...denna otroligt fina häst?

Idag fortsatte hon briljera med härlig känsla! Allt liksom bara flyter på huuuur bra som helst! Dock fick vi efter ett tag sällskap av Jonny (Jonna/Wislana + Elin/Penny=Jonny!), nytt nickname efter en rolig felsägning från mig. Min koncentration måste ju liksom delas på något sätt då, både på Pica och så måste man hålla reda på vart övriga ekipage är. Då brister det ju lite i min ridning, men det är en träningssak. Fortsatte med samma arbete som gårdagen men försökte rida henne djupare och rundare i formen idag för att låta henne stretcha ut. När jag avslutade passet kunde jag få henne riktigt djup och rund, hon sökte sig fint nedåt av sig själv. Imorgon hoppas jag att hon känns lika bra igen, då är det ju domarutbildning som vi ska medverka på.

Nähäpp, dags för dusch och sen se det sista på Idol-finalen. Faktiskt det enda programmet denna omgång som jag sett. Min "idol-tid" var på högstadiet.
På återseende!

// therre

ENORMT TACK till de kommentarerna som hann inkomma från mitt break down igår kväll! TACK för ert stöd! (och alla andra som jag vet finns där!)

Jag kom idag på vad som varit mig saknad, PICA!

Mitt hjärtegull!

I morse när jag fick kliva in i stallet och kliva in i Picas box kändes allt som hemma. Min stalltid är för värdefull för att slarvas med, det är ju där jag har mitt lugn! Gårdagens breakdown berodde nog delvis på att Pica varit saknad i två dagar. Två dagar utan stalluft, är två dagar för mycket! Speciellt när man bara ägnar sig åt sådant som ger vardagsstress, då behöver man verkligen få uppleva lugnet. Så idag känner jag mig så himla glad och enerigrik igen!

Pica är verkligen det bästa i mitt liv!   

Nåväl, mitt morgonprojekt i stallet innefattade träning. Och vilken träning! Även den är nog skyldig till min nyvunna energi. Pica är verkligen helt underbar när hon är underbar! Så himla fin att rida från början till slut idag! Fint stöd i handen, den där perfekta känslan att ha hästen mellan "hand och skänkel", känslan som Ebba beskrev det så fint (i senaste Häst och Ryttare btw!) "Känslan av att allt fungerar och hästen är som en förlängning av ens egen kropp" Och hur UNDERBART är inte det!
det är så svårt att beskriva känslan så jag gör det med en låt istället   

Nu börjar vi även hitta den där härliga takten i vänster varv och inte bara i höger. Gäller bara att jag inte låter henne skjuta ut bogen, för då blir det lilla inre bakbenet inaktivt. Galoppen den var också sådär nästintill perfekt idag. Allt blir så mycket lättare när Pica går rätt, avslappnad och eftergiven. Det är då hon blir känslig för hjälperna och sätet framförallt. Men läxa fick jag och det är att förfina galopphjälpen. Det ska räcka med att lägga fram skänkeln och inte behövas ett karatehugg med sporren   

Man kan ju tro att jag innehar någon slags släng av bipolärt syndrom efter att igår ha haft break down och idag glädje till tusen. Men det blir väl med oss psykologi-studenter som läkar-studenterna man anammar de sjukdomar man läser om    Så inom en snarframtid innehar jag bipolärt syndrom, schizofreni, panikångest och tvångsmässigt syndrom bara för att nämna några. Oavsett om det känns otroligt mycket i skolan ska jag försöka strukturera upp mina studier effektivt nu sista tiden för att kunna vila i jul, läsa min "extra" bok och umgås med alla dom bästa!

Nu ska jag försöka effektivisera mig lite genom att renskriva lite anteckningar.

Imorgon skola, sen ridning ute i snön om vädret inte är för usligt. På lördag agerar jag och Pica redskap på dressyrdomarutbildningen, det ska bli skojigt och spännande!

På återseende!

// therre

Nu har jag hamnat i ett sådant där tankeläge igen. Det händer alltför ofta just nu. Funderingar kring allt som rör sig i mitt liv, varför kan man inte bara få ordning på allt med en fingerknäppning?
I natt kunde jag inte sova utan var hela tiden halvt vaken och funderade kring skola, stall, människor. Allt känns som en enda smet och jag vet inte varför?
Ikväll när jag åkte buss mot resecentrum från uni så kände jag hur den där otäcka känslan av ensamhet kröp över mig. Ensamhet som blir till en stor klump, som bara väcker tankar i huvudet på mig. Tårarna ligger så nära till hands, men jag kan inte var så här svag?

Ibland undrar jag om det hela bara beror på trötthet från för lite sömn? För mycket stress? För mycket ovisshet? Varför känsla av ensamhet när jag är långt ifrån ensam i mitt liv? Är det en känsla av att något ändå fattas?

Beror det här på att jag lagt för mycket tid i skolan den senaste tiden och mindre tid på det som är roligt här i livet?

Ibland önskar jag att jag vore lite mer rättfram och verkligen tog tag i saker och fick dem precis som jag vill. Hade lite mer målmedvetenhet och det där lilla extra som andra har. Det är en önskan jag har...

// therre

Nu har jag fotat mitt bevis på varför bloggen just nu suger på uppdatering.

Detta ska alltså illustrera mitt kommande liv de kommande veckorna fram till jul, mellan jul och nyår, samt efter nyår fram till och med den 15 januari. Hej då jullov!
Ser kanske inte mycket ut för världen med tre böcker, men tjockleken bara på Criminology säger väl rätt så mycket?

5 cm ala 1000 sidor, dock läser jag kanske bara 650 sidor av dem dvs 3,5-4 cm.  Till denna underbara skapelse som innehåller typ en miljon olika teorier om kriminalitet, ska denna läsas:

Låter (ser?) extremt intressant i mina öron (ögon?). Sen har jag ju nästa kursbok i psykologin som även den känns lovley att läsa trots engelska och ca 550 sidor.

En hel bok och psykisk störning och sjukdom! Förutom dessa tre underbara skapelser ska det skrivas arbeten och även läsas en skönlitteraturbok, har inte bestämt vilken jag ska läsa ännu men det ska ju vara en bok med/om någon person som har en psykisk störning ex. Pojken som kallades det. För mig känns det här så jäkla roligt även om det känns väldigt tungrott ibland, men det är ju det här jag ska jobba med i framtiden. Och att jag tycker allt är intressant och roligt gör ju att jag inte har svårt att sätta mig ner och läsa i en timme eller två (eller tre, fyra, fem?). Me love to plugga!

Men jag pluggar ju inte bara hela dagarna, ca 5 timmar minst ägnar jag ju åt den söta bruna i stallet som igår fick gå på träning för Cia.
Fick väldigt många bra tips från Cia om hur jag ska rida, det bästa är att både hon och Ola säger samma saker fast på olika sätt som gör att jag får många olika knep att tillämpa på Pica. Gårdagen blev ett riktigt arbeta-igenom-pass. Pica var stum och ogenomsläpplig, spände emot och ville absolut inte släppa till. Fick rida mycket böja igenom som jag antagligen slarvat med sista tiden eftersom att varje ridpass känts så väldigt lätt. Men klart det känns lätt att rida när Pica får vara rak i sidan och springa som hon vill eller? Men vissa stunder släppte hon igenom och då blir hon ju riktig bra, men det gäller att hålla igång och hela tiden avr konsekvent och bara ge eftergift när hon förtjänar det. Jag är för snabb med att ge eftergift, lämnar saker halvfärdiga och då blir det ju som det blir helt enkelt. Så min läxa är att jobba mer med att få henne rundad i sidan och i formen, få henne att slappna av och jag själv räta upp mig, våga ta mer i henne och bara ge eftergift när hon ska ha det. Så nu jäklar ska det tränas så att Cia kan se en förbättring nästa gång hon kommer.

Idag får Pica longera sig, hon har säkerligen lite träningsvärk precis som jag.

I mitt stall har vi inte längre några katter utan vi har en annan liten krabat som flyttat in för vintern.

En liten pippi-fågel som ofta pratar och för det mesta befinner sig inne hos Casino den milda. Jag försökte släppa ut den en gång när den precis flyttat in, men den ville liksom inte stanna kvar ute så nu bor han inne i stallet. Helknäppt!

Nu ska jag ta tag i min pluggning igen.

På återseende!

// therre

...men fortfarande många kvar. Årets sista tenta är gjord, får se det positivt behöver ju inte tentaplugg något mer det här året. Men inte är jag ledig för det! Har ju fortfarande Kriminologiarbetet kvar, samt labrapport till denna psykologi-delkurs, samt att imorgon börjar nästa psykologi-delkurs. Denna kommer nog var väldigt intressant, klinisk psykologi dvs psykiska sjukdomar och åkommor. Men tro inte det är bara lätt, dels ska vi läsa en kursbok på ca 550 sidor, utöver det läsa en "skönlitteraturbok" om en person med en psykisk sjukdom, samt intervjua en person som har en psykisk sjukdom/åkomma och skriva rapport på det sen, slutligen tenta såklart. Största problemet är ju att hitta någon person att intervjua, någon frivillig? Men allt löser sig nog om ett tag.

I morse klev jag upp halv sex, mörkt och eländigt. Frukost, fixa ordning, traska till bussen, bussen var knökfull! Jag fick dock sitta ner och det var jag glad över. Framme i Örebro är kl 07.28, perfekt tänker jag eftersom Uni-bussen ska gå 07.32 Tro på fan att det kommer någon bussjävel?! Klockan hinner bli både 07.42 och 07.52, vid 07.59 rullar den in. Där har jag alltså stått i -16 grader och väntat på bussjäveln i en halvtimme, att hinna i tid till tentan var ju liksom bara att glömma! Så jävla förbannad var jag, varför just denna dag?! Kommer till uni och får vänta på insläpp nummer 2 till tentan som är 08.45, kul!
Tentan kändes helt okej när jag lämnade in den, men nu känner jag att jag inte kommer klara den. Känns piss rent ut sagt, men det är väl bara att bita ihop och skriva tre tentor i januari istället. Skitdag! Unnade mig en god sallad till lunch när jag väl kom hem.

Resten av den här dagen har jag eldat, eldat, eldat eftersom jag är själv hemma. Jag är inte världsbäst på att elda men jag har ändå lyckats höja temperaturen här hemma från 16 grader till 20 grader (i rummet där kaminen är). Det är bra gjort tycker jag! Tycker inte om att vara själv hemma i detta stoooora hus, går an på dagen men på kvällen när det är mörkt är det bara läskigt. Där är en anledning till varför jag väljer att bo hemma istället för att ha egen lägenhet som vore fullt möjligt, jag hatar att vara helt själv! Okej, helt själv är jag ju inte. Katten är ju här också och hon har levt rövare hela natten lång! Skrikt och sprungit runt som en vettvilling, vet inte vad som flugit i henne. Hoppas på bättring till i natt.

Lite senare åker jag mot monstret i stallet. Lite ridning och allmänt pyssel står på schemat, imorgon får hon vilodag eftersom jag ska till uni och sedan ska jag hinna städa, duka och fixa för på kvällen ska jag ha "halv åtta hos mig". Har redan idag förberett morgondagens efterrätt. Vi alla känner att en catch-up i våra "höst-depressioner" är på sin plats helt enkelt.

Dags att lägga i mer ved.

På återseende!

// therre

Jahopp, då har stressen blivit "verklighet" så att säga. Man säger ofta att man är stressad men egentligen är man nog inte det på riktigt förrän man upplever stressrelaterade symptom. Today tog min stress en ny vändning och jag fick ett tecken på att jag egentligen borde ta det lite lugnt, men vart finns tiden till det? Tenta på torsdag, min del på grupparbete 1 och 2 ska båda vara klara nästa vecka, ny delkurs börjar på fredag, dubbla kriminologi-föreläsningar fram till jul, däremellan ska det hinnas med övrigt plugg, julklappshandling, livsfunderingar och det viktigaste av allt PICA!
Proviva och yoghurt/fil kommer bli mina trogna vänner framöver, Julafton kan jag få vila!

Igår red jag ett roligt och lätt pass på Pica igen. Allt flöt på väldigt fint och allt kändes så där toppen bra. Kunde till och med rida upp på medellinjen i galopp utan att Pica drog i väg som en bulldozer. I höger galopp kunde jag till och med samla henne väldigt fint. I vänster jobbar vi med att samla ihop till lugn arbetsgalopp.
Idag red jag halva passet ute på hoppbanan, man kan inte sitta i ridhus jämt. På med kläder från topp till tå och sedan ut. Skritta runt lite först och hittade sedan ett litet spår utan några halkiga fläckar. Så där red vi runt i kanske 20 minuter, skritt och 4 varv i trav. Sen gick jag in och avslutade. Eftersom jag inte hade några sporrar så blev det ett litet "lek-pass". Försökte mig på byten men det gick inget vidare, så det blev mest galopp i lättsits på fyrkanten. Pica var lycklig!

Nu ska jag gå och slänga ett öga på mina anteckningar inför tentan, sen blir det tv.

På återseende!

// therre

Vem har beställt snö i kombination med hårda vindar just denna helg? Jag kan nästan lova att resterande helger detta år kommer vara lugna utan snöstorm, detta enbart för att jag måste vara ute i vädret för intag av hästar idag, igår uttag+intag i snöoväder.

Gårdagen bjöd inte bara stallet tur och retur gånger två utan även klippning av ett stycke Pica. Hade till min hjälp Becca som höll i grimskaftet. Laddade upp en Ikea-påse full med silage och sedan satte operation klippning igång. Vänster sida av kroppen gick finemang, kunde klippa nästan överallt och nästan ända upp till öronen. Höger sida sedan gick lite mindre bra då kändes hon sig lite trängd tror jag men efter en stund gick det finemang också, i kombination med tvångsmatning från Beccas sida. När kroppen var klar återstod magen, där krävdes det lite "brutalare" metod. Andréa fick assistera med att hålla ett framben medan jag gick crazy under magen med klippmaskinen. Pica var allt annat än glad! Bakåt strukna öron och hoppade runt, försökte "lägga" sig osv. Allt för att slippa. Hon är ju definitivt inte rädd utan bara så jäkla vrång!

Men nu är hon klippt igen och jag tror nog hon tycker det är skönt, slippa bli svettigt i den varma pälsen och få ha fina täcken istället (om inte annat gillar jag det hela!).

Så Pica fick på sig ett tjockare innetäcke så hon inte ska frysa, stalltemperaturen är ju under all kritik sedan de "bytte ventilation" förra året. Med minus åtta grader ute och 30 hästar inne ska det väl ändå inte vara 3 grader bara inne? Hoppas på en förbättring innan vargavintern anländer.

Nu ska jag ta tag i mitt tentaplugg, i em intag av hästar som sagt och sedan ett dressyrpass.

På återseende!

// therre

Äntligen! Dagens träning kändes "lätt", hela passet kändes fruktansvärt lätt på något sätt. Men ändå fick vi inte bara rida övergångar eller så utan idag var det en riktig träning.

Det började med att jag gick upp vid 7, satte i motorvärmaren, gick och lade mig en halvtimme till. Gick upp igenom vid halv åtta, fixade mackor och bytte om till stallkläder och for mot stallet. Det slog mig då: Vad är det som driver mig att gå upp tidigt på morgonen, ute är det -8 grader och jag vet om att jag ska rida i gamla där det är ytterligare 2 grader kallare? Vad driver mig eller generellt oss hästmänniskor till detta? I ur och skur, 30+ eller -30 grader åker till stallet och rider. Visst jag har tillgång till två ridhus men kylan går ju inte att undkomma. Jag är fascinerad av denna motivation som vi alla måste besitta, en motivation som säkerligen inte finns hos många andra. Det är beundransvärt, en klapp på axeln till oss hästmänniskor!

Tillbaka till träningen. Tände lamporna till gamla när jag gick förbi läktardörren, sprakade till rejält i lamporna när de tändes kan jag säga! Gick sedan in genom ridhusdörren och började gå ett varv först för att jag själv skulle bli varm i kläderna. Iklädd 3 par strumpor, vanliga, nylon-ridstrumpor och lite tjockare korta, däröver chaps, ridbyxor+långkallingar, t-shirt+v-ringad tröja+fleecetröja+fodrad väst+vinterjacka, fleece-ridvantar. Jag frös inte överhuvudtaget! Mer än om öronen då, silverörhängen leder kyla rätt bra. Läste i en tidning (för onödigt vetande) att silver är ett av de bästa materialen som leder kyla, 8 örhängen=kyliga öron! Red sedan under träningen utan väst och jacka.
Medan jag gick omkring så sprakade det till i lamporna igen och Pica blev sket-rädd! Jag tänkte då att det här skulle bli ett spännande ridpass. Hoppade sedan upp och skrittade fram på spänd-Pica. Några sprakningar i lamporna och Pica flög iväg i galopp, hoppade åt sidan, var rädd för allt på läktaren som varit där varje gång vi ridit i gamla. Ja, allt var farligt kan man säga. Men efter lite framridning så började hon frusta och slappna av. Sen kom Olabandola och höll träning.

Arbete på volt till en början med övergångar mellan öppna och sluta i båda varven. Jag var helt fascinerad över hur allt gick så lätt. Med lätthet utan krångel eller bråk så kunde jag ställa om och forma om henne hur enkelt som helst. Det var lovley att få rida idag! Hon kändes som en kokt spagetti i kroppen. Sen fick vi rida öppna på långsidan i trav, upp på medellinjen i trav i öppna och sedan runt så hela tiden. Därefter samma ska i galopp men utan öppna på medellinjen och bara galopp rakt fram där. Fick till riktigt fina öppnor i trav, kom på mig själv med att låsa fast henne med innerhanden och när jag släppte efter där så flöt det fram väldigt fint. Något att tänka på i framtiden!
Det enda som var svårt idag var när vi skulle rida vänster galopp i övningen. Slutet av en lektion när hon gått riktigt bra gör ju att hon blir trött och där med stark och ovillig. Hon är ju stark och ovillig i vänster galopp annars med så det blev lite värre just då. Men sen gick allt finemang!

Sen fick hon äta lite i boxen och torka sitt halsfleece innan hon fick gå ut i hagen.

Imorgon ska hon få klippa sig igen. Så då blir det att det åker på tjockare innetäcke och jag plockar fram ett tjockare utetäcke utan hals. Hals behöver hon ju bara ha när det blåser storm.

Ikväll ska jag iväg på (barn)kalas hos Jenny som fyller år idag. Har för första gången lyckats köpa en bra present i tid. Brukar annars bli att hon får både födelsedagspresent och julklapp när vi har vår julklappsutdelning dagen innan julafton, som btw är om en månad bara!

Nu ska jag återgå till att vara effektiv student innan jag ska iväg.

På återseende!

// therre