...när man kan vara på två?! Det är Picas nya motto tror jag. Efter graman-ridning har allt skitit sig totalt!! Jag tar tillbaka allt jag sagt om att gramanen var lite, lite bra, den suger och bara förstör!!
Pica har känt sig för tvingad utav den och har därmed kommit på att man kan ställa sig lite på två ben istället för fyra, då slipper man allt krav. Första gången blev jag mest arg på henne när hon gjorde så. Andra gången blev jag fundersam, är hon trött? Har jag ridit för hårt?
Idag när det hände både tredje och fjärde gången så är läget helt enkelt så att hon hamnat i den där dalen igen där framåtbjudning och märrighet finns. Men jag har fått en lösning på det hela, allt tack vare min häst-guru! Min häst-guru får nog stå ut med det mesta, underliga funderingar, konstiga frågor, men det är jag tacksam för ska jag säga. Och vem är min häst-guru? Ja, det kan alla få fundera på ett tag framöver...   

Men problemet som blivit är att jag ridit för mycket med fokus på att Pica ska vara låg och rund i sin form och helt glömt bort det här med smidigheten i sidan. Efter gramanen så har hon blivit låst igen, framförallt i sin vänstra sida. Hon låser fast sig så jäkla mycket och innan gramanen så hade hon börjat lossna rättsåbra! Och gramanen hjälpte ju faktiskt till lite grann får jag säga, men nu är det slut med gramanen förutom när jag har hjälp från marken vill säga. Annars får den hänga i sadelkammaren helt enkelt.
Så efter i och med dessa problemen som uppstått får vår kandar-debut vänta ett tag till. Hade planerat den till nästa vecka någon dag, men nu är det ingen idé. Bara dumdristigt att stoppa in skarpa bett i munnen på en häst som inte är korrekt lösgjord tycker jag.
Det roliga med henne är inte att hon är arg när hon varken sparkar bakut eller ska ställa sig utan hon har fortfarande öronen helt spetsade framåt, alltid! Knäppa häst! Men det gör ju att detta inte kommer vara något världsligt problem utan vi ska kämpa oss ur svackan och sedan är vi fit for fight igen.

Snart är det dags att hoppa i duschen. Sedan bär det av mot Örebro för att äta en god bit mat på Kolgrillsbaren, detta för att fira Andréa som fyllde år i måndags. Kommer nog bli asnice!
Imorgon är det dags för domarkursen, hoppas på att allt flyter på bra utan några konstigheter för mig och Pica. På kvällen 25-års fest hos Ami.
På återseende!

ps. Dispensen för nosnät har blivit beviljad iår med   ds.

// therre