Nu går det sannerligen bara uppåt känns det som    Hästen går helt magnifikt bra, vi har kommit ett steg längre och är på avsatsen på nästa steg, allt bara faller på plats känns det som!

Har provat att rida utomhus igen och det gick helt strålande, inte en endaste skakning så långt ögat nådde. Kan tillägga att det faktiskt blåste lite lätt och vi hade full fartvind när Pica och jag susade fram i supersnabbgalopp över hoppbanan.

Igår fick vi prova på ett av de bästa träningspassen hittills. Efter förra veckans Cia-träning och lite vila däremellan så känns det som att många problem blivit lösta. Pica har känts så fin från början nu och det gör ju att man kan rida helt annorlunda. Men tillbaka till igår där det till en början var lite kämpigt. Mycket öppna och sluta på volt och helt tiden tänka framåt. Efter ett tag kom hon loss riktigt ordentligt och eftersom vi antagligen ligger just på trappavsatsen till nästa steg så blir det lite ojämna steg ibland. Pica tar i lite väl mycket emellanåt och då är det lite svårt för mig att hänga med    Men det är det som är det bästa, det gör absolut ingenting för nu tänker hon framåt! Till och med i traven så börjar hon nu få trycket i stegen och tryck framåt istället för bara uppåt. På slutet var hon sjuuuukt bra! Och när jag kom på att det faktiskt är bättre att rida henne än att bara bibehålla så blev allt ännu bättre. Den där hästen är faktiskt riktigt, riktigt bra   

Har bland mina kommentarer utlovat en bild på Picas nya hag-outfit, and here it comes:

Inte det snyggaste men förhoppningsvis funktionellt och det är det viktigaste!

I helgen stundar det traditionell påskhoppning och det känns faktiskt riktigt kul för vi har uppgraderat oss med walkietalkies och (förhoppningsvis!) ljud att ha ute på stallplanen, så det ska nog flyta på riktigt fint om inget oväntat händer. Massor av funktionärer och så ska det ju bli ett strålande fint solskensväder! Det som är synd är att vi inte har möjligheten att nyttja vår stora hoppbanan mer än till framhoppning och parkering, men efter helgens tävlingar kanske vi kan ha råd med ett nytt staket som är godkänt enligt TR, tänk vilka möjligheter till tävling!

Nu tar jag tag i plugget, i eftermiddag åker jag tillsammans med Kivelö (mamma och dotter) till Värmlandsvagen för att titta på hyrtransport. Sen blir det stallet där Pica ska få longera sig, tror damen kan ha en del träningsvärk idag.

På återseende!

// therre

Igår skrev jag min första (förhoppningsvis enda!) omtenta och jag blev arg på tentahelvetet igen. Förra gången skulle man veta helheter kring olika tankesätt och filosofier och denna gången en massa fakta. Jävla skit kurs!
Men, men what to do? Jag gjorde mitt bästa och fick efteråt åka in till stan där operation löpsko stod på schemat. Löplabbet was the place to visit! In i butiken och fick trevligt bemötande direkt, springa några gånger på löpbandet där mina fötter filmades och sedan utärdering tillsammans med butiksbiträdet. Jag kunde själv se skillnaden i de två par skor som jag provade. Så betala med 10% studentrabbat och sedan lämna butiken med ett par nya fina löpskor anpassade efter mina behov.

Supersnabba och supersnygga!

Idag har jag bara haft en helt ledig dag, fri från alla måsten! Så ett besök på Team Sportia där jag inhandlade en ny löparjacka, fleece börjar kännas lite varmt nu. Så imorgon ska jag inviga mina nya skor och jacka på en försiktigt löprunda.

Resterande dag har jag läst nyaste Hippson som var väldigt bra! Bra tips inför dressyrtävling och transportköp och körning. Sen övergick jag till Ridsport där jag fastnade för artikeln om framridning/uppvärmning.
Jag är väldigt noga med att inte tulla på någon framskrittningsminut, 10 minuter oavsett stress eller inte, dom är heliga! Sen brukar jag oftast se till att värma i skritt, trav och galopp. Uppvärmningen inför ett ridpass är A och O och väldigt viktigt för att förhindra skaderisken. Jag till och med går fram Pica när jag ska longera och sen brukar hon få skritta ett par varv på linan innan longeringsarbete tar vid, hur många brukar skritta fram sin häst vid longering? Jag har då inte sett många, tyvärr. Nedvarvning/avslutning av ett ridpass är jag också väldigt noga med för att hästen jag rider på ska få stretcha ut ordentligt och slappna av. För även om jag inte fått igenom allt precis som jag vill så kan jag oftast nu rida Pica i en djup avslappnad form i slutet av varje pass, det är ju ett tecken på att hon faktiskt är mer lösgjord nu än för ett år sedan. Varje ridpass avslutas sedan med avskrittning för hand i 10 minuter, även dessa är heliga! Jag känner att jag har en väldigt nöjd häst när jag hoppat av och skrittar av henne för hand, det är hon värd varje gång.

Hur gör ni andra? Hur lång framskrittning, uppsuttet eller vid hand? Nedvarvning/avslut hur gör ni då? Avskrittning? Feel free to share   

Nu till dagens fantastiska ridpass på min fina Picaboo! Hon var helt magnifik idag. Började med lite skritt jobb, ta skänkel, gå undan för skänkel, ställa igenom. Framåt i trav och redan här helt rund och fin, sökte sig nedåt, fin i takten om än något i två delar eftersom hon inte riktigt är helt färdig här än. Men ändå härlig feeling. Jobbade noggrant med ställning i högersidan och ordentlig inramning i vänster varv. Sedan tog en massa galoppjobb vid. Ställa och rama in, lite öppna, lite tempoväxling. Red övningen öppna långsida, vänd upp på medellinjen, rakrikta, ut i samma varv och öppna igen. Bra övning där man tvingas rida hela tiden. Mot slutet red jag på volt och gjorde många trav-galopp-övergångar för att hitta känslan. Till slut så trillade polletten ned, jag rättade upp mig, hade fint stöd handen, SATT i sadeln, med i Picas rörelse och fick säkert två decimeter längre ben (känslan alltså!), det är det här som är det fina med ridning. Underbar känsla verkligen! Pica var så fin och härlig att rida i galoppen så jag var tvungen att prova på ett byte. Valde att lägga det i övergången från ena volten till den andra. Jag har ju ingen större erfarenhet av att göra byten men vet väl hur man ger hjälpen iaf. Samlad ihop henne, förberedde, gav hjälp och vilken annorlunda känsla! Nu gjorde hon ett byte på tygeln! Blev helt paff av att hon bytte så fint att jag knappt hann med, verkligen super känslig för hjälpen. Provade några gånger till men inget blev lika bra, höger till vänster funkar aldrig så det funkade inte nu heller. Men hon fick avsluta sig sedan och efteråt en massa, massa klappar! Idag var ett ridpass där jag satt med ett leende från början till slut, life is pretty good sometimes!

   Fina, fina Pica   

Nu känns det som att vi är tillbaka där vi slutade innan sträckningar, tjurigheterna osv. Hon är till och med lite bättre! Så nu känns det som att vi kan börja vänja vid kandaret tror jag, ska ta mig ett snack med tränaren innan så det är okej. Men tror nog inte det ska vara några problem. Först ska vi skritta ett par gånger på det.

Nu ska jag ta kvällen, imorgon provar vi att rida utomhus igen. Håller tummen för inga skakningar.

På återseende!

// therre

Vill börja med att tacka er som kommenterade förra inlägget, det ger både tröst och ny styrka! Så TACK!

Ibland får jag lite för mycket i mitt liv, för många funderingar och saker att göra osv. Då är behöver jag ett rejält break down för att kunna börja om och ta tag i saker som känns jobbiga och börja tänka om.

Fick lite nya frågor ang HSS och här kan man läsa mer om min historia och erfarenheter kring sjukdomen. Som svar på en till fråga och ganska vanlig fråga: Är sjukdomen livslång? Ja, det är den.

Men vad jag kunnat hitta nu är att HSS inte bara beror på nervfel utan kan ha andra orsaker? Googlade och hittade denna sida, men självklart är väl också detta något som man ska ta med en nypa salt. De menar på att skakningarna beror på ett högt blodtryck hos hästen som då gör den mer känslig i sina nerver. Och jag hade kontakt med en tjej via mail i höstas angående just det preparat som de avser på denna sida, Equiwinner. Hon sa att hon hade hört flera hästar som blivit helt bra efter en tids användande. Känns skönt att det kan finnas olika metoder att använda om det skulle bli aktuellt. En operation är ju sista utvägen så att säga...

Via Facebook hittade jag en grupp med andra hästägare ute i världen med hästar som har HSS. Så där delade jag med mig av mina erfarenheter och tycker att känns skönt att ha andra i samma situation att dela och utbyta ideér med.

Juni 2009, before HSS

Och nu till min egen häst och hennes problem. Efter mitt lilla sammanbrott lät det som att det var dags för slakt och död-dagar, men riktigt så illa är det inte. Skakningarna som var i måndags uppkom mot slutet av ridpasset och det kom en liten lätt vindpust i kombination med monstermygg(!). Sen är det ju början på en stor pollen-attack i luften och det är ju också en ganska stor anledning/orsak till skakningarna. Men sen efter att ha läst om det där med högt blodtryck så började jag fundera lite på det. Det var rätt så varmt ute också, både Pica och jag var svettiga, samt att i början av utvecklingen av HSS så uppkom skakningarna i slutet av passen och då är de ju oftast lite varma, lite uppe i varv = högre blodtryck pga arbete. Så den teorin kanske inte är så dum iallfall?
Många tankar som cirkulerar i mitt huvud just nu. Har iallafall beställt nät som Pica ska kunna ha i hagen, på grimman. Tillsvidare har hon fått en flyveil som sitter så snörena täcker mulen. Tipset kommer dels från Westinarna och från Åsberg som visste att en lärare på Strömsholm hade så på sin HSS-häst. Henne ska jag också maila till för att höra med henne vad hennes häst har för problem osv. Tips och ideér från någon med mer erfarnhet helt enkelt!

   Juni 2010, after HSS

Nu är jag back on track igen! Ett sammanbrott starkare och med nya tankar och ideér samt nya tag framåt!

Alla typer av tips ideér vare sig du är insatt i ämnet eller ej mottages med stor tacksamhet   

På återseende!

// therre

Har varit lyrisk och glad över fantastiska ridpass och vårvärme med sol, sett fram emot härliga ridpass utomhus. Men vad gör man när verkligheten kommer ifatt och hoppet bara dör?

I fredags fanns det skakningar, i helgen har jag sett dem när hon varit i hagen och idag fanns de där under ridpasset ute trots värme och nästintill vindstilla. Det är nu som jag inser att vårt problem fortfarande finns kvar, det gör så ont! Efter nästan 1,5 år utan någon tillstymmelse till skakningar har de nu letat sig tillbaka och fått mig att ramla ned i det där djupa, mörka hålet där allt bara känns så fruktansvärt hopplöst. Varför var det just jag och Pica som behövde drabbas? Vem missunnade mig denna fina och fantastiska häst? Vad gjorde jag för att förtjäna det hela, det här helvetet?!

Jag trodde att när jag köpte Pica så var mitt hästhelvete över men det kom ett nytt som försvann och nu är det här igen...

Vårt problem är inget man slätar över med någon "fusk-ridning" utan det finns där oavsett vilket hjälpmedel man än försöker ta till, det finns alltid där men kanske lite i skuggorna.

Jag önskar jag kunde fråga någon med bättre erfarnehet som kan säga till mig vad jag ska göra, hur det kommer bli i framtiden och varför det blir så här nu. Men när jag är den mest kunniga om det här i min omgivning känns det så fruktansvärt svårt och tungt, ingen att rådfråga, ingen att ta hjälp av.

Jag blir bara ledsen och besviken på att det alltid ska skita sig för mig, varför aldrig någon annan?

Älskade häst   

// therre

Igår red jag ett sådant där dundermegabra ridpass där allt, verkligen allt fungerar kanon! Började rida henne på volt blandat med fyrkant, noggrann med takt, tempo, ställning, formning. Lite galopparbete på volt där jag jobbade med sluta och förvänd sluta (så måste det väl heta om man gör den utåt?), lite protester i början men sedan accepterade Pica det hela och vi gjorde mjuka fina övergångar från rättvänd till förvänd till rättvänd sluta. En skrittpaus och därefter öppnor i trav längs långsidorna och det fungerade rättså bra igår. Några galopp öppnor och snett igenom med bibehållen förvänd galopp i det nya varvet. Det var efter allt detta arbete som poletten trillade ned! Så himla härlig ridkänsla! Pulserande takt i traven, mjuka övergångar galopp-trav-galopp i båda varven! Min häst är verkligen bäst!! Dock måste jag verkligen lära mig rida när hon är så här bra, för det är helt sjukt svårt! Men det är dom här passen man kan leva på lääääänge  

Idag var min plan att rida utomhus för att Pica skulle få galoppera på ordentligt. Trots blåst begav vi oss ut men ganska snabbt kunde jag konstatera att stormvindarna har satt sina spår hos Pica. Idag hade vi på hälsning utav Headshaking. Känslan när jag hade konstaterat det hela var som att falla ned i ett djupt, djupt, djupt och mörkt, mörkt, mörkt stort hål där tomheten är ens enda vän. Jag vill inte, vill inte vill inte! Blir så ledsen när Pica ska behöva ha ont i mulen...
Men vi begav oss in och  där drog jag fram två sockerbitar och en bom. Att rida dressyr när headshaking hälsar på är uteslutet, såg bara ett pass med huvudskak framför mig. Men det blev inte riktigt så. Skakningarna försvann illa kvickt och liknade bara "bett-skak" hos "vanliga" hästar när vi skrittade på långtygel. Kunde rida den lilla Pican i rund härlig galopp och bara rulla runt på volt och ått-volt över det lilla "hindret". Fick till och med till ett rent byte åt det svåra hållet, dock var det kanske lite väl mycket gest åt fel håll  

Vid avskrittningen så påminde sig skakningarna igen och några få inne i stallet också. Åsberg meddelade att hon stått på bakbenen vid insläpp och att hon genast gnuggade mulen i väggen när hon kom in, stackars häst! Jag får så himla ont i hjärtat och själen  

Så nu är det bestämt nu ska jag inhandla ett nosnät i billigare prisklass och sätta på grimman. Pican ska inte behöva ha ont!

Nu inväntar jag att mättnaden ska gå över så jag kan göra iordning efterrätt till kvällens middag som jag lagat då mamma fyller år idag.

På återseende!

// therre 

I måndags var en vilodag inplanerad för fröken Pica. Jag själv fick nog av allt stök i sadelkammaren och satte igång operation städning, storstädning! Sopade hela sadelkammaren under alla korgställningar, tog alla ridskolans grejer och hängde upp fint inne på kontoret. Tycker allt att vi ska kunna utnyttja hela vår sadelkammare när det är i princip den enda plats vi kan nyttja. Så ut med det och genast såg det lite större ut. När operation sadelkammare var färdig tog jag tag i vänstra rummet på kontoret. Där var det allmänt kaos! Hämtade bilen och backade intill cafeteria-dörren och sedan bar jag med hjälp av Sara ut alla tävlingskommiteéns grejer för att köra upp till Baracken. Kan säga att det blev väldigt mycket mer utrymme inne på kontoret. Man kunde ju se golvet! Förutom att städa så tvättade jag tre maskiner med täcken och sedan blev det mockning och allmänt vilo-mys.

Tisdag stod det ett dressyrpass på schemat. Fick under dagen förfrågan om jag kunde ta Putte också och självklart kunde jag det. Och strax innan jag skulle åka fick jag även en sms-avisering om att min nya ridhjälm fanns för uthämtning. Så nu är jag glad ägare till: Charles Owen Fiona   

Den invigdes självklart under gårdagens ridpass. Men innan jag red blev det mocka, fylla på spån, byta vatten, göra mat, spola ben gånger två och allt detta hann jag med på ca 1,5 timme. Effektivitet är min bästa vän! Visst, visst det finns väl de som säkert gör fler hästar på denna tid men för mig perfektionisten så är detta en väldigt snabb tid.
Ridpasset då kan jag säga var ett utav de bättre, igen! I söndags en härligt framåt häst, igår lika så.

Började med att rida lite övergångar skritt-trav på volt innan jag övergick till att rida öppna på volt med några galoppfattningar som avbrott. Som vanligt går det briljant i högervarv och i vänster skiter det sig lite grann. Men istället för att bli irriterad gick jag ned i skritt, flyttade där lite istället och såg till att hon tog vänsterskänkel ordentligt. Men efter hårt arbete så gav det lite betalning. Pica blev jättefin sedan! Kom igång riktigt fint med bakdelen och det är då som allt genast blir så himla mycket svårare att rida. Men vi fortsatte ändå och red öppnor längs långsidan i både trav och galopp. Galoppen var verkligen av skitkvalité till en början men efter lite mer arbete blev även den bra. På slutet kändes hon väldigt väldigt fin! Takten blev dock lite ojämn eftersom Pica vill iväg framåt och jag självklart håller tillbaka henne eftersom det blir så svårt att hänga med. Men vi tränar på det. Så ett ridpass med lite härligt tryck i galoscherna blev det, taggad Pica som satte sig väldigt fint i fattningarna och fick till slut en härligt rund galopp. Life is good!

Men efter att ha ridit i min nya sköna, fina hjälm insåg jag ett framtida tävlingsproblem. Hur ska jag sätta upp håret? Den här hjälmen är ju lite djupare i bak och därav mindre plats för håret. Så nu eftersöker jag tips från eventuella läsare som innehar tjockt, långt hår som skall sättas upp i knut vid dressyrtävling, hur gör du?! Eller har någon annan ett tips på en bra hållbar uppsättning?

This won´t work any more!

Nu blir det tentaplugg för fulla muggar här. Pica får skötsel av Carita idag eftersom jag ska åka till uni ikväll för föreläsning.

På återseende!

// therre

Denna dag har varit lång. Började tidigt eller egentligen redan igår med tävlingsförberedelser. Igår var det först ett riktigt skit ridpass som stod på schemat, inget verkligen inget(!) fungerade. Pica tog varken framåtdrivande eller förhållande hjälper, allt var helt enkelt bara pannkaka. Kändes med andra ord sådär inför dagens tävling, men shit the same tänkte jag! Sedan blev det duschprocedur, smörja träns, delar av sadel och sätta på bling-bling-pannbandet som faktiskt blingade riktigt fint efter ordentlig rengöring. Flätade svansen det sista jag gjorde och sen hemfärd.

Idag började dagen som sagt tidigt med att först knoppa Bemi och därefter Pica. Tycker det är skönt att få det avklarat även om jag startar sent på eftermiddagen. Och varje gång jag knoppar Pica blir hon lika fin  

Här ville jag ha en bild,
meeeeen eftersom jag har den bärbara så funkar det inte

Sen gick min förmiddag åt till att dels coacha Sara i hennes tävlingsdebut tillsammans med Bemi och det gick väldigt bra för dom tycker jag!
Vid två satt jag till häst uppe på framridningen. Pica kändes till en början spänd och trippig i framskrittningen men efter ett par varv coolade hon ner sig. Jobbade mycket med att få henne avspänd och loss i sidorna genom den sedvanliga övningen "öppna på volt"   I höger var hon väldigt loss och fi, i vänster fortfarande lite mer fast. Men eftersom hon inte är helt loss i sidorna i vardagsridningen kan man ju inte förvänta sig mycket annat än det samma på tävling. Strax före start taggade hon till ordentligt! Pigg, glad och lite spänd men på ett bra sätt.

Inne på banan var hon helt cool, travade ned till domaren utan problem. Visst hon var lite spänd och stod emot lite men då red jag lätt och tryckte på framåt, fin trav! Lite galopp där jag tryckte på och fick henne att frusta ur lite spänning.  Ned i skritt och klappa om. Startsignal!
Fick takt miss i första mellantraven, vilket alltid är surt när resten är fin. Skänkelvikning undan höger kändes väldigt fin! Andra skänkelvikningen undan vänster inte lika bra, rent ut sagt usel. Sedan en till fiiiin mellantrav! Härlig ökad som dock sedan fick dåligt betalt(!). Krånglade i galoppfattningen, kom in dåligt i serpentinbågarna och lite dålig aktion i galoppen, fiiiiiiin(!) mellangalopp som belönades med betyget åtta    Bättre serpentin och avslutar med en härlig ökad som i upptaget avslutades med lite bakutspark från Picas sida.
Riktigt skön ridkänsla, kanske lite låg i formen emellanåt men helt klart riktigt bra program! Fick till bra vägar som jag är väldigt nöjd med, fina hörn och linjer. Procenten: 59,?? %, kanske inte riktigt vad jag trodde men domaren dömmer som denna uppfattar så det är liksom inte så mycket mer att göra åt. Jag lever vidare på den härliga känslan och den härliga hästen Pica  

Är helt klart supernöjd med vår prestation idag, även om procenten kanske inte var dom bästa. Men nya tag till nästa gång helt enkelt!

På återseende!

// therre 

Dagens träning fick bli ändrad i sin utformning. Dels för att han som brukar sladda ridhuset är sjukskriven = väggen uppe --> jag orkar inte konka bort    Så istället blev det träning på liten halva och inga programdelar ur LA men istället träning med MSV C-fokus.

Började rida fram själv och återigen kunde jag ta tyglarna och Pica varken sprang iväg eller stannade upp, börjar våga tro och hoppas på riktigt att "muren" är borta. När jag började trava kände jag att två dagar utan lösgörande ridarbete gjort den lilla damen lite stel och seg i sina sidor. Mycket fokus på att böja åt båda håll och jag själv nogrann med att se till att hon rundade sig kring inneskänkel.
Efterhand anlände tränaren och träning kunde ta vid. Fick börja på volten där fokus på att få henne loss i sidorna och låg i formen --> dvs avspänd! Öppna-arbetet blandat med lite sluta arbete på volten i trav.  Pica börjar äntligen acceptera detta lite hårdare arbete och jobbar på riktigt duktigt även om det ibland är lite motigt och trögt. Men det kommer, det kommer!
Sen övergick arbetet i galopp där jag fick rida öppna varvat med sluta. Ola frågade: - Har vi ridit slutor i galopp förut? - Öhm nej, svarade jag. - Då är det minsann dags att börja nu!
Så slutor i galopp på volt, gick faktiskt riktigt fint och jag kände att jag faktiskt vågade arbeta mer med skänkeln idag än vad jag gjort tidigare. Tryckte till tydligare vilket gav ett bra resultat. Efter galoppen blev det ned i trav och ut på fyrkant där jag till en början red öppnor. Jag har en jäkla tendens till att hela tiden överböja halsen när jag vet att Pica ska vara böjd i bålen. Teori ska bli till praktik! Men några gånger kändes det riktigt bra faktiskt!
Sen övergick vi till att rida slutor i trav. Återigen frågade Ola: Har vi ridit slutor förut? Och samma svar gav jag och tränaren tyckte nog det var på tiden att vi började med detta!
Fick ett väldigt bra tips för att få en bra sluta längs med långsidan: Böjningen som är i andra halvan av hörnpasseringen är den samma som skall följa med ut i slutan. Detta gav en väldig "lätthet" att faktiskt rida slutan hela vägen, behövde inte tänka så mycket på att "ta in bakdelen". Så var det ju helt sonika bara att rida Pica med bibehållen böjning. Kanontips!
Summasumarum av detta ridpass: SVETTIGT! (men också väldigt roligt   )

Så idag fick vi (jag och Pica) börja smaka på MSV C-ridning och det mina vänner är bra mycket mer krävande av både ryttare och häst än att rida LA. Så för att avsluta med ett citat från min tränare: Från och med nu blir det inte direkt lättare   

På återseende!

//therre