Igår var ju den efterlängtade dressyrdomarkursen, jippie! Hur gick det då kan man undra? Det gick så här:

Knoppade i rekordfart, ca 15 minuter, hade prickat in den perfekta längden på manen kan man säga och alla knoppar blev rund och fina. Pannluggen till och med den var bra, Picas pannlugg hade växt lite och blivit lite, lite tjockare.
Sen vita lindor på benen, kom fram till medan jag lindade att den häst som använt de vita lindorna senast före Pica var just Donia. Lite så där ont i hjärtat blev det när jag tänkte så, men även lite glädje.
Sen sadla med vitt schabrak, på med skrittäcke och träns sedan ut i ridhuset för att börja rida. Skrittade fram som vanligt, tar tyglarna, TVÄRSTOPP! Pica lägger i handbromsen och lägger i backen. Får fram henne, försöker skritta på framåt men övergår snabbt till trav, TVÄRSTOPP! Framåt igen i trav, efter en stund TVÄRSTOPP och så lite backa. Så här håller det på hela tiden. Men jag jobbar vidare med att när hon väl går fram då är det krav på ställning och böjning, när hon stannar så låtsas jag som att det var jag som valde det och inte hon, sedan framåt igen. Det gäller att lura den lilla damen.
Efterhand framåt i galopp, bakutspark på bakutspark och tvärnit. Får till slut lite normal högergalopp, går över i vänster fattar galopp. Pica byter till fel, byter till korsgalopp, jag saktar av, fattar ny, Pica byter. Höll på att bli tokig! Så till slut fick hon gå en stund i korsgalopp, huvudsaken var ju att hon gick framåt.
Plockade av mig sporrarna efter ett tag för att prova om det var dom hon var irriterad på. Kan då tillägga att jag redan tagit ett par kortare än vanligt för dagen. Så av med sporrar och sedan rida, men gick det bättre? Nja, inte direkt. Fortfarande trav, tvärnit, trav, tvärnit. Gå på långa tyglar, ta tyglarna, tvärnit och i med backen.
Efter ett tag provade jag att ta till spöet lite hårdare för att se om det kunde få fart på lillan damen, det resulterade i bakutsparkar efter bakutsparkar. Ingen bra idé med andra ord, men man måste ju prova.

Men till slut så skulle då min ridtid börja, men det gick verkligen inte. När man inte kan rida framåt i trav lättridning på volt då kommer det garanterat inte gå att rida öppnor och slutor samt längningar. Så det blev ingen "uppvisning" från min och Picas sida. Som tur är så var vi ju två som skulle rida tillsammans, så Svensson och Darini fick fint klara sig själva.

Pica och jag gick ned och avslutade ridpasset med målet att bara klara av att rida trav under lättridning med framåtbjudning och att jag ska kunna kräva att hon böjer sig. Till slut gick det men det var noll och nix stöd i handen från hennes sida kan jag säga. Men det är inte det viktigaste just nu, nu ska vi backa ett antal steg och börja med framåtbjudning och böjning/ställning. Jag säger då det: Tur det inte är tävlingssäsong än på länge!

Det är ju tur att hon är söt iaf    

Men idag ska Pica få komma ut i naturen, eller ja iaf på vägen. Skritta ut med Angie och Luna står på dagens schema och imorgon får hon en vilodag.
Nu ska jag läsa lite bloggar och sedan plugga lite och läsa om "Den balanserade människan", låter jätte intressant eller?
På återseende!

// therre

 

Ida

23 januari 2011 12:32

Låter inget kul det där. Kanske du skulle ta och låta en veterinär eller duktig equiterapeut göra en hälsokoll på henne? Märrar är alltid märrar, men det du beskriver känsla lite "to much" för att vara enbart "märrigt".... En liten tanke från min sida bara... Hoppas allt är bra med dig annars! Kram!

Therese

23 januari 2011 12:50

Tack för ditt råd!
Kram

 

madde J

23 januari 2011 12:58

tror du har kommit till den berömda gränsen...du kräver å hon tycker det är jobbigt,då brukar ju dom små märrarna bli arga på allt! bara å kämpa på så kommer ni förbi den gränsen oxå,gäller ju att hitta knepet för just dit sto...

Therese

23 januari 2011 22:57

Jajjemän, här ska det kämpas :)

 

Aramis - En dressyrblogg

24 januari 2011 12:22

Huu så trist :o( Även om pållen är inne i en liten formsvacka just nu (vilket passande ord förresten, hi hi) - så läser jag ändå mellan raderna en jäkla kämparglöd från din sida! Och DET, det är värt hur mycket som helst! Kämpa på!!! KRAM

http://aramise.bloggagratis.se

Therese

24 januari 2011 22:25

Tusen tack för dina glädjande ord, dom värmer och ger mig mer kraft :)
TACK!
Kram

 

Natalja

25 januari 2011 21:38

Hoppas bara det är en fis på tvären!
Svackor är till för att man ska ta sig ur dem : )

Kram kram

ps. tänk på att du har ett sto, ibland är dom bara såna ; ) (ha ha, vi också)

http://latin.bloggagratis.se

Therese

26 januari 2011 10:26

Tack för uppmuntran!
Ja, hon är ju ett sto ända ut i hovspetsarna :P
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...