Har varit lyrisk och glad över fantastiska ridpass och vårvärme med sol, sett fram emot härliga ridpass utomhus. Men vad gör man när verkligheten kommer ifatt och hoppet bara dör?

I fredags fanns det skakningar, i helgen har jag sett dem när hon varit i hagen och idag fanns de där under ridpasset ute trots värme och nästintill vindstilla. Det är nu som jag inser att vårt problem fortfarande finns kvar, det gör så ont! Efter nästan 1,5 år utan någon tillstymmelse till skakningar har de nu letat sig tillbaka och fått mig att ramla ned i det där djupa, mörka hålet där allt bara känns så fruktansvärt hopplöst. Varför var det just jag och Pica som behövde drabbas? Vem missunnade mig denna fina och fantastiska häst? Vad gjorde jag för att förtjäna det hela, det här helvetet?!

Jag trodde att när jag köpte Pica så var mitt hästhelvete över men det kom ett nytt som försvann och nu är det här igen...

Vårt problem är inget man slätar över med någon "fusk-ridning" utan det finns där oavsett vilket hjälpmedel man än försöker ta till, det finns alltid där men kanske lite i skuggorna.

Jag önskar jag kunde fråga någon med bättre erfarnehet som kan säga till mig vad jag ska göra, hur det kommer bli i framtiden och varför det blir så här nu. Men när jag är den mest kunniga om det här i min omgivning känns det så fruktansvärt svårt och tungt, ingen att rådfråga, ingen att ta hjälp av.

Jag blir bara ledsen och besviken på att det alltid ska skita sig för mig, varför aldrig någon annan?

Älskade häst   

// therre