Idag är det exakt två år sedan jag åkte till Strömholm för att prova sadel men kom hem med ångest och diagnostiserad häst.

Inlägg för hur jag kände den där kvällen finns att läsa här

Inlägg om hela den rollercoster-tripen finns att läsa här

Nu så här två år senare kan jag känna vilken otrolig tur jag egentligen hade den där dagen. Vad hade hänt om jag inte åkt iväg för att köpa ny sadel? Hur hade allt blivit då? Hade jag funnit någon lösning? Hade Pica ens varit min eller hade jag bara gett upp?
Många frågor är dom. Men nu kan jag nog säga att den där dagen egentligen blev till en av de bästa i mitt liv  

Första bilden på nosnätet

Framgångar från 2010

   Härliga ridpass

Härliga minnen

 Så ja, den där dagen då jag mest ångrade allt jag gjort i mitt liv och bara ville sluta med hästar, resulterade ju faktiskt i att bli en utav de allra bästa  

Så där nu är jag klar med att vara sentimental för idag och skall återgå till pluggningen, bearbetningsmetoder och statistiska analyser är mina nya bästisar framöver.

På återseende!

ps. Ser fram emot ett härligt ridpass på Pica i kväll, nysmord sadel, träns och stövlar tillsammans med vitt schabrak, svarta lindor och matchande ridklädsel kan ju inte sluta i annat än succé   ds.

// therre 

...nu verkar internet och livet vara på gång igen  

Inläggen har lyst med sin frånvaro dels för att internet inte fungerat som det ska och dels för att jag inte känt mig sugen. Känns som att det man skriver granskas av en massa ögon och sedan kritiseras och kastas i ansiktet ibland, känns inte så kul. Så jag får se hur jag känner i fortsättningen med bloggandet. Tiden får avgöra helt enkelt...

Pica och jag har (vad det verkar som) äntligen hittat tillbaka till varandra efter mer än ett halvårs hårt arbetande med att hitta flyt och samarbete igen. Årets tävlingar har ju gått (rent ut sagt) åt helvete. Tänkte lista årets resultat:

• 3/4     LA:3 59,03 %
• 21/5   LA:4 55,61 %
• 2/7     LA:3 63,54 % (andra placering), LA:4 55,12 %
• 6/8    LA:3 50,96 %, LA:4 52,92 %
• 4/9    LA:3 56,45 %
• 18/9  LB:3 64,24 %, LA:3 63,59 %

Man kan säga att det verkligen varit botten napp varje gång, har nog placerat mig sist eller näst sist i 6 av 9 starter iår. Men i söndags när vi var iväg på tävling hände det något. Pica var helt kanonfin på framridningen, ihop i formen, tryck i traven, en härlig takt osv. Precis så som hon ska kännas när hon är bra. I den första klassen som då var en LB var hon ultra spänd i hela kroppen, men jag lyckades än rida henne utan att det brast på något sätt. Betygen 6 och 7 hela programmet igenom, helt fantastiskt kändes det! I den andra klassen sedan var hon ännu bättre på framridningen och inne på banan var hon helt outstanding, om man nu jämför med hur hon känts de senaste tävlingarna detta året. Hon var dock väldigt trött men kämpade tappert hela programmet igenom och när vi gjort avslutningen av programmet var jag så glad! Pica hade varit superduktig och skötte sig hur bra som helst i programmet, det kändes som att det kvittade då om vi skulle få 50 % eller 70 %. Bara att rida hela programmet utan några krusiduller var en seger för mig. Att sen få se protokollet med hela 63,59 % kändes ännu bättre! Ett av våra bättre resultat i den klassen. Så nu känns det som att det börjar släppa på tävling och vi kan arbeta framåt igen, hemma går Pica redan på topp nästan varje dag   

Så nu ser jag ljust på tävlingar igen och tar sikte på att starta två tävlingar till detta året och sedan träna stenhårt i vinter och kanske debutera MSV C till våren istället.

På återseende!

// therre

Sådär nu verkar mitt internet fungera hyfsat, dock inte som det ska och operatören vägrar göra något åt det då de anser att det är vårt fel att det är så här...

Men en liten uppdatering om vad som hänt:
Pica och jag var iväg på tävling i söndags och det blev inget bländande resultat men ändå en "seger" eftersom Pica höll sig på mattan och jag red igenom alla duster som Pica försökte ta till för att slippa springa fint. Så 1-0 till Therre vad gäller tävlingbanan. På framridningen var Pica iaf fin fin, till och med bättre än vad hon varit hemma de senaste veckorna! Sen när jag då kom in på banan var allt som bortblåst direkt men lyckades ändå rida ordentligt hela programmet igenom utan att Pica hoppade och studsade, betygen denna gång pendlade mellan 3 och 8. Så vi är ju ett snäpp bättre, hihi   

Efter tävlingen fick damen vila i två dagar, själv var jag feberyr och halvsjuk så det passade ju jättebra med vila för oss båda. På onsdagen drog jag igång och red ett dressyrpass igen. Redan från början kändes Pica jättefin och mjuk och det hela blev ett riktigt, riktigt bra ridpass till slut. Fick till en helt fenomenal skänkelvikning som med Pica-mått mätt skulle ha fått en 9 i betyg och betyg 7 om man läser hur det ska vara enligt skolboken. Men det var en härlig känsla att äntligen lyckas få till en skänkelvikning där jag kunde känna hur hon verkligen saxade med bibehållen takt och tempo. Sen att vi bara fick till en sådan och de resterande var pannkaka gör absolut ingenting!

Torsdagen fortsatte med en mjuk, lösgjord häst redan från första travsteg. Pica och jag verkar ha hittat tillbaka till vårt samarbete nu igen och jag känner även att jag själv rider mycket bättre vid varje ridpass. (Kan det bero på att det är "vardag" igen nu när skolan börjat?) Pica var så himla fin att jag bara red i 20 minuter, det fick bli som en belöning helt enkelt. Härlig trav med framåtbjudning, takt och schwung. Luftig, taktmässig(!) galopp som bara flöt på. Och nu när jag ändrar på något, tempo exempelvis, så sjunker Pica ned i formen istället för upp, precis så om det ska vara.

Igår fredag så tog vi oss ett markarbetspass på hoppbanan. Det låg redan utlagt travbommar och galoppbommar med perfekt avstånd (någon hoppryttare som varit där må tro?). Själv byggde jag upp ett litet räcke som jag hade planerat att travhoppa enbart. Dels för att jobba med att stärka upp bakbensmuskulaturen och dels för att jag inte fegar ur lika lätt som jag gör i galopp. Red med pelhamstången för att lättare kunna arbeta Pica under passet eftersom det annars tenderar till att bli en massa dragkamp och stret. Så med pelhamet kan jag lättare rida henne i en lägre och rundare form. Overall kändes passet helt okej, Pica var jätteduktig och jag mindre duktig.

Idag får Pica Mimmi-mys för att jag ska hinna med att plugga och ikväll en utgång i Örebro stad med tjejerna. Passar så bra att Mimmi kommer hem lagom till helgen då, sen att Pica älskar Mimmi och Mimmi älskar Pica gör det ju ännu lättare att ta ett sådant beslut om en hästfri dag.

På återseende!

// therre

Har problem med internet och dator i allmänhet, återkommer när det är löst.//therre

Igår skrittade jag och Pica ut i över en timme i sällskap med Frida och Sessan. Och under den turen kom jag fram till att Pica är en väldigt, väldigt snäll häst egentligen. Sessan tog lite dans-steg här och var på vägen bortåt, så Frida fick mana på henne då. Pica gick lugnt i sin alldeles egna takt och bara lunkade på framåt. Jag kan sitta på långtyglar när vi skrittar för jag börjar lita mer och mer på Pica när vi är ute, i sällskap med en annan häst vill säga.
Sen på vägen hem när vi stannade till en stund för att prata lite med Svensson så var Pica mindre snäll. Dansade runt och backade, stampade med fötterna och skulle börja resa sig för att hon inte fick gå den lilla biten hem. Då blev jag lite förbaskad på damen!

Idag kör vi ett dressyrpass, hoppas på att vädret håller i sig så här fint hela dagen och även ikväll för då kan vi rida på dressyrbanan.

På återseende!

// therre

Ja nu jäklar känns det som att Pica och jag börjar klättra ur vår låååååånga svacka, sakta men säkert.
I förra veckan på träningen kändes hon fin, i fredags kändes hon fin. I helgen fick hon longera och vila sig. Igår måndag kändes hon fin och idag ännu finare!

Igår skrittade jag fram ca 15 minuter. Jag har börjat med en "ny" grej som är under prövotid nu. Det är att jag skrittar fram och under tiden så ser jag till att Pica skrittar alert med framåtbjudning hela tiden, även fast vi är på lång tygel. Emellanåt så kontrollerar jag av att hon svarar framåt för skänkeln, med ett lätt tryck. När hon börjar känns ordentligt alert och går kvar i ett lite högre tempo av sig själv tar jag tygeln och börjar trava direkt. Pica får trava med huvudet upp i det blå ca ett varv på sträckt tygel innan jag ens börjar plocka ned henne. När jag plockar ned henne så gör jag det genom att böja henne, inner leder och böjer, ytter reglerar böjningen och gungar ihop henne i formen. Och vips så har hon kommit ihop på ett bra sätt som både hon och jag känner oss nöjda och glada med. Ingen mer press och hets på att komma ihop.
Detta har jag provat ca 4 ridpass hittills och det verkar som att Pica tycker mer om detta, ordentlig framskrittning tills hon känns lite "lös" i kroppen och sedan den lite mjukare "ihop-plockningen" av formen. På så sätt så tappar vi inte heller några bakben eller framåtbjudning. Men som sagt fortfarande under prövotid...

   Bild från förra sommaren

När vi väl kommit igång så har det nu både måndag och tisdag blivit lite mer fokus på att böja igenom, och då överböja, med mindre fokus på öppna, sluta, skänkelvikning osv. Utan det är böja igenom som gäller, sen efterhand när Pica väl accepeterat böjningen börjar jag lägga in lite öppnor och slutor, samt skänkelvikningar. Men i nuläget är det viktigaste att Pica inte får bli för rak, för det resulterar bara i att hon blir stark och slår sig fri. Så direkt när hon börjar kännas stark böjer jag henne bara lite extra, utan tvång, utan press.

Man måste ju prova lite nya vägar ibland. Men jag kan ärligt erkänna att det verkar fungera rätt så bra! Pica känns väldigt nöjd och jag kommer åt henne bättre tycker jag. Så inför den stundande tävlingen i helgen så känns det än så länge väldigt bra, men jag säger helt enkelt inte för mycket.

   Idag var hon till och med lite skummig om läpparna
(fortfarande bild från förra sommaren)

På återseende!

// therre

...de bare går och går och inte hinner jag med att skriva. Men i väntan på att varmvatten skall infinna sig i duschen så kan jag skriva några rader om de senaste dagarna.

I tisdags så fick Pica i sällskap med Madde och Ganzy samt Anna och Skutt ta en joggingtur i skogen. Slängde på tränset med pelhamet för att kunna ha någon sorts chans att jobba henne lite grann. Skrittade en hel del på korttygel och jobbade med ställning och att flytta undan för båda skänklarna. Mot slutet var hon rättså mjuk och följsam trots så lite jobb   
Onsdagen fick hon vila eftersom jag hade omtenta mellan 14-18. Var dock klar redan 15.50 så jag passade på att ta mig en tur på stan i Örebro för att kolla in om jag kunde fynda något fint i klädväg. Lite besviken på utbudet faktiskt och kom hem med en enda tröja av stickad lite "pösigare" model, blå randig i olika nyanser.

Igår torsdag så blev det träning och nu kan vi snacka muskelarbete och "strech-ridning" på hög nivå! Efter lite öppna, sluta, förvänd öppna osv på volt red vi öppna och förvänd öppna på fyrkanten med lite överböjning och tryck framåt. På slutet fick jag rida i galopp på volt och överböja och få Pica att släppa till det där lilla extra. Ett riktigt svettigt men härligt ridpass!
När jag hoppade av var jag helt mör i benen, de var som spagetti. Ett tecken på att jag verkligen ridit på den fina bruna alltså. Idag upptäckte jag att jag hade träningsvärk insida lår och de djupare magmusklerna, vilket också tyder på att gårdagens träningspass inte bara var träning för Pica utan även för mig. Men efter det passet var Pica riktigt bra alltså. Och jag kände att ridningen med pelhamstången gett lite resultat för hon var inte alls lika "hängig" som hon brukar utan jag kunde lätta av utan att hon" tackade och tog emot och körde upp huvudet och tog bulldozertrav". Utan lätta av och kvar gick hon.

Idag red jag på utebanan och lämpligt nog så låg det ett par bommar som ramade in en perfekt fyrkant på den stora banan. Började med att först skritta Lübeck och tillbaka på vägen, sen skritta lite på hoppbanan där Frida och Sessan joinade. Så vi skrittade nog cirka 15-20 minuter. Tror nog jag ska börja varje ridpass med att skritta fram så länge på Pica. För idag var hon också väldigt härlig att rida. Dock upptäckte jag att jag är lite för "rädd" att lätta av så mycket som behövs, så jag rider och smyghåller Pica lite vilket är helt fel!! Jag måste ju lätta av och låt henne bära sig själv, annars kommer vi inte särskilt långt. Läxa till mig alltså.

Nu ska jag strax hoppa i duschen. Min kropp är rätt trött efter två dagars jobb med ena dagen 3 timmars reklam körning och idag 3 timmar med Ikea och Biltema kataloger, det är rätt tungt. Sen adderar vi ett hårt träningspass under gårdagen också. Imorgon tar jag sovmorgon för att sedan möta upp Madde på stan för en sväng om och sen blir det insläpp av 28 st hästar och longering av en stycken Pica innan kvällen är kommen med middag + utgång med tjejerna.

På återseende!

// therre

Då var det måndag igen och en vecka kvar till jag börjar min fjärde termin vid universitetet. Denna termin kommer vara lite mer betydlig då jag ska skriva min första C-uppsats inom Psykologi. Schemat är hektiskt då inte mindre än fyra stycken tentor skall avbetas under tiden som uppsatsen skall påbörjas. Men efter v 43 hoppas jag att jag kan hålla fullt fokus på enbart uppsatsen, då är nämligen tentorna över och med lite förhoppning har jag också skrivt VG på alla fyra   (det är ju smart att sätta press innan man vet vad kursen innebär?)

Men först har jag ju en stundande omtenta som sker på onsdag. Ber till gudarna att jag fokuserat rätt i min pluggning denna gång och att jag klarar den. Men ska verkligen ta mig tid denna gången. Sist stressade jag mest igenom bara för att få den gjord, motivationen var inte på topp då. Men nu så är målet att bli av med skiten och klara den! För om jag klarar den har jag bara roliga saker kvar under mina år som är kvar på universitetet   

Men nu till helgen som gått. Pica har haft en vilodag med en liten promenad. Pica tycker det är väldigt spännande att vara på promenad själv och levde ut till max genom att frusta och blåsa genom näsborrarna och ha svansen rakt upp med tillhörande passage-trav-skritt. Allt detta för att hon såg ett par hästar som gick på sommarbete ca 100 m bort. Jaja, det är ju tur det finns lite liv i hästen, hihi   

Lyckades få en fin bild på Pican när vi kom tillbaka till stallet. Bilden manipulerade jag lite med en app jag laddat ner till Iphonen.

Appen heter Instagram

I söndags red jag tillsammans med Madde och Ganzy. Först skrittade vi ut en sväng. Bort på vägen, genom dungen vid Fisksjötorp och sen ut och runt gärdena och tillbaka längs med vägen. Sen red vi på hoppbanan där det var full aktivitet med hoppträning. Men då får man träna koncentrationsförmågan lite extra helt enkelt. Jag red återigen på pelhamet, dock kändes Pica lite som om hon gick med handbromsen i så idag ska jag rida på "vanligt bett" igen. Vill inte tappa någon framåtbjudning inte!
Red först fram i trav runt hela hoppbanan, flyttade henne lite åt båda hållen och arbetade med att få henne rundare och djupare i formen. Sen tog jag galopp och red små tempoväxlingar, tyckte inte jag fick henne riktigt så bra som jag ville. Kändes lite segt. Sen hittade jag en liten fyrkant längst upp på hoppbanan, där det även är som brantast då hoppbanan är belägen på en lätt nedsluttning. Men där red jag skänkelvikningar och de fungerade riktigt bra undan vänster skänkel. Fick till den där skänkelviknings-känslan till och med!
Lite galopp på volten och sedan trav där jag bara jobbade med att rida på framåt och få henne att runda och sänka sig som avslutning. Hon kändes bra, dock lite handbroms som sagt och jag kände att jag red bra också. Så ett bra ridpass helt enkelt!

   Pica med sin "nya" nosflyveil

Pica och Ganzy på väg hem från sommarhagen

Nu ska jag läsa bloggar, sen återgå till pluggningen.

På återseende!

// therre