Söndagen bjöd på en tur ut i det vita snölandskapet. Med oss (jag och Pica) hade vi Emma och Åskar samt Angie och Luna. Och vilken härlig tur! Temperaturen var strax under nollan och även om solen inte tittade fram var det helt underbart, trevligt sällskap i trevligt väder vad mer kan man vänta sig då?
Vi skrittade hela lång grusvägen, tog vänster vid Holmberg, upp för galoppbacken och sedan red vi tillbaka längs med bilvägen. Allt gick cool-lungt till väga och vi ryttare pratade om allt som kom i vår väg så att säga. En toppen tur verkligen!
Pica var inte vrång en endaste liten sekund utan skrittade nöjt på tillsammans med de övriga två. Visst var hon lite sur på Åskar emellanåt, men det är hon nästan alltid på "den tredje" som är med om Luna också är närvarande. Luna är ju Picas bästa vän all time så att säga.

Så trots isgata hela vägen så gick alla tre hästarna stadigt. Jag må säga att det var det här som vi, jag och Pica, behövde. En tur ut. Ut på rak väg, utan krav och utan tankar. Som balsam för själen   

Bild från annat tillfälle

Idag fick Pica enbart en promenad i ridhuset. Jag hade redan bestämt det i för väg dels för att jag kom ut sent och dels för att jag kände det nog kunde behövas. Imorgon kör vi igång igen med operation framåtbjudning.

På väg till stallet körde jag förbi Djur och Natur butiken för att inhandla fleecetäcke, knidkedjegummi samt Hippos multivitamin. Andréa har för länge sedan räknat ut att den ger mest för pengarna så därav köpte jag för att prova.
Kräsna Pica var mycket, mycket tveksam till den nya smaken på hennes betfor idag. Jag fick mata henne för hand en stund och sedan hällde jag i lite krafft också. Men fortfarande tveksamheter, dock åt hon förfullt när jag åkte hem så kanske att hon ändå accepterade den nya smaken. Jag själv skulle nog gärna ha ätit betfor med multivitamin då det luktade betfor/vanilj, mumma!
Jag hoppas att Pica gillar det bättre imorgon. Hon såg mest ut som ett besviket barn som tvingas äta upp grönsakerna på tallriken.

Nu ska jag catcha up lite bloggar innan jag tar mig till sängen för att läsa några sidor i Grottbjörnens folk, den är faktiskt ganska bra dock lite annorlunda mot vanliga romaner.
På återseende!

// therre