...när man kan vara på två?! Det är Picas nya motto tror jag. Efter graman-ridning har allt skitit sig totalt!! Jag tar tillbaka allt jag sagt om att gramanen var lite, lite bra, den suger och bara förstör!!
Pica har känt sig för tvingad utav den och har därmed kommit på att man kan ställa sig lite på två ben istället för fyra, då slipper man allt krav. Första gången blev jag mest arg på henne när hon gjorde så. Andra gången blev jag fundersam, är hon trött? Har jag ridit för hårt?
Idag när det hände både tredje och fjärde gången så är läget helt enkelt så att hon hamnat i den där dalen igen där framåtbjudning och märrighet finns. Men jag har fått en lösning på det hela, allt tack vare min häst-guru! Min häst-guru får nog stå ut med det mesta, underliga funderingar, konstiga frågor, men det är jag tacksam för ska jag säga. Och vem är min häst-guru? Ja, det kan alla få fundera på ett tag framöver...   

Men problemet som blivit är att jag ridit för mycket med fokus på att Pica ska vara låg och rund i sin form och helt glömt bort det här med smidigheten i sidan. Efter gramanen så har hon blivit låst igen, framförallt i sin vänstra sida. Hon låser fast sig så jäkla mycket och innan gramanen så hade hon börjat lossna rättsåbra! Och gramanen hjälpte ju faktiskt till lite grann får jag säga, men nu är det slut med gramanen förutom när jag har hjälp från marken vill säga. Annars får den hänga i sadelkammaren helt enkelt.
Så efter i och med dessa problemen som uppstått får vår kandar-debut vänta ett tag till. Hade planerat den till nästa vecka någon dag, men nu är det ingen idé. Bara dumdristigt att stoppa in skarpa bett i munnen på en häst som inte är korrekt lösgjord tycker jag.
Det roliga med henne är inte att hon är arg när hon varken sparkar bakut eller ska ställa sig utan hon har fortfarande öronen helt spetsade framåt, alltid! Knäppa häst! Men det gör ju att detta inte kommer vara något världsligt problem utan vi ska kämpa oss ur svackan och sedan är vi fit for fight igen.

Snart är det dags att hoppa i duschen. Sedan bär det av mot Örebro för att äta en god bit mat på Kolgrillsbaren, detta för att fira Andréa som fyllde år i måndags. Kommer nog bli asnice!
Imorgon är det dags för domarkursen, hoppas på att allt flyter på bra utan några konstigheter för mig och Pica. På kvällen 25-års fest hos Ami.
På återseende!

ps. Dispensen för nosnät har blivit beviljad iår med   ds.

// therre

 

Pennelina

21 januari 2011 19:20

Så bra med nätet :-D Vad det gäller öron så är det lite kul med min gamling, Telly... han har öronen bakåt till och med då han äter morötter ;-) Många tror att han är sur och grinig jämt, men han har bara ett lustigt språk :-D

Jo då, han har öronen framåt också...

Kramar från mig <3<3<3

http://pennelina.blogspot.com

 

Linda Å

21 januari 2011 21:11

Njut så länge du kan utan kandar-skramlet...........

 

Aramis - En dressyrblogg

22 januari 2011 22:14

Du är så klok, så klok! Gör helt rätt i att vänta med kandaret så länge hon inte är lösgjord korrekt på träns. Hoppas innerligt att ni är ur svackan fortare än kvickt! KRAM

http://aramise.bloggagratis.se

Therese

23 januari 2011 10:42

Åh tack för dina fina ord!
Jag hoppas det jag med :)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...