Dagens träning fick bli ändrad i sin utformning. Dels för att han som brukar sladda ridhuset är sjukskriven = väggen uppe --> jag orkar inte konka bort    Så istället blev det träning på liten halva och inga programdelar ur LA men istället träning med MSV C-fokus.

Började rida fram själv och återigen kunde jag ta tyglarna och Pica varken sprang iväg eller stannade upp, börjar våga tro och hoppas på riktigt att "muren" är borta. När jag började trava kände jag att två dagar utan lösgörande ridarbete gjort den lilla damen lite stel och seg i sina sidor. Mycket fokus på att böja åt båda håll och jag själv nogrann med att se till att hon rundade sig kring inneskänkel.
Efterhand anlände tränaren och träning kunde ta vid. Fick börja på volten där fokus på att få henne loss i sidorna och låg i formen --> dvs avspänd! Öppna-arbetet blandat med lite sluta arbete på volten i trav.  Pica börjar äntligen acceptera detta lite hårdare arbete och jobbar på riktigt duktigt även om det ibland är lite motigt och trögt. Men det kommer, det kommer!
Sen övergick arbetet i galopp där jag fick rida öppna varvat med sluta. Ola frågade: - Har vi ridit slutor i galopp förut? - Öhm nej, svarade jag. - Då är det minsann dags att börja nu!
Så slutor i galopp på volt, gick faktiskt riktigt fint och jag kände att jag faktiskt vågade arbeta mer med skänkeln idag än vad jag gjort tidigare. Tryckte till tydligare vilket gav ett bra resultat. Efter galoppen blev det ned i trav och ut på fyrkant där jag till en början red öppnor. Jag har en jäkla tendens till att hela tiden överböja halsen när jag vet att Pica ska vara böjd i bålen. Teori ska bli till praktik! Men några gånger kändes det riktigt bra faktiskt!
Sen övergick vi till att rida slutor i trav. Återigen frågade Ola: Har vi ridit slutor förut? Och samma svar gav jag och tränaren tyckte nog det var på tiden att vi började med detta!
Fick ett väldigt bra tips för att få en bra sluta längs med långsidan: Böjningen som är i andra halvan av hörnpasseringen är den samma som skall följa med ut i slutan. Detta gav en väldig "lätthet" att faktiskt rida slutan hela vägen, behövde inte tänka så mycket på att "ta in bakdelen". Så var det ju helt sonika bara att rida Pica med bibehållen böjning. Kanontips!
Summasumarum av detta ridpass: SVETTIGT! (men också väldigt roligt   )

Så idag fick vi (jag och Pica) börja smaka på MSV C-ridning och det mina vänner är bra mycket mer krävande av både ryttare och häst än att rida LA. Så för att avsluta med ett citat från min tränare: Från och med nu blir det inte direkt lättare   

På återseende!

//therre