Det slog mig just att det idag gått två år sedan jag fick ta bort den alltid lika härliga, glada och älskade Famor. Även om vi inte fick så mycket tid tillsammans så hann han ändå ge mig så mycket!
- Han gav mig tillbaka mitt självförtroende i ridning. Efter alla turer med Nalle så hade jag ju hjärtklappning varje gång jag skulle hoppa upp på en häst. Men Famor´s trygga själ gjorde att jag hittade tillbaka.
- Han var en sån där drömhäst att lasta, gick rakt in i transporten utan att ens blinka.
- Han fick mig tyvärr att ta det största och jobbigaste beslutet i mitt liv, men det var för hans bästa.

           Älskade Famor   
1997 - 2009

Nåväl, lite blandade känslor som början på detta inlägg. Nu till lite rapportering kring min nuvarnade häst, Pica.
Hon börjar komma igång fint nu. I tisdags red vi ute i snön och provade lite galopp, härligt rund och fin!
I onsdags red jag ett dressyrpass inne och även det innehöll galopp. Pica var snabb och lite tjurig bara när jag ville ta in höger bogen, med tjurig menar jag vanligt hoppihopp med rumpan, inga vrångheter. Det bästa med passet var att jag både i trav och galopp kunde lägga henne i den form jag ville. Visst hon var väl lite seg när man ska böja osv. Men just känslan av att jag kunde bestämma att hon skulle gå i en djup form eller en "normal" form kändes väldigt bra. Det är ju det jag strävar efter när jag rider. När jag väl travade av kunde jag sedan "sänka" henne ännu mer och hon gick kvar i den formen även om jag klappade henne med båda händerna. Kom ett par frustningar också som bevis på att hon släppte de spänningar som hon haft. Ett bra ridpass med andra ord!

Igår torsdag hade jag skola, så då fick Becca ta hand om Pica. Dock var det riktigt drama i stallet då en utav ridlärarna Ulrika ramlade av en utav ridskolans unghästar och ramlade rakt på ryggen. Kotkompression och en kotfraktur fick hon, stackars stackars! Hon har inte så mycket tur med sin rygg inte, förra året inte mindre än två diskbråck. Så jag vill hälsa en massa "krya på dig-hälsningar" till Ulrika och hoppas att hon snart är på fötter igen!

Idag har jag först skola 13.15-15.00, värdelös tid! Sen mot stallet, där mockning och mat ska fixa, Pica får även idag en liten vilodag med promenad. Imorgon ska jag rida igen och då blir det ett dressyrpass.

Nu ska jag gå och äta frukost.

På återseende!

// therre

Igår blev det ett ridpass inne i ridhuset. Provade att ta på mig ett par sporrar av storleken obefintlig, dvs kula ca 1 cm. Men det funkade väldigt bra! Klart bättre reaktion hos Pica än om jag är utan då allt mest är segt och jag vill inte behöva banka fram min häst liksom. Så hädanefter blir det obefintliga-sporrar på   
Red runt mest i trav, ett par övergångar skritt-trav, lite fyrkant varvat med voltspår. Inget svårt överhuvudtaget så att säga. Försökte få henne lite kortare i kroppen och rundare i sin hals/form. Är väldigt noga med att hela tiden vara lätt i handen för att inte "råka" hamna i något "bakåtläge", hela tiden ska hon tänka framåt. Jag kan erkänna att det känns lite som i början när jag köpte henne och det är ju positivt på det sätt att vrångheterna verkar vara borta. Skönt säger jag!

Idag var vädret helt strålande fint! Sol i ett vitt snölandskap, kan det bli finare? Så jag var i valet och kvalet hur jag skulle göra, gå ut i snön och mestadels skritta eller rida inne. Valet blev lätt när jag kom på den briljanta idén att Maddelito kunde låna Ganzy och följa med mig ut på hoppbanan, annars hade ju Madde fått vara själv kvar i stallet medan jag red. Så sagt och gjort, ringde till Synnöve som gillade idén skarpt, sadlade vi på våra tappra springare och begav oss ut. Pica hade stora svårigheter att stå still och steppade runt hejvilt medan vi väntade på Madde och Ganzy. Skrittade sedan iväg upp över stallplanen och Pica var väldigt med på noterna, småtaktade hela vägen ner. Konstigt när hästen har vilat över en vecka i näst intill hel stillhet

Sen kom vi ned på hoppbanan som var snöbeklädd med perfekt snödjup.
Vi skrittade fram tillsammans och sedan red Madde lite snabbare gångarter än skritt, medan jag och Pica fortsatte i skritt med tanken om några lätta lugna travsteg. Ville inte trava särskilt mycket eftersom jag inte vill utsätta henne för någon risk för ev överansträngning nu när hon vilat. Men några travsteg blev det och sedan drog Pica iväg i ren glädje och tog galopp! Hon var ju lycklig! Men snart var vi tillbaka i kontroll igen och fortsatte sedan i skritt.

När vi sedan skrittade hemåt var det som vanligt extra spännande att gå över stallplanen. Pica brukar alltid vara lite på tårna men när det även fanns två transporter med hästar som skulle lastas så blev det lite lätt kortslutning i Picas hjärna. Vi for fram i galopp, caprioller och studsade mest fram. Farligt nära en bil en gång men i övrigt ändå ganska kontrollerat. Fick slänga mig av när vi kom fram till stalldörren. Hon har nog lite mycket överskottsenergi tror jag   Men allt gick bra och både Ganzy och Pica var två väldigt glada hästar idag. Madde och jag var två lyckliga ryttare som fått lite "balsam för själen-ridning". Helt underbart var det verkligen! Även om jag bara skrittade mestadels.

Imorgon kör vi ett pass inne och på tisdag om vädret tillåter går vi nog ut på hoppbanan igen.

På återseende!

// therre

  ...giver jag er som varit orolig för min (och Picas) skull att hon numera är hältfri! Det känns underbart skönt ska jag säga, men jag ropar inte hej ännu. Fortfarande ska hon sättas igång under lugna toner och sedan komma igång helt och fullt igen innan jag känner mig helt på det klara. Men det känns ändå väldigt skönt att få börja sätta igång min lilla prinsessa igen   

Igår (torsdag) så var det således dags för longeringskoll på ev hälta. Slängde på Pica ett träns utan vare sig nosgrimma eller nät och gick ut i ridhuset. Gick några varv först, framskrittning och avskrittning även vid longering är ett måste för mig, är jag den enda?
Släppte sedan ut henne på linan och hon fick trava. Klonk-klonk lät det när hon swischade fram och slog i sko. Tyckte hon betedde sig konstigt först och travade märkligt, sen var det som om hon gick in i en vägg. Gjorde ett tvärkast med huvudet och fnös till, snabbare trav och tvärkast med huvudet igen. Då beslöt jag mig för att gå in och sätta på nosgrimma med tillhörande nät.
Ut i ridhuset igen och framåt i trav, denna gång en betydligt mer harmonisk trav utan att hon slog i sko. Dock lite "uppe i varv". Men varken jag eller Ulrika (som snällt tittade på henne) kunde så någon tillstymmelse till någon orenhet så det var bara att börja sätta igång henne.

Så idag blev det premiär-turen. Och jag har varenda gång en sådan olustig känsla i magen. Det första ridpasset efter en hälta är bland det värsta jag vet, det liksom knyter sig i magen. Obehagskänslan liksom kryper under skinnet och jag vill egentligen inte utsätta mig för det hela, men jag måste ju.
Hoppade upp och skrittade fram Pica. Hon var lite seg men det är helt okej med tanke på en veckas vila och i princip helt stillastående. Tog sedan tyglarna och direkt framåt i trav. Lite segt och lite stelt tyckte jag först och var lite orolig för eventuella konstigheter. Men efter något varv gjorde hon fem-sex rejäla urhostningar och sedan travade hon precis som vanligt. Hörde med Ulrika för säkerhetsskull så att min känsla var precis som det såg ut, dvs ingen orenhet/hälta. Så nu är det bara att tuta och köra igen! Dock får det bli överdrivet lugn igångsättning dels med tanke på hältan (vad den nu berodde på) samt hostan som förmodligen kommer från den obefintliga ventilationen som är i stallet. Sämre stalluft får man leta efter! Men tydligen ska det vara på väg att fixas, det som inte fungerar är beställt så snart ska väl ridskolestallet ha en välfungerande ventilation igen. Det tog bara två år! Grattis Kga Kommun för ett lysande arbete!

Så nu ska det ridas igen om än väldigt lugna pass till en början. Kunde inte känna av någon vrånghet heller vid dagens ridpass utan allt var som vanligt, om än något segt och stelt vilket är helt okej. Ska till veckan ändå ringa till en kiropraktor/massör/laser som fått goda rekommendationer från olika håll från människor jag känner. Lika bra att kolla upp så allt är okej.
Så nu hoppas jag innerligt att det är slut på skadorna. Årets tävlingsdebut blir antingen den 5 mars på hemmaplan om allt känns okej och vi är redo för det, annars får det bli den 3 april, även då på hemmaplan men i VRS regi.

Imorgon har jag både utsläpp och insläpp utav hästar. Mockar och fixar allt på morgonen, för att sedan endast ha den minimala ridningen kvar på eftermiddagen. På kvällen vankas det lite fest i gott sällskap, och jag har köpt jättefina kläder
På återseende!

Ps. Här i de värmländska skogarna har det kommit ca 2 dm nysnö igen, vintern kommer aldrig ta slut! Ds.

// therre

Lång tid sen det senaste inlägget, jag vet! Men det finns liksom inte så mkt att skriva om när man har sjukskriven häst. I helgen har hon ju fått vila helt och hållet. Pica tycker inte om att vila, hon vill väldigt gärna röra på sig i någon form. Men i måndags så fick hon äntligen komma ut och röra på sig i skritt för hand i ridhuset. Hon kändes riktigt jäkla pigg! Marscherade på för fullt och kände att minsta lilla händelse skulle kunna ha fått henne att sprätt iväg, men hon höll sig på mattan   

Igår fick Pica komma ut i det fria. En promenad på vägen fick det bli, vädret var strålande fint! Man får vårkänslor, dock är nog våren ännu långt borta eftersom det hade ramlat ned ytterligare två centimeter snö under natten. Men nu är iaf den värsta isen täckt så man kan röra sig utomhus igen.
Pica och traskade bortåt på vägen. Spänd och på tårna vill jag lova! Precis efter uppfarten till Lübeck har det varit lit översvämning över vägen. Denna har nu resulterat till en vallgrav på ca 2 dm bredd och ca 1 dm djup. Pica tyckte det var väldigt läskigt och det krävdes lite övertalning innan vi var över och påväg bortåt.

Iklädd sitt finaste täcke!

Snö-inspektion...

Gick bort till Fisksjötorp och där vände jag sedan hemåt med en häst som visade upp lite passage-liknande steg. På hemvägen var vallgraven ännu läskigare, men till slut insåg hon väl att hon måste över för att komma hem. En härlig tur ute i det vita snölandskapet!
Jag blev lite avundsjuk när jag läste på Natalja´s blogg att hon kunde rida på en 75% snöfri utebana! Jag vill också kunna rida utomhus igen, är trött på att behöva rida inom fyra väggar. För är man väl ute är det så halt och riskabelt att utöva någon snabbare gångart än skritt. Vintern kan ta slut från och med nu!

Imorgon ska Pican få springa på lina och förhoppningsvis uppvisar hon en ren, takmässig, schwungfull trav utan någon som helst tillstymmelse till hälta. Men det återstår att se. Nu ska jag sätta igång med lite läsning, försöker intala mig själv: Filosofi är roligt, superskojigt, det bästa jag läst hittills! Det går sådär kan jag meddela...
Pican får omvårdnad av Maddelito idag, känns skönt att man har så många olika runt omkring att fråga om hjälp när man behöver och samtidigt kan känna sig trygg med vem man än frågar.

På återseende!

// therre

Pica är numera ordinerad till sjukhage och helt stilla i box efter tisdagens extrema hälta.
Igår torsdag fick hon springa på lite lina bara för att kolla statusen på henne och hon var ljusår bättre med hältan men fortfarande inte helt bra. Så nu är det bestämt i samråd med kunniga (dvs erfarna hästmänniskor) i mitt stall att hon får ha "boxvila" i helgen dvs sjukhage och sedan bara stå, ingen motion, och enbart pyssel samt massageborste. Sen ska hon kollas till veckan igen om hon fortfarande är halt. Är hon det blir det självklart samtal till kliniken för att boka tid, men först måste jag ge det lite tid eftersom det redan blivit 80% bättre på bara två dagar.

När Pica blir stående stilla mycket så har hon tendens att bli lite tjock i benen, så hon står med sina Back on track-paddar på båda bak över natten samt vanliga snabb-bandage på fram.
Inatt var första natten med Back on track som hon fick stå en hel natt och vilken skillnad det var redan! Så jag är sugen på att köpa ett par till frambenen också och sedan sälja de "vanliga", synd att BoT-produkter är så dyrt. Men spara pengar till en bra investering   

Så nu är det bara att vänta ut det hela. Kommer i vilket fall att ringa till equiterapeuten och be denna komma ut. Ska höra mig omkring ifall någon mer vill vara med också. Någon som läser och vill, hojta till! Läste ett gammalt inlägg och det är ändå ett år sedan som equiterapeuten var här sist. Så det är dags igen.

I övrigt så håller jag på och dör på min ena kurs som jag läser. Större tristess får man leta efter! Sen att jag får panik för att jag inte fattar något är ju en annan femma. Sjuuukt svårt och samtidigt så ointressant. Juridiken som är på Kriminologin känns ljusår lättare just nu. Men den vetenskapliga baskursen är ju något som ingår i mitt program och som måste läsas helt enkelt. Min fundering är hur man egentligen ska få mersmak på att läsa vid universitetet när man får börja med sådan tråkig och svår (i min mening) kurs. Jag har aldrig intresserat mig för vare sig historia eller samhällsvetenskap och det är just det som jag läser just nu. Politik, upplysningstiden, modernt samhäll, what?!
Nu ska jag äta mat och sedan se tv, all night long!

På återseende!

// therre

I måndags blev det ridning återigen, nu börjar det släppa ordentligt med vrångeheten och nu är det liksom bara segt. Men det gör ju att jag får jobba mer med hela skänkeln istället. Red lite på volt och fyrkant, provade på en skänkelvikning men hon tappade bjudning direkt, så jag gav upp det.
Jobbade en del galopp igen. Kunde rida över och rida en ganska bra förvändgalopp och sedan vända över och tillbaka till rättvänd utan att bulldozer-Pica drog iväg. Blev det kort och effektivt pass på 30 minuter där jag ändå lyckats lägga in två skrittpauser, jag gillar effektivitet!

Igår, tisdag, kom jag sent till stallet. Satt genast igång med mockning och göra mat. En timme och en kvart senare satt jag till häst. Effektivitet, igen! Skrittade fram precis som vanligt. När jag sedan tog tyglarna tänkte jag försöka korta upp dem och fortsätta med skrittarbete på kort tygel, enbart fokus på att hon skulle gå fram. När det sedan fungerade skulle jag sätta igång i trav, TVÄRHALT! Pica var verkligen superhalt! Bakdelen hängde liksom inte riktigt med. Så jag hoppade av kände på alla hovar, strålen osv, bad Lotta om en longerlina och försökte mig på att longra henne. Hon ville inte ens springa stackaren    Ringde till Ulrika som var i stallet (jag var i ridhuset) som kom ut och tittade. Hon var förbryllad hon med. Jag sprang med henne rakt fram. Vi kände och klämde på alla benen och hovar. Ingen svullnad, värmeökning eller ömhet. Ingen ömhet längre upp heller, såg ut att var något som satt högre upp då det var så kraftig hälta. Så mer fanns inte att göra...

In i stallet göra ordning allt, avboka torsdagens lektion, skriva lapp om hagvistelse i sjukhage och sedan fick jag åka hem.

Så nu snurrar tankarna i huvudet vill jag lova. Är det det här som gjort henne vrång? Men om det varit så borde hon inte ha släppt efter hand varje ridpass och blivit som vanligt? Hon borde inte ha varit så jäkla fin som hon var i söndags? Men jag har ju ändå väntat på ett bakslag igen, det är ju liksom mig det handlar om eller hur?!
Så nu är det bara att vänta och låta henne vila ett par dagar med skritt för hand och sjukhagsvistelse. Med en liten förhoppning hoppas jag att hon kanske "bara" halkat till lite grann och sträckt sig eller något mindre allvarligt. Men det är ju så typiskt nu när jag både löst licens och fått dispens för nosnätet, jävla skit!

// therre

Edit: Fått info om att hon är  svullen i ett bakben, stukning/vrickning?

Gårdagen bjöd på bak utav smarrig kaka som jag bakade själv från scratch, typ choklad-sockerkaka med smörkräm emellan. Promise you att det slank ned för mycket! Men nu är det slut, nyttigt fram till Scandinavium åtminstone! För då är det semester och då får man äta/dricka vad man vill, det blir som en liten belöning för att man är duktig.

Förutom kakbakning så blev det en ridtur på Pica. När jag väl kommit igång och faktiskt gjorde iordning för ridning hade Madde, Linda och Äva-Lena redan tillsammans med Ewa byggt upp hinder i hela ridhuset. Men vad gör det mig? Det är ju bara att rida på tänkte jag, förhoppningsvis även lite gratis framåtbjudning. Framåtbjudning det fick jag! Höll på att trilla av en gång för att Pica drog iväg och höll på att dö för att Äva-Lena´s häst Starboy hade ett par väldigt läskiga skydd som lät varje gång han rörde sig. Så detta pass skulle te sig till att bli helt magnifikt bra! Kanonfin galopp med härlig uppförbackekänsla, härlig flaschig och luftig trav.

Min häst är tillbaka igen! Jag kunde känna hur positiviteten flödade i henne och både hon och jag arbetade tillsammans igen. Så där bra galopp som jag hade igår har jag inte haft på länge. Så bara "för att" testade jag lite byten, fick till två bra, ett åt varje håll. Sen tycker Pica att det räcker, då blir det mest bakben uppe i luften. Men det gjorde ingenting för hon var så himla positiv!

Så nu fortsätter jag denna vecka med att rida på som vanligt, lägga in lite större krav och försöka rida lite mer övningar än bara volt och fyrkant. Fortsätter dock att rida utan sporrar ett tag till.

Nu lite bloggläsning och sedan mot stallet!
På återseende!

// therre

Nu är jag ärligt talat trött på vinter och mörker! Hatar det hela, vill ha bar mark, värme och ljust läääänge! Inspiration till att träna mig själv försvinner när det är sånt (ursäkta språket!) jävla skitväder, kallt, ruggit och mörkt!
Mer saker jag ser fram emot i vår är Scandinavium som är endast en månad bort nu! Kommer bli asnice även fast det bara är för en dag, shopping och mat på Hard Rock Café, mumma!

Pica har fortsatt att komma tillbaka till sitt forna jag. Maddelito kollade på oss när vi red i torsdags och skrattade bara för det såg tydligen roligt ut. Men det kan jag förstå. När man rider framåt och till slut släpper drivningen och det blir tvärnit så jag nästan trillar på näsan blandat med slängtrav i obefintlig form, dvs huvudet rakt upp! Madde kallade det unghästridning och jag kan inte annat än hålla med, här var vi påväg mot att få debutera med lite kandar och når bakslag så vi får börja om från början. Komiskt är vad det är helt enkelt, men vi kämpar vidare...    

Idag blev det en tur ut i enbart skritt tillsammans med Angie och Luna. Det gick lungt tillväga, tog höger vid Holmberg och skrittade förbi skroten och vände hemåt först borta vid Putte och Kerstin. En tur på ca 1 h och 15 minuter. Pica fick verkligen jobba med hjärnan idag, många nya intryck att smälta. Men hon var även lite vrång och skulle börja dumma sig en gång så då fick hon lite smisk, ute får man verkligen inte dumma sig!   
Väl tillbaka i stallet var hon väldigt timid och snäll idag, tjatade ingenting på att få varken betfor eller någon tuss med silage, duktigt!

Imorgon återupptar vi ridningen igen.

Nu känner jag att det luktar väldigt gott nedifrån, mat är på g och jag är hungrig som jag vet inte vad! Kommer snart börja tugga på min egen hand tror jag   

På återseende!

// therre