Ridsporten är en konstig sport egentligen. Ena dagen är man supernöjd för att lyckats få till en kanonfin känsla, andra dagen skitsur för att man inte fick till ett endaste rent byte, den tredje dagen är man istället glad över att man ens kunde rida för att det var så mycket annat som kanske störde. Varje dag ger olika glädjemoment och/eller besvikna-moment.

Jag själv är just nu inne i en period där de enda kraven är att min häst ska röra sig med framåtbjudning och med alla fyra hovarna i marken, till det ska det även gå att böja och bända åt båda hållen. Man kan kalla det ganska enkel grundridning. Så från att rida fina öppnor, skänkelvikningar, förvändgalopp, enkla byten, ja you name it(!) så är vi alltså tillbaka på s k grundridning. Ibland måste man backa några steg för att kontrollera så att allt fungerar som det ska, för funkar inte grunderna, funkar inte krumelurerna.

Gårdagens pass var ett sådant pass, grundridning. Skrittade fram precis som vanligt dvs ca 10 minuter. Tog sedan tyglarna och där började det igen, tvärnit. Men med lite mjuk skänkel och övertalning så rörde sig Pica framåt igen, då blev det trav direkt. Lite vrånghopp med baken när jag manade på henne att gå fram. Vi seglade fram i supersnabb trav med huvudet rakt upp i luften. Men det finns ju liksom ingen mening med att be henne gå i form när hon inte rör sig framåt, då åker ju handbromsen i   
Efterhand så rörde hon sig faktiskt framåt av sig själv, jag kunde böja henne både inåt och utåt på volten utan några tvärnitar. Då fick hon en liten vila på långa tyglar. När det är dags att ta tyglarna igen blir det tvärnit. Men mjuk skänkel som manar på framåt, fram i trav och därefter galopp. Började i vänstervarv eftersom det var där som hon krånglade mest i lördags. Direkt efter fattningen slår hon om till korsgalopp, men jag skiter i att korrigera henne och låter henne istället fortsätta i korsgalopp. Efter ett tag bryter jag av och fattar ny, återigen korsgalopp och över i högergalopp dvs fel galopp. Avbrott, fattning, korsgalopp men då fattar hon att det faktiskt är mindre jobbigt att vara i vänstergalopp och "byter" tillbaka dit. Hon tyckte nog det var lite obalanserat att galoppera i korsgalopp samtidigt som hon ska böja och ställa sig till vänster.
Så där satt vi sen och galopperade på varv efter varv på volten i rättvänd vänstergalopp, duktig häst!
Byter varv och tar lite högergalopp, där är det dock inga problem så där flyter det på fint. Travar sedan av och till min förvåning så söker sig Pica självmant nedåt och tuggar på bettet, så där kan jag trava av Vrångbärta som förvandlats till Pica återigen med ett fint stöd i handen. Det var en härlig känsla!
Så nu blir det sådan här primitiv ridning hela veckan, utan sporrar och utan "krav" mer än att vara i lågform, böjd i sidan och ha framåtbjudning.

Så det känns som att det kan gå ganska snabbt att ta sig ur denna svacka. Idag får Pica vila, jag ska till skolan i em, så Becca är det som sköter om henne idag. Imorgon tar vi tag i ridningen igen. Btw igår åt hon sin betfor med de nya vitaminerna med större glädje än i måndags, dock försökte hon se om det gick att få något annat innan hon började äta upp dem. Tror nog jag ska prova med lite mindre vatten några dagar tills hon blivit van med den nya smaken.

På återseende!

// therre

Söndagen bjöd på en tur ut i det vita snölandskapet. Med oss (jag och Pica) hade vi Emma och Åskar samt Angie och Luna. Och vilken härlig tur! Temperaturen var strax under nollan och även om solen inte tittade fram var det helt underbart, trevligt sällskap i trevligt väder vad mer kan man vänta sig då?
Vi skrittade hela lång grusvägen, tog vänster vid Holmberg, upp för galoppbacken och sedan red vi tillbaka längs med bilvägen. Allt gick cool-lungt till väga och vi ryttare pratade om allt som kom i vår väg så att säga. En toppen tur verkligen!
Pica var inte vrång en endaste liten sekund utan skrittade nöjt på tillsammans med de övriga två. Visst var hon lite sur på Åskar emellanåt, men det är hon nästan alltid på "den tredje" som är med om Luna också är närvarande. Luna är ju Picas bästa vän all time så att säga.

Så trots isgata hela vägen så gick alla tre hästarna stadigt. Jag må säga att det var det här som vi, jag och Pica, behövde. En tur ut. Ut på rak väg, utan krav och utan tankar. Som balsam för själen   

Bild från annat tillfälle

Idag fick Pica enbart en promenad i ridhuset. Jag hade redan bestämt det i för väg dels för att jag kom ut sent och dels för att jag kände det nog kunde behövas. Imorgon kör vi igång igen med operation framåtbjudning.

På väg till stallet körde jag förbi Djur och Natur butiken för att inhandla fleecetäcke, knidkedjegummi samt Hippos multivitamin. Andréa har för länge sedan räknat ut att den ger mest för pengarna så därav köpte jag för att prova.
Kräsna Pica var mycket, mycket tveksam till den nya smaken på hennes betfor idag. Jag fick mata henne för hand en stund och sedan hällde jag i lite krafft också. Men fortfarande tveksamheter, dock åt hon förfullt när jag åkte hem så kanske att hon ändå accepterade den nya smaken. Jag själv skulle nog gärna ha ätit betfor med multivitamin då det luktade betfor/vanilj, mumma!
Jag hoppas att Pica gillar det bättre imorgon. Hon såg mest ut som ett besviket barn som tvingas äta upp grönsakerna på tallriken.

Nu ska jag catcha up lite bloggar innan jag tar mig till sängen för att läsa några sidor i Grottbjörnens folk, den är faktiskt ganska bra dock lite annorlunda mot vanliga romaner.
På återseende!

// therre 

Igår var ju den efterlängtade dressyrdomarkursen, jippie! Hur gick det då kan man undra? Det gick så här:

Knoppade i rekordfart, ca 15 minuter, hade prickat in den perfekta längden på manen kan man säga och alla knoppar blev rund och fina. Pannluggen till och med den var bra, Picas pannlugg hade växt lite och blivit lite, lite tjockare.
Sen vita lindor på benen, kom fram till medan jag lindade att den häst som använt de vita lindorna senast före Pica var just Donia. Lite så där ont i hjärtat blev det när jag tänkte så, men även lite glädje.
Sen sadla med vitt schabrak, på med skrittäcke och träns sedan ut i ridhuset för att börja rida. Skrittade fram som vanligt, tar tyglarna, TVÄRSTOPP! Pica lägger i handbromsen och lägger i backen. Får fram henne, försöker skritta på framåt men övergår snabbt till trav, TVÄRSTOPP! Framåt igen i trav, efter en stund TVÄRSTOPP och så lite backa. Så här håller det på hela tiden. Men jag jobbar vidare med att när hon väl går fram då är det krav på ställning och böjning, när hon stannar så låtsas jag som att det var jag som valde det och inte hon, sedan framåt igen. Det gäller att lura den lilla damen.
Efterhand framåt i galopp, bakutspark på bakutspark och tvärnit. Får till slut lite normal högergalopp, går över i vänster fattar galopp. Pica byter till fel, byter till korsgalopp, jag saktar av, fattar ny, Pica byter. Höll på att bli tokig! Så till slut fick hon gå en stund i korsgalopp, huvudsaken var ju att hon gick framåt.
Plockade av mig sporrarna efter ett tag för att prova om det var dom hon var irriterad på. Kan då tillägga att jag redan tagit ett par kortare än vanligt för dagen. Så av med sporrar och sedan rida, men gick det bättre? Nja, inte direkt. Fortfarande trav, tvärnit, trav, tvärnit. Gå på långa tyglar, ta tyglarna, tvärnit och i med backen.
Efter ett tag provade jag att ta till spöet lite hårdare för att se om det kunde få fart på lillan damen, det resulterade i bakutsparkar efter bakutsparkar. Ingen bra idé med andra ord, men man måste ju prova.

Men till slut så skulle då min ridtid börja, men det gick verkligen inte. När man inte kan rida framåt i trav lättridning på volt då kommer det garanterat inte gå att rida öppnor och slutor samt längningar. Så det blev ingen "uppvisning" från min och Picas sida. Som tur är så var vi ju två som skulle rida tillsammans, så Svensson och Darini fick fint klara sig själva.

Pica och jag gick ned och avslutade ridpasset med målet att bara klara av att rida trav under lättridning med framåtbjudning och att jag ska kunna kräva att hon böjer sig. Till slut gick det men det var noll och nix stöd i handen från hennes sida kan jag säga. Men det är inte det viktigaste just nu, nu ska vi backa ett antal steg och börja med framåtbjudning och böjning/ställning. Jag säger då det: Tur det inte är tävlingssäsong än på länge!

Det är ju tur att hon är söt iaf    

Men idag ska Pica få komma ut i naturen, eller ja iaf på vägen. Skritta ut med Angie och Luna står på dagens schema och imorgon får hon en vilodag.
Nu ska jag läsa lite bloggar och sedan plugga lite och läsa om "Den balanserade människan", låter jätte intressant eller?
På återseende!

// therre

...när man kan vara på två?! Det är Picas nya motto tror jag. Efter graman-ridning har allt skitit sig totalt!! Jag tar tillbaka allt jag sagt om att gramanen var lite, lite bra, den suger och bara förstör!!
Pica har känt sig för tvingad utav den och har därmed kommit på att man kan ställa sig lite på två ben istället för fyra, då slipper man allt krav. Första gången blev jag mest arg på henne när hon gjorde så. Andra gången blev jag fundersam, är hon trött? Har jag ridit för hårt?
Idag när det hände både tredje och fjärde gången så är läget helt enkelt så att hon hamnat i den där dalen igen där framåtbjudning och märrighet finns. Men jag har fått en lösning på det hela, allt tack vare min häst-guru! Min häst-guru får nog stå ut med det mesta, underliga funderingar, konstiga frågor, men det är jag tacksam för ska jag säga. Och vem är min häst-guru? Ja, det kan alla få fundera på ett tag framöver...   

Men problemet som blivit är att jag ridit för mycket med fokus på att Pica ska vara låg och rund i sin form och helt glömt bort det här med smidigheten i sidan. Efter gramanen så har hon blivit låst igen, framförallt i sin vänstra sida. Hon låser fast sig så jäkla mycket och innan gramanen så hade hon börjat lossna rättsåbra! Och gramanen hjälpte ju faktiskt till lite grann får jag säga, men nu är det slut med gramanen förutom när jag har hjälp från marken vill säga. Annars får den hänga i sadelkammaren helt enkelt.
Så efter i och med dessa problemen som uppstått får vår kandar-debut vänta ett tag till. Hade planerat den till nästa vecka någon dag, men nu är det ingen idé. Bara dumdristigt att stoppa in skarpa bett i munnen på en häst som inte är korrekt lösgjord tycker jag.
Det roliga med henne är inte att hon är arg när hon varken sparkar bakut eller ska ställa sig utan hon har fortfarande öronen helt spetsade framåt, alltid! Knäppa häst! Men det gör ju att detta inte kommer vara något världsligt problem utan vi ska kämpa oss ur svackan och sedan är vi fit for fight igen.

Snart är det dags att hoppa i duschen. Sedan bär det av mot Örebro för att äta en god bit mat på Kolgrillsbaren, detta för att fira Andréa som fyllde år i måndags. Kommer nog bli asnice!
Imorgon är det dags för domarkursen, hoppas på att allt flyter på bra utan några konstigheter för mig och Pica. På kvällen 25-års fest hos Ami.
På återseende!

ps. Dispensen för nosnät har blivit beviljad iår med   ds.

// therre

Igår blev det ett "lättare" pass med fokus på att hon skulle slappna av och sjunka ned i formen. Och med sjunka ned i formen betyder det inte att hon får bli längre utan bara bli rundare och där med stretcha ut sin rygg. 
Jag läser på så sjuuuuukt många hästbloggar att man rider sin häst "lång och låg", varför? Till vilket syfte? Men jobbar väl hästen för att få den mer ihop, smidigare i sidan och arbetar mot samling, det vill säga "kort och hög" form. Så varför rida "lång och låg" när man arbetar med målet "kort och hög"? Det är en ekvation som är lite konstig för mig. Frivillig får gärna svara alt. argumentera för varför, jag är väldigt intresserad av syftet bakom det hela! Du som är av samma åsikt som jag, har annan åsikt eller någon annan tanke får gärna bidra med ditt, (självklart menar jag inte att man inte ska jobba sin häst i en låg-form utan det är just det där med lång som jag vill ha förklarat (att rida sin häst i låg-form som arbetsform är en helt annan diskussion))
Mot slutet av gårdagens pass efter några små diskutioner mellan mig och Pica blev hon väldigt fin. Kunde till och med klappa henne med båda händerna när jag travade av och hon gick kvar utan att slå sig fri.

Efter mitt ridpass blev det operation laga boxvägg. Pica har fått en ny tillfällig boxkamrat som hon inte tycker om och han är väl inte jätte förtjust i henne heller. De har haft ett täcke mellan boxarna för att slippa se varandra, men det har de haft roligt med så det är liksom rätt så trasigt. De fick vara utan ett dygn och då hade Pica varit förargad och nästan sparkat sönder en planka intill honom. Så det blev till att stadga upp det hela med hjälp av det material som fanns, två dressyr-resultat-pinnar. Hårt som satan var träet både i pinnarna och boxväggen, det var ingen lätt match att skruva fast dem inte. Men det blev till slut rätt så bra och allt satt som det skulle när jag kom i morse. Plankbyte sker nog i eftermiddag. Det är skönt att stå på en anläggning med personal, då behöver man inte fixa så mycket själv.

Så idag blev det ett morgonpass för mig och Pica. Gramanen åkte på och det blev rätt kämpigt, Pica var inte riktigt med på att samarbeta. Red mycket med öppna tänk idag både i trav och galopp. På slutet var hon jäkla bra och avslappnad, hon sökte sig självmant nedåt och det är inte något som sker varje dag. På det sättet vet man att man har jobbat rätt, då har hon kommit igång ordentligt med sin rygg och bakdel och kan mot slutet slappna av och sjunka ned. Hon var en duktig häst idag trots att hon dummade sig lite ett tag.

Längtar till sommaren!

Nej, kanske man skulle ta och göra något vettigt, torka håret kanske. Senare i eftermiddag åker jag till uni för lite kvällföreläsning.
På återseende!

// therre

Dagens i-landsproblem: Vart ska man rida?
Jag står på anläggning med två ridhus och två utebanor, lyx kan man kalla det. Ja, när det inte är vinter och töväder vill säga. Ute är det ishalka, alltså lika med livsfara att rida. Inne där har det bildats en stooooor sjö inomhus!! Se själva...

När ska detta vädret ge sig?
Idag har jag samsats med Elin och Ganzy på en volt som är 20x20 m, det var liksom det som gick att rida på. Men det fick funka och det gjorde det med.
Dagens ridpass innehöll 10 minuter framskrittning, 10 minuter skrittarbete på kort tygel, 10 minuter trav under lättridning samt 10 minuter avskrittning för hand. Kort och effektivt! Pica var ganska så mjuk trots att hon vilat i tre dagar och varje dag får kämpa i is/snöslask hage = spänd! Jobbade mycket med att böja henne och få henne till att släppa bettet vilket hon gjorde väldigt snabbt idag. De första travstegen kändes gigantiska och luftiga. Man måste verkligen spara ridkänslor i kroppen eftersom Picas steg kändes så annorlunda idag, beror nog på att jag senast jag red så var det på Bemi. Han rör sig mer ponnyaktigt men var riktigt jäkla härlig att rida i fredags! När han väl slutar spänna sig och slutar vara rädd för allt som rör sig så blir han väldigt fin, mjuk och trevlig i munnen och känslig för skänkeln. Duktiga häst! Nu ska det tränas med hans ägarinna så hon och Bemi kan spänna av lika mycket båda två och komma till samma härliga ridkänsla.

Så sammanfattning av dagens ridpass på min bruna: Fin häst och härligt att få komma igång igen. Jag har massa ny energi att lägga på skola och stall efter helgen som varit.

Imorgon börjar jag på mitt program, känns både roligt/spännande och lite läskigt. Jag känner ju ingen den här gången, men det har ju inte varit något problem med att hitta kamrater förut så det är nog ingen skillnad nu.  
Pica ska ridas på samma sätt som idag fast med inslag av galopp, troligtvis får vi nog bege oss (läs halka oss) upp till Gamla för att rida där.
Nu blir det bingen och en bok, så god natt min vänner.
På återseende!

// therre

Efter att ha pluggat i 1,5 vecka á minst 6 h/dag och skrivit två tentor på sammanlagda 17,5 poäng är jag nu mera ledig i hela två dagar! Helt utan plugg what so ever!! Det känns redan tomt    Haha! Jag lovar att jag ska inte öppna en endaste skolbok förrän på typ tisdag kanske om jag orkar...
Psykologitentan jag hade i fredags kändes bra, den blir nog iaf godkänd. Kriminologitentan däremot kommer det stå ett stooooort fett U på när jag får tillbaka den. Helt sjuka frågor och jag hade inte riktigt pluggat med fokus på helt rätt saker, men what to do, what to do. Omtenta måste man väl nästan få göra någon gång i sitt liv och framförallt få underkänt på något man gör! Men nu är det slut tjatat om skolan och jag lovar två dagar med enbart hästig karaktär på inlägg   

Pica har gått fint i veckan. I onsdags red jag återigen med gramanen och denna gång red jag verkligen. Hon var lite motsträvig ett tag men sen gav hon upp och accepterade att det faktiskt var jag som bestämde.
Torsdag blev det ett pass utan gramanen och jag ska erkänna att gramanen faktiskt hjälpt till att få henne ett snäpp mer lösgjord. Men fortfarande fick jag passa höger bogen i vänster varvet eftersom hon gärna vill smita ut med den lite väl mycket. Till och med galoppen kunde jag rida, fick till väldigt fina galoppsprång emellanåt och kunde lägga ner henne i en djup form i både trav och galopp, precis som man ska kunna göra.
Har även löst min och Picas kandardebut på ett enkelt sätt, Cia tyckte jag skulle börja lite med det. Så jag pratade med Åsberg om det igår och jag ska få låna hennes kandar så mycket jag vill, perfekt! (Thanks a lot!) Så jag ska be Ola hjälpa till att passa in det (han är än så länge helt ovetandes om min planer, dock inte nu längre kanske   ) och sen så kan vi börja med att iaf skritta på det, det ska bli spännande!
Fredag fick hon vaccin-spruta så nu tar hon det lite lugnt ett par dagar. Vetrinären fick även kolla på sårskorpan som blivit efter hennes sår i karleden och hon tyckte det såg fint ut och jag skulle bara låta det vara, inte smörja eller pilla, bara borsta.
Igår lördag hade jag lyxen att det redan var mockat när jag kom till stallet, tusen tack Mimmi! Pica fick inviga sitt nya täcke på dagens skrittpromenad. Hon har fått ett helt Horseware Rambo fleece i samma färger som mitt ridtäcke. Det är egentligen Andréa´s men eftersom Mojje var för stor för 145 cm-täcke gjorde vi ett byte, jag fick hennes och så köper jag ett nytt 155 cm i Scandinavium istället åt henne. Jag skulle ändå ha köpt ett då, men nu fick jag ju mitt tidigare   

Pica är inte riktigt den bästa fotomodellen, hon var rätt uttråkad    

(Hon lyckades liksom blunda på den bästa av fem bilder!)

Idag ska hon få gå till frisören och frisera sig, rycka man, klippa öron, skägg, hovskägg samt upp på nacken. Hon ser inte riktigt ut som en dressyrhäst i dagsläget.
Imorgon sätter vi igång med ridning igen, då blir det ett lugnt pass med ca 80% skrittarbete, där efter fortsätter veckan med ridning och på torsdag/fredag beräkanar jag att vi är i fullgång igen. För på lördag så är det dags för domarkursen där vi ska rida. Ser fram emot det jättemycket!

Sådär, ett inlägg i sann Therre-anda och jag ska inför framtiden nu försöka hitta tillbaka till de där riktigt hästiga inläggen som jag en gång hade, försöka ha fler bilder och uppdatera bra mycket oftare än vad det blivit hittills detta år.

På återseende!

// therre

I söndags var det dags för träning för Cia igen. Hon börjar alltid med att fråga hur det har gått med ridningen sen sist och jag svarade helt ärligt: "SKITDÅLIGT! " Då sa hon att hon tyckte jag skulle prova ha gramantygel på Pica någon träning i framtiden bara för att se hur det går. Jag föreslog att vi lika gärna kunde göra det idag, eftersom jag nu äger en. Så sagt och gjort, på med gramantygeln och iväg och rida. Snacka om skillnad på häst! Redan från det att jag tog tyglarna så var Pica typ 10 gånger bättre än när jag red fram och då var gramantygeln ändå relativt lös. Och hela ridpasset var hon så mycket lättare att rida än på länge. Fick till så himla bra galopp till och med!
Och på slutet så fick jag bara höra fina ord från både Cia och Åsberg (från läktaren): Så här bra har hon aldrig gått!! Jisses! Men hon var bra det var hon, min lilla Pica. Jag kunde placera henne i precis den form som jag ville och där var hon sedan.
Så jag som stark motståndare till gramantygel har fått ändra åsikt, den är bra när man behöver den och kan använda den på rätt sätt! A och O vad gäller hjälptygel, den ska kunna användas på rätt sätt dvs som hjälp och inte som någon tvingande tygel.

Igår fick Pica vila eftersom jag hann bli alldeles för trött och fick huvudvärk innan jag hunnit med borstning så det blev en promenad i ridhuset på 25 minuter istället. Tror Pica också var glad över att slippa arbeta, för hon såg redigt trött ut igår när jag var i stallet, säkerligen massa träningsvärk.
Idag blev det ridning, på med gramantygeln för att prova själv. Gick väl ändå rätt så okej för att vara tredje gången med gramantygel för min del. Men usch vad det är snören överallt som man ska hålla reda på, jag kommer nog inte bli någon kandar älskare i framtiden. Tur man får rida på tränsbett ända till MSV B nuförtiden. Men Pica var väldigt fin idag, men det är så sjuuuuuukt svårt att rida när hon kommer loss i ryggen för allt blir så fruktansvärt stort! Stooor, skumpig trav, stooooor galopp. Yes, jag köpte en rörlig häst!
Dock var jag helt usel när jag red idag, blev lite för mycket åka-med-ridning och det är aldrig bra. Så skärpning till imorgon och ordentlig ridning, tar gramanen igen för att på torsdag rida utan.

I övrigt hinns inte mycket annat med. Plugg hela dagen fram till halv fem då åker jag till stallet, hemma igen halv nio då är det ju typ dags för sängen. Åh vad jag längtar till söndag! Då ska jag göra precis, ingenting! Ligga i sängen tills jag behagar gå upp, bara vara och sedan pysseldag i stallet. Me like!
Men nu efter ett inlägg med typ ett hundra utropstecken ska jag duscha för att sedan sova. Imorgon bär det av in till uni för att ha seminarie där man ska ha bokredovisning. Öhm, varför?
På återseende!

// therre