Igår skrev jag min första (förhoppningsvis enda!) omtenta och jag blev arg på tentahelvetet igen. Förra gången skulle man veta helheter kring olika tankesätt och filosofier och denna gången en massa fakta. Jävla skit kurs!
Men, men what to do? Jag gjorde mitt bästa och fick efteråt åka in till stan där operation löpsko stod på schemat. Löplabbet was the place to visit! In i butiken och fick trevligt bemötande direkt, springa några gånger på löpbandet där mina fötter filmades och sedan utärdering tillsammans med butiksbiträdet. Jag kunde själv se skillnaden i de två par skor som jag provade. Så betala med 10% studentrabbat och sedan lämna butiken med ett par nya fina löpskor anpassade efter mina behov.

Supersnabba och supersnygga!

Idag har jag bara haft en helt ledig dag, fri från alla måsten! Så ett besök på Team Sportia där jag inhandlade en ny löparjacka, fleece börjar kännas lite varmt nu. Så imorgon ska jag inviga mina nya skor och jacka på en försiktigt löprunda.

Resterande dag har jag läst nyaste Hippson som var väldigt bra! Bra tips inför dressyrtävling och transportköp och körning. Sen övergick jag till Ridsport där jag fastnade för artikeln om framridning/uppvärmning.
Jag är väldigt noga med att inte tulla på någon framskrittningsminut, 10 minuter oavsett stress eller inte, dom är heliga! Sen brukar jag oftast se till att värma i skritt, trav och galopp. Uppvärmningen inför ett ridpass är A och O och väldigt viktigt för att förhindra skaderisken. Jag till och med går fram Pica när jag ska longera och sen brukar hon få skritta ett par varv på linan innan longeringsarbete tar vid, hur många brukar skritta fram sin häst vid longering? Jag har då inte sett många, tyvärr. Nedvarvning/avslutning av ett ridpass är jag också väldigt noga med för att hästen jag rider på ska få stretcha ut ordentligt och slappna av. För även om jag inte fått igenom allt precis som jag vill så kan jag oftast nu rida Pica i en djup avslappnad form i slutet av varje pass, det är ju ett tecken på att hon faktiskt är mer lösgjord nu än för ett år sedan. Varje ridpass avslutas sedan med avskrittning för hand i 10 minuter, även dessa är heliga! Jag känner att jag har en väldigt nöjd häst när jag hoppat av och skrittar av henne för hand, det är hon värd varje gång.

Hur gör ni andra? Hur lång framskrittning, uppsuttet eller vid hand? Nedvarvning/avslut hur gör ni då? Avskrittning? Feel free to share   

Nu till dagens fantastiska ridpass på min fina Picaboo! Hon var helt magnifik idag. Började med lite skritt jobb, ta skänkel, gå undan för skänkel, ställa igenom. Framåt i trav och redan här helt rund och fin, sökte sig nedåt, fin i takten om än något i två delar eftersom hon inte riktigt är helt färdig här än. Men ändå härlig feeling. Jobbade noggrant med ställning i högersidan och ordentlig inramning i vänster varv. Sedan tog en massa galoppjobb vid. Ställa och rama in, lite öppna, lite tempoväxling. Red övningen öppna långsida, vänd upp på medellinjen, rakrikta, ut i samma varv och öppna igen. Bra övning där man tvingas rida hela tiden. Mot slutet red jag på volt och gjorde många trav-galopp-övergångar för att hitta känslan. Till slut så trillade polletten ned, jag rättade upp mig, hade fint stöd handen, SATT i sadeln, med i Picas rörelse och fick säkert två decimeter längre ben (känslan alltså!), det är det här som är det fina med ridning. Underbar känsla verkligen! Pica var så fin och härlig att rida i galoppen så jag var tvungen att prova på ett byte. Valde att lägga det i övergången från ena volten till den andra. Jag har ju ingen större erfarenhet av att göra byten men vet väl hur man ger hjälpen iaf. Samlad ihop henne, förberedde, gav hjälp och vilken annorlunda känsla! Nu gjorde hon ett byte på tygeln! Blev helt paff av att hon bytte så fint att jag knappt hann med, verkligen super känslig för hjälpen. Provade några gånger till men inget blev lika bra, höger till vänster funkar aldrig så det funkade inte nu heller. Men hon fick avsluta sig sedan och efteråt en massa, massa klappar! Idag var ett ridpass där jag satt med ett leende från början till slut, life is pretty good sometimes!

   Fina, fina Pica   

Nu känns det som att vi är tillbaka där vi slutade innan sträckningar, tjurigheterna osv. Hon är till och med lite bättre! Så nu känns det som att vi kan börja vänja vid kandaret tror jag, ska ta mig ett snack med tränaren innan så det är okej. Men tror nog inte det ska vara några problem. Först ska vi skritta ett par gånger på det.

Nu ska jag ta kvällen, imorgon provar vi att rida utomhus igen. Håller tummen för inga skakningar.

På återseende!

// therre