Dagens träning fick bli ändrad i sin utformning. Dels för att han som brukar sladda ridhuset är sjukskriven = väggen uppe --> jag orkar inte konka bort    Så istället blev det träning på liten halva och inga programdelar ur LA men istället träning med MSV C-fokus.

Började rida fram själv och återigen kunde jag ta tyglarna och Pica varken sprang iväg eller stannade upp, börjar våga tro och hoppas på riktigt att "muren" är borta. När jag började trava kände jag att två dagar utan lösgörande ridarbete gjort den lilla damen lite stel och seg i sina sidor. Mycket fokus på att böja åt båda håll och jag själv nogrann med att se till att hon rundade sig kring inneskänkel.
Efterhand anlände tränaren och träning kunde ta vid. Fick börja på volten där fokus på att få henne loss i sidorna och låg i formen --> dvs avspänd! Öppna-arbetet blandat med lite sluta arbete på volten i trav.  Pica börjar äntligen acceptera detta lite hårdare arbete och jobbar på riktigt duktigt även om det ibland är lite motigt och trögt. Men det kommer, det kommer!
Sen övergick arbetet i galopp där jag fick rida öppna varvat med sluta. Ola frågade: - Har vi ridit slutor i galopp förut? - Öhm nej, svarade jag. - Då är det minsann dags att börja nu!
Så slutor i galopp på volt, gick faktiskt riktigt fint och jag kände att jag faktiskt vågade arbeta mer med skänkeln idag än vad jag gjort tidigare. Tryckte till tydligare vilket gav ett bra resultat. Efter galoppen blev det ned i trav och ut på fyrkant där jag till en början red öppnor. Jag har en jäkla tendens till att hela tiden överböja halsen när jag vet att Pica ska vara böjd i bålen. Teori ska bli till praktik! Men några gånger kändes det riktigt bra faktiskt!
Sen övergick vi till att rida slutor i trav. Återigen frågade Ola: Har vi ridit slutor förut? Och samma svar gav jag och tränaren tyckte nog det var på tiden att vi började med detta!
Fick ett väldigt bra tips för att få en bra sluta längs med långsidan: Böjningen som är i andra halvan av hörnpasseringen är den samma som skall följa med ut i slutan. Detta gav en väldig "lätthet" att faktiskt rida slutan hela vägen, behövde inte tänka så mycket på att "ta in bakdelen". Så var det ju helt sonika bara att rida Pica med bibehållen böjning. Kanontips!
Summasumarum av detta ridpass: SVETTIGT! (men också väldigt roligt   )

Så idag fick vi (jag och Pica) börja smaka på MSV C-ridning och det mina vänner är bra mycket mer krävande av både ryttare och häst än att rida LA. Så för att avsluta med ett citat från min tränare: Från och med nu blir det inte direkt lättare   

På återseende!

//therre

 

Maria

1 april 2011 18:56

Sv: Å tack för det, vad glad jag blev av din kommentar! Jag har själv varit i den sitsen, tonåring, lite osäker och vet inte vilken fot man ska stå på.. Orolig för att man ska vara för tjock osv. Nu är man dock vuxen och kan förhoppningsvis komma med några kloka ord då och då :)

http://dressyrsnack.wordpress.com

Therese

1 april 2011 21:44

Det har varit samma för mig :)

 

Maria

2 april 2011 23:19

Sv: Men åå gu va snäll du ä rå! hehe :) Tränare som är domare är guld värt om man tävlar själv!

http://dressyrsnack.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...