna två dagar innan tävling. Det gör jag av två anledningar dels för att stövlarna då hinner "suga" åt sig skokrämen ordentligt och dels för att jag oftast inte rider något "riktigt" dressyrpass dagen innan. Sen så blir det också lättare att packa allt dagen innan eftersom stövlarna har hunnit torka ordentligt. Så dagen innan kan jag istället putsa upp glansen med en trasa.

Andra förberedelser är att jag smörjer tränset, sadelgjorden och sadelgjordsstropparna samt sporremmar och gör rent sporrarna från all ev. skit. Sätter på tävlingspannbandet och nummerlapp, sedan packar jag ned alla "ridgrejer" dvs träns, spö, benskydd, boots, hjälm och sadelgjord i en korg.

När jag har korgen så är det smidigt att hitta alla grejer man behöver ha till ridningen på tävlingsplatsen sedan, allt är ju i korgen! Smidigt och lätt att hålla reda på allt. Ordning och reda är mitt bästa, speciellt i stressiga situationer såsom tävling.

Vanligtvis brukar jag även ha en kasse med extra täcken också, men imorgon är det en kort tävlingsdag ca 4-5 timmar från att vi lämnar stallet till vi kommer hem igen. Så till imorgon har jag bara med mig ett extra fleecetäcke att ha i transporten på vägen hem och sedan två ridtäcken, ett till Pica och ett som jag kan ha när jag skrittar fram    Stövlarna tillåter inte långkallingar, så det gäller att hålla sig varm så mycket det går!

All packning inför morgondagen!

Känns som väldigt lite packning den här gången, men Andréa kommer säkert tjata att jag har med mig mycket ändå. Hon agerar chaufför imorgon och bästa Mimmi följer med som hästskötare. Jag är uppbackad med det bästa teamet!

Innan jag åkte hem från stallet idag så förberedde jag morgondagens knoppning med att göra flätor, så är det bara att rulla knoppar imorgonbitti. Att stå och knoppa kl 6 imorgon känns inte så lockande och speciellt inte när det är så kort tävling.

Bara att hoppas de sitter som de ska imorgon när jag kommer, annars får jag ju bara fläta om allt.

Pannluggsknoppen gjorde jag idag. Pica tyckte det var väldigt skönt att få bli ompysslad i ett helt tyst stall. Så jag passade på och gjorde den idag istället, imorgon är det ju liksom tillräckligt med stressmoment, så att säga.

Så imorgon gör vi årets sista start, om nu vädret inte skulle slå om till snöstorm. Årets sista start blir i LA:4 och mitt mål är att enbart åka dit och för att träna tävling. Inga förhoppningar mer än att vi antagligen kommer komma först, bakifrån    Wish us luck!

På återseende!

// therre

Jag har kommit fram till att ridning är sjuuuuukt svårt! Men det är ändå den sporten jag valt att hålla på med och det är nog enbart pga den känsla man får när man känner att man kan. Man blir ett med hästen och allt flyter fram precis som man tycker det ser ut för andra!
Och varför börjar jag mitt inlägg så här? För att dagens ridpass gick alldeles strålande? Nja, inte riktigt. Pica var spänd som en fiolsträng som är på vippen att gå av pga sin spänning. Flög framåt i galopp flera gånger för att hon var så spänd. Men visst är hon ändå härlig! Har ju kommit ett snäpp längre i allt vad gäller framåtbjudning, lösgjordhet och rörelsemönster. Så det kan bära eller brista på söndag, för det är mycket spänning i damen nu! Kyla i kombination med lite mer ridning har liksom gjort sitt kan man säga, men vi ska göra vårt bästa.

Imorgon är det tävlingsförberedelser. Picas svans ska återigen bli fräsch och glänsande fin, alla saker ska putsas och packas och på söndag ska vi göra vårt bästa för sista gången det här året. Känner att jag börjar bli lite mer inspirerad inför tävling nu i skrivande stund än vad jag varit den/de senaste veckorna. Dock kommer det nog vara sjukt kallt, men vi får arbeta oss varma helt enkelt.

Nu väntar duschen och sen sängen, imorgon har jag ju bytt min enda sovmorgon den här veckan mot utsläpp. Hur tänkte jag? Men då kommer man igång i tid och that I like!
På återseende!

ps. Den 11 december ska jag få rida på domarutbildning, spännande! ds.

// therre

...mellan inläggen nu. Men bloggen är liksom inte prio ett så att säga. Mellan att plugga, vara i stallet och hinna med annat nödvändigt (typ tv   ). Men jag gör så gott jag kan, den där skrivlusten ska ju infinna sig också. Utan den blir det bara tråkiga inlägg. Nu vet väl inte jag om mina inlägg alltid är tråkiga kanske, men jag skriver ju för min egen skull inte för någon annan.

Sen i måndags har jag hunnit med att åka till Karlstad för tandkontroll på Andréa´s Mojje. Han var väldigt duktig som kunde stå snällt i transporten så länge, han är ju trots allt bara 3 år. Så efter 20 minuter hade han tröttnat lite och lekte hejvilt med sin höpåse. Det blev ju en trevlig filmstund för mig som satt i passagerarsätet och var förste hästinspektör. Väl framme så fick han träffa tandis och han blev av med en kindtand som tandläkaren ruckade loss med spegeln, sen blev det vargtandsuttagning. Väldigt spännande att se på nära håll hur allt går till. Andréa stod en bit ifrån för att slippa både blodet och skrap-ljuden, jag tycker det är mest spännande!
En sväng inne på Färjestad-shopen och blev ett brunt schabrak och 8 brodd rikare, dock ett par hundralappar fattigare. Sen for vi hemåt med en trööööött Mojito i transporten!

På kvällen blev det ridning och efter måndagens grispass så kändes allt väldigt bra. Hade fokus på skänkelvikningar och det känns som att det börjar lossna lite nu. Så vi kanske kan få sexor på både på söndag, om nu inte Pica blir för spänd och jag för stressad.
Igår skrittade vi ut i en "kristall-miljö". Frosten hade slagit till under natten och alla träd var klädda i vitt, superfint!

Skritturen bjöd på vrång-märr. Pica ville inte göra som jag ville så det blev en skrittur på ca 2 km i 40 minuter. Men vad gör det, vi fick båda komma ut ur ridhuset och se lite skog och mark. Tror nog vi behöver träna mer på att just skritta ut själva. Men det bästa är att jag blir inte rädd längre när Pica ska hålla på att bråka utan jag går på henne och säger åt henne istället för att fega ur. Det känns väldigt skönt att jag kommit över den där trösklen på Pica iaf.

Idag kör vi på ett mjukt dressyrpass och imorgon lite hårdare dressyr med mycket lösgörande inför söndagens dressyrtävling. Min klass startar redan 08.30 men jag fick en "sen" starttid 8 av 11, så jag är glad för det. Men som tidplanen ser ut nu så är det avfärd klockan 07.00 från stallet, då har vi god tid att både köra och på plats. Men även om vi skulle bli sena så hinner jag komma i tid eftersom både Mimmi och Andréa ställer upp. Mest spännande kommer inte vara att tävla utan att få se vad Pica sysslar med i transporten, hihi!

På återseende!

// therre

Denna dag skulle ha börjat med en PW, men när jag öppnade persiennerna och såg att regnet vräkte ner så gick jag istället till datorn och översatte en enkät från engelska till svenska som behövs i grupparbetet på psykologin. Sen frukost, läste sedan ett kapitel i psykologiboken, sen fick jag sms från Malin att det var fika dags.
Väl hos Malin får jag träffa supergullig och helt gaaaaalen kattunge! Den använde mig mest som klätterställning tror jag. Hängde i mina ben, armar och klättrade på ryggen. Men den var så jäkla söt!

Lilla Sprätt (ja den heter så!) provade att vara "väskmaterial"

Efter allt ståhej blev hon helt slut, bedårande söt!

På kvällen har ju befunnit mig i stallet. Pica skulle ju ridas efter två dagars lugn. Kan säga att det inte var ett strålande ridpass. Pigg, springig, spänd, statisk är bara några ord som kan sammanfatta det hela. Höll på att bli tokig och fick säga åt henne ordentligt några gånger när hon inte lyssnade på förhållningarna. Men istället för att bli arg så tänkte jag att ska hon springa och ha sån här energi ska hon få jobba också. Så framåt i förvänd galopp på volten där hon fick jobba på en stund, sen blev hon bra mycket lugnare. Så det gäller att klura istället för att bli arg. Men nu blir ju jag aldrig så arg när jag rider att jag ger upp utan jag biter ihop och försöka lösa problemen. Har faktiskt bra varit helt förtvivlad när inget har fungerat två gånger, den ena gången var förre hösten när jag hade sjukt ont i ryggen och Pica bestämde sig för att bara studs på stället. Jag erkänner att jag då blev rädd! Så en dag när jag red och hon bara höll på, allt jag trodde var att Pica hade ont någonstans. Men vid rätt ögonblick så dök Ola upp och kunde ge mig en snabb lektion. Jag kan väl erkänna att jag bröt ihop av förtvivlan när han kom, men det gick över sen när jag fick upptäcka att allt som krävdes var lite konsekvent och bestämd ridning. Stackars Stefan som var med måste trott jag var värsta psykfallet, det var ju första gången han såg mig rida då! Haha, komiskt! Den andra gången jag varit förtvivlad var på senaste hemma tävlingen när ingenting fungerade och alla vet ju hur det gick, så att säga.

Men idag lyckades jag lösa problemet hyfsat, dock var det ju långt ifrån bra! Men vi jobbar vidare imorgon helt enkelt. Då ska jag tillbringa min dag med att följa med som lasthjälp när Andréa ska åka till Karlstad ATG för att kolla tänderna på Mojje. För besväret bjuds jag på frukostmacka på vägen in och ett besök i Färjestad-shopen, där inne får jag dock betala det jag vill köpa   

Avslutar med en härlig vinterbild från den snö som kom, sågs och försvann på en dryg vecka, hoppas på att snön återvänder lagom till jul igen.

Pica och jag var först med att "förstöra" den orörda snön.

På återseende!

// therre

Tävlingsforum igår, lördag, och dressyrclinic med Lussan idag, söndag, inspirationshelg kan man kalla det!

Gårdagen började med fika inne på Scandic, därefter var det en dam från Ridsportförbundet som pratade om hur man gör för att utveckla sin tävlingsverksamhet. Intressant men kändes ändå inte riktigt rätt eftersom hon pratade mestadels om "proffesionella" tävlingar och vi i vårt län anordnar ju mest lokala och regionala. Men ändå väldigt intressant om hur tänket i att anordna tävling ändå bör vara samma.

Därefter fick man lyssna på en "debatt" med några tävlingsryttare i länet. De fick frågor ang hur de tycker tävlingar bör anordnas, vilka tävlingar de väljer och varför. Det var väldigt olika men kul att ändå höra att det inte är pengarna som lockar utan faktiskt vilka klasser man har och hur standarden på tävlingen är, bra standard = väljs först om det är liknande tävlingar samma helg även om det kanske blir dyrare. Det är ju något att tänka på.

Sen blev vi indelade i grupper för att diskutera och utbyta idéer kring tävlingsarrangemang. Det var väldigt nyttigt att få sitta ned och bolla idéer i hur man tänker, funktionärsbiten, säkerhet och varför man har de tävlingar man har, nytänk vad kan bli bättre i framtiden? Därefter fick en "rapportör" från varje grupp (åtta totalt) gå runt i alla grupper och informera om vad dennes grupp kommit fram till i tre stycken frågor som rörde: Funktionärer, hur man behåller och hur man rekryterar nya. Hur man kan underlätta tävlingsarrangemang. Hur man kan "öka" standarden för ryttarna.
I min grupp blev jag rapportören och fick gå runt i alla de övriga sju grupperna och säga vad min grupp kommit fram till. Efter två grupper började det bli rätt tjatigt att säga samma sak om och om igen. Men en väldigt nyttig övning!

På eftermiddagen var det "föreläsning" med Lennart Lindelöw och jag må säga att jag kommer inte ihåg ett enda ord! Har aldrig varit med om tråkigare människa, han satt på sin stol och pratade samtidigt som han visade lite bilder på sin dator. Ingen powerpoint-presentation eller what so ever! Tur vi kunde roa oss vid vårt bord ändå. Han må vara en väldigt duktig tränare och banbyggare men föreläsa ska han nog inte göra.

Efter det åkte vi alla till Karslunds ridhus och såg på tre duktiga hoppryttare som hoppade lite olika linjer. Både lätta och svåra, men inget ser ju svårt ut när det är nästintill proffs som rider. Hur tänkte dom då? Men det är alltid kul att se duktiga ryttare rida.

Idag söndag hade jag först utsläpp av alla 27 hästarna, sen fixade jag åt Pica och Putte innan jag åkte hem för frukost. Vid 12 åkte vi mot Örebro igen, det vankades dressyrclinic med Lussan. Kanske inte så mycket "röd tråd" i det hela, men jag känner ändå att det gav något för vissa bitar kan jag ju relatera till mig själv och min egen ridning. Fanns en helt gaaaalet snygg ponny, den var som en stor häst! Sen fanns många andra fina hästar och Lussan verkade vara en bra tränare. Noggrann i sina instruktioner och noggrann med att "eleverna" gjorde helt rätt innan de fick avsluta övningen. Henne skulle jag lätt rida för om jag fick chansen! Hon var ju min stora idol när jag var liten, det var ju Lussan och Walk on Top på den tiden. Sen att hennes nästa stora häst var Guiness gjorde det ju inte sämre. Hon är väldigt duktig helt enkelt!

Lussan och Walk on Top

Kom väl hem idag ca halv sex, något snabbt att äta innan jag for till stallet. Pica vilade igår och kunde därför inte vila idag med, det är ju tävling om en vecka. Rida ville jag inte eftersom min koncentration inte skulle vara den bästa och för att få ett bra ridpass ska allt klaffa och det kände jag att det inte skulle göra. Så det blev ett longeringspass helt enkelt. Det gick fint! I början var hon racer-Pica, men när hon väl slappnat av så lyssnar hon prima och blir riktigt fin.
Efter det gjorde jag klart allt och for sedan ut till Linnebäck där jag skulle hjälpa Andréa och åka med Mojje till ridhuset så han kunde få rasta sig lite. Hela vägen från Linnebäck till ridskolan så hade jag bio i bilen. Ögonen fästa på den lilla bildskärmen som visade lilla Mojje i transporten! Fan så häftigt! Ska bli kul att åka med Pica på söndag och få chans att se hur hon är i transporten. En sådan kamera ska jag med skaffa mig i framtiden, en sorts trygghet. Men den som kör bör nog hålla ögonen på vägen för den största tryggheten, haha!

Nej, nu gott folk är klockan mycket. Snart sovdags.

På återseende!

// therre

Jag har sagt det förut "Idag kändes det kanon! Traven var superfin! Taktmässig osv, bla, bla,bla" Bullshit! Vad har jag haft för känsla egentligen? Idag snackar vi riktigt jäkla tryck i traven. Jag har aldrig någonsin känt en sådan känsla bara föreställt mig hur det kanske känns. Men en sådan känsla får man ju inte gratis utan det krävs en jäkla massa ridning och svett!

Dagens träningen blir placerad i en av de bättre facken, inga konstiga krumelurer eller spektakel utan bara ren ridning. Övergångar, trav-skritt, trav-galopp, galopp-skritt. Och att man kan få sådan feeling av sådana enkla övningar. Det behövs verkligen inte en massa öppnor och slutor varje dag för att få hästen harmonisk och lösgjord. Utan egentligen bara konsekvent ridning och noggranhet i det man gör helt enkelt.
Fick som alltid lite skäll av Ola. Jag MÅSTE, verkligen måste sluta titta på andra och enbart se mig själv. SLUTA jämföra och SLUTA överdriva/överrida och överanalysera allt jag gör. Simpla grunder i ridvärlden men som jag har väldigt svårt för. Börja tänka "JAG KAN!". Men jag ska träna på det helt enkelt.

Nu till dagens känsla. Fick rida på volt i alla tre gångarter, skritt, trav, galopp. Övergångar, ställa igenom, hitta rätt tryck, ner i skritt bakdelsvändnings-tänk och vända runt, framåt igen, hitta tryck. Sen blev det som i Triss-reklamen "Plötsligt händer det!". Ola säger att jag ska rida lite till och då kommer det. Känslan av hur trycket i bak går genom ryggen, via handen upp genom hals och nacke till en eftergift, bogarna och frambenen liksom upp och fram. Den där "knyckiga" känslan som man kan se på riktiga dressyrhästar på tv, så man föreställer sig att det ska kännas. Pica liksom bara flög fram med sådan lätthet men ändå så kraftfullt. Mäktig känsla! 

  
Okej, Totilas kanske inte var rätt att jämföra med, men bara för att illustrera känslan liksom   

Men bara i höger varv, i vänster är hon fortfarande inte riktigt lika loss som i höger. Men efter att ha sett/känt vad som finns i höger så finns det ju även i vänster varv. Riktigt häftigt att få känna på den där känslan som man kan se hos de där stora dressyrstjärnorna.
Jag har ju aldrig fått sitta på någon sån där riktigt, riktigt lösgjord häst som rör sig genom hela kroppen. Jag har liksom ingen erfarenhet av hur det ska kännas "på riktigt" liksom. Pica är ju egentligen den enda riktigt bra hästen som jag ridit. Så det är ju lite extra roligt att det var just på henne, min häst, som jag idag fick känna känslan. Och just den där känslan att "Jag kan!"

Kan fortfarande känna känslan av hur det kändes just där och då, samt att det höll i sig även efter en övergång trav-skritt-trav. Men det krävs som sagt ridning, riktig jävla ridning! Det är inte lätt och det gäller att hålla tungan i rätt mun så att säga. Men det är väl de här ridpassen man kan leva på så länge!

Ja, dagens stall är gjort. Snälla Emma fixar "eftermiddagsjobbet", betfor, hötuss, sätta på täcke och kolla vattnet åt Pica. Jag ska istället ägna mig åt att plugga eftersom helgen redan är fullsmäckad med vad jag tror är rolig aktivitet. Ska iväg på "Tävlingsforum" som distriktet anordnar där man ska få höra vad några tävlingsryttare tycker och tänker om tävling, idéutbyte mellan klubbar och sen ska Lennart Lindelöw hålla någon sorts hoppgrej. På söndag är det dressyrclinic med Lussan Nathorst, "Från träning till tävling" är temat typ. Tror nog det kan vara intressant.

Nu blir det till att laga lite mat och luncha tillsammans med mina vänner i "Beverley Hills", varför görs inga sådana bra serier längre?

På återseende!

// therre