Vill börja med att meddela att jag nu skickat in ett klagomål till Jordbruksverket angående veterinärens beteende gentemot mig som hästägare och där med även Pica. Får se vad som händer härnäst, kanske händer det något kanske inte. Men nu har jag iaf gjort vad jag kan!

Ringde förresten till stationen för att framföra mitt klagomål till dem där och vem får jag prata med, självklart den veterinären som var hos mig!! Kan ju säga att jag blev lite uppeldad bara av att höra rösten igen och försökte framföra mitt klagomål att jag inte var nöjd med dennes agerande. Fick till svar att hästen var ju omöjlig att behandla. Så jag hävdade att föregående veterinär som undersökt Pica vid ett värre tillfälle kunde spruta henne utan problem, men veterinären hävdade starkt att även den veterinären hade haft problem. SAY WHAT?! Härmed slutar veterinären att lyssna på vad jag har att säga och vill istället avsluta samtalet. Jag slängde på luren...Så oproffessionellt att inte kunna ta emot ett klagomål från en kund! Men nog om det...

Tänk om hästar kunde prata...

Pica har trots vidare undersökning av en mer kompetent veterinär, efter händelsen, fortsatt bete sig märkligt. Fortsatta skrapningar med framhovarna och lite irriterat tillstånd emellanåt. Dock är allt mycket bättre än vad det varit, nu kan hon stå helt naken igen utan att bli helt hysterisk.
Dock kvarstår ett märkligt beteende när Pica är i rörelse. I tisdags när jag red började problemet, men då trodde jag mest hon blev lite stressad eftersom vi var fem stycken på ena halvan av ridhuset. Men beteende har fortsatt även igår och även idag. Efter gårdagen beslutade jag att avvakta med ridning till equiterapeut tittat på Pica, men efter dagens märkliga beteende har jag istället beslutat att kontakta ATG klinik för utredning av heeeela Pica. Jag tror inte längre att lårkakan är det egentliga problemet...

Igår yttrade sig beteendet efter att ha skrittat ca två varv på långa tyglar, då började Pica bli orolig i hela kroppen varpå jag kortar tyglarna för att vara lite mer redo. Då väljer Pica att börja trava, små kastar sig framåt i trav. Så jag lät henne trava på liksom, men huvudet rätt upp och inte alls tillfreds i kroppen. Till slut stannar hon och bara vägrar gå, manar jag på henen sparkar hon bakut eller kastar sig framåt. Så fort hon står still sparkar hon irriterat med både bakbenen och frambenen. Till slut hoppar jag av då det liksom börjar bli lite "farligt" för mig, Pica och övriga i ridhuset. När jag väl hoppat av kastar sig Pica bakåt med huvudet för "panik-kli" på rumpan liksom, åt det håll lårkakan befinner sig. Jag lämnar ridhuset...

Idag skulle jag få visa Ola och några fler Picas beteende. Men det räckte med att bara komma ut i ridhuset innan hon började slå med frambenen och sparka med bakbenen. Det var liksom ingen idé att ens hoppa upp. Fick hjälp att ta av sadel men beteende kvarstår. Så nu är frågan vad är problemet?!

• Cystor på äggstockarna? Googlade men då ska de vara lite tjuriga allmänt, Pica är ju fortfarande som vanligt liksom bara fruktansvärt irriterad över något. Dock är ju hennes brunster så fruktansvärt extrema, då hon till och med tänder på människor!
• Inget besvärad till och från hagen eller i boxen, mer än något skrap med framhovarna då och då.
• Något som ligger snett i skelettet? Möjlig faktor eftersom hon ändå vurpade rejält i stallgången, hon vilar både bakbenen extremt mycket vilket hon aldrig gör annars. Känns trött och vilar/"sover" lite mer än vanligt. Ligger ner på nätterna och sover, som vanligt.
• Äter, dricker, liiiiite lös i magen (kan bero på silaget eller något hon äter i hagen), kissar som vanligt.
• Har ju inte ätit kraftfoder på ett par veckor av förklarliga skäl. Började äta väldigt mkt salt nu ett par dagar så jag tog bort saltstenen: Saltbrist eller sysslolös?
• Någon annan brist i kroppen? Något virus?

Jag har ingen aning om någonting känns det som, men min magkänsla säger mig att något är fel. Därför väljer jag nu att åka in till klinik för att göra en grundlig genomgång av Pica. Hoppas finna något svar! Hoppas på att det "bara" är något som ligger lite snett. Om någon har något annat förslag så kom mer än gärna med det, är öppen för allt!

På återseende!

// therre

Så i tisdags händer det som inte borde hända igen! Pica uppvisade snabbt efter kvällsfodring stark irritation genom att piska med svansen och skrapa med framhoven. Så Åsberg ringde mig, bara 20 minuter efter jag åkt hem, för att tala om. Så jag satte mig i bilen och åkte upp. Gick in till Pica och kände på halsen, kunde finna en knöl som är lite diffus men ändå finns där. Alltså har Pica (troligtvis) fått foderstrupsförstoppning igen, dock av väldigt mild grad denna gång. Pica kunde och ville fortfarande äta denna gången, alltså inte som sist då hon totalt matvägrade. Tog ut henne i ridhuset där hon var halvt hysterisk, masserade halsen samtidigt som vi gick omkring. Tog till slut beslutet att ringa till veterinär. Ringde först min "vanliga" veterinär, men inget svar. Hade antagligen ingen jourtid denna kväll. Ringde därefter till distriktsvetrinärerna, möter telefonsvararen som berättar vem jourhavande veterinär är. Då lägger jag på!

Jourhavande veterinär för kvällen är samma veterinär som lyckades spruta Putte (Ola´s häst) fel med kramplösande och orsakade blodåder-inflammation som är väldigt allvarligt! Putte blev stående i ca 2 veckor med ständig tillsyn på halsen för att inte blodet skulle hindras från att strömma genom kärlet. Därför kände jag en stark ovilja att faktiskt ringa ut denna veterinär, men jag hade tillslut inget val. Bemötandet i telefonen när jag talar om att min häst troligtvis har foderstrupsförstoppning, och att den även haft det nyligen, är heeeelt outstanding. Den motvilja denna veterinär visade över att åka ut: "Det där brukar ju lösa sig av sig självt" Men jag fick väl veterinären att åka till slut. Väl framme så säger denne: "men nu verkar det vara löst", utan att ens ha känt på hästen. Får veterinären att känna på Picas hals till slut, efter att ha påpekat att det finns en knöl, visar genom att gå Picas starka irritation över detta. Veterinären säger att Pica ska få kramplösande, hämtar i bilen och kommer in med spruta storlek gigantiskt (sådan man brukar använda när man medicinerar i munnen!). Kommer med den i högsta hugg och ska sätta nål, klart som fan inte Pica står still när veterinären beter sig så vårdslöst. Men veterinären säger snabbt: "Den är omöjlig att spruta!" "Ta in den i boxen så får jag se hur den beter sig" Gör som veterinären säger och ger på veterinärens inrådan Pica en tuss hö. Hon äter tussen men uppvisar samma starka irritation. Sen börjar en lång tystnad följt av inrådan att vi borde åka till Strömsholm för att där kunna få hjälp med att kolla i halsen, eftersom hästen är ovillig att behandlas...
Åsberg har under tiden fått tag på "vår" vanliga veterinär som ger rådet att ge lugnande via halsmuskeln, men veterinären (på plats) säger att den är lugn nu så det behövs inte. Ja, Pica hade efterhand lugnat sig men ändå inte helt bra. Så hela besöket av den veterinären gav mig: Ingenting förutom en dyr räkning! Veterinärens ovilja att försöka behandla, okunskap om hästars beteenden, okunskap om olika mediciners påverkan på djur osv. Har nu gjort att jag ska skicka in ett klagomål till Jordbruksverket. Det syntes tydligt hur rädd och okunnig denna veterinär var om hästar, vilket jag finner skrämmande! Ska en veterinär på jourtid vara rädd för hästar? Inte klara av att sätta nål i en häst som faktiskt har ont, är rädd och inte sitt "vanliga" jag? Hur trodde denna veterinär att sjuka hästar beter sig? Att sen ge rådet att transportera en halvt hysterisk häst 2 timmar bort utan att ens ge den lugnande är helt oförklarligt för mig! Inte ens en allmän undersökning av andning, puls och hjärta (som den underbara veterinär jag hade på Juldagen gjorde!!). Jag är förundrad, trodde veterinärer var till för att hjälp inte stjälpa...

Men allt löste sig till slut genom att jag fick råd av den "vanliga" veterinären via telefon, eftersom Pica ändå lugnat sig betydligt. Och när jag åkte upp både på natten och morgonen efter så var hon som vanligt. Pratade återigen med "vanliga" veterinären och fick bra råd för framtiden.

Men nog om Picas sjukdom. Eller egentligen tänkte jag ta upp något jag finner tråkigt i och med Picas sjukdom/konvalecens. Tittade på henne utan täcke på rumpan igår och såg till min förskräckelse att hela Pica snart tynat bort   Muskelfattig och "smal", men inte så konstigt, egentligen, med tanke på att hon snart "vilat" 5 veckor och inte ätit kraftfoder på snart 3 veckor.

Pica november 2011 (innan allt hände)

Pica igår, januari 2012 (lite uppdragen kanske efter senaste händelsen)

Värst är det att se henne bakifrån. Den runda fina rumpan hon hade innan är nästan helt bort och hennes rumpa är nästan helt platt på sidorna. Det gör ont i mig! Men snart så kanske vi kan komma igång igen och bygga upp nytt.

Avslutar med en bild på Pica iförd nosnät, enligt utlovad svarskommentar till Birgitta. 

På återseende!

// therre 

Igår skedde det som jag väntat på i flera veckor! Sadlade på min fina springare och skrittade uppsuttet utan bakutsparkar eller krumbukter, wihoo! Visserligen en hel del svanspiskande och lite takt-steg emellanåt men vad gör det?! Pica kändes iaf härligt positiv och kunde jobba fint i skritt även på kort tygel, visst försökte hon trava iväg när jag tog tygeln men med lite små förhållningar så skrittade hon på i vad man kan kalla lång rund form. Men hon stannade inte iaf eller kastades sig framåt i hysterisk galopp   Så nu är vi på g igen! Ska skritta denna vecka eller tills hon slutar piska så med svansen. Känns inte kul att rida på en häst som inte är helt tillfreds med sig själv (kroppsligt alltså).

Pica och Luna galna i hagen en dag förra året  

Ringde till Krafft förut för lite foderrådgivning nu när Pica börjat tappa muskler. Fick rådet att byta ut Picas tidigare fodergiva av 0,5 kg Krafft Sport mot 0,5 kg Krafft Muskel så det ska jag verkligen göra. Såg att Maria på dressyrsnack.se hade fått samma råd till sin häst Arras och han hade ju blivit superfin i kroppen efter det. Så nu hoppas jag Pica kan komma tillbaka och till och med få ännu mer rundare former, framförallt halsen (kanske är ett bra "halsfoder"   (internt skämt red. anm.)) .   

Mitt nästa måste på listan är att skicka in dispensansökan till förbundet, 300 spänn i avgift jippie! Tycker det är lite fjantigt att min häst som har en livslång åkomma måste ha dispens för nosnätet bara för att vi råkar föredra dressyrtävlingar mer än hopptävlingar. Men regler är regler, that´s it!

Nähä, nu tog orden slut så jag avslutar här.
På återseende!

//therre

Som utlovat har jag tagit bild på den hemmasnickrade rumpvärmaren åt Pican:

BoT+dyr yllefilt = bästa rumpvärmaren ever!
(dock är hon väldigt tunn över ryggen förtillfället  )

 Sen undrar jag och vi andra i mitt stall över Picas något märkilga beteende ibland. Hon kan få panik över saker som andra hästar inte ens skulle bry sig om. Men detta mina vänner är något Pica tar med stooooor ro! Varnar för lite suspekt bild, men behövde ju liksom få in rätt vinkel  

Häst som accepterar resårgjord i ljumsken utan att ens bry sig?!

Andra hästar hade kanske gone crazy vad vet jag, men Pica skulle ju inte göra sig väl som rodeohäst iaf   Det bådar ju gott inför dagens skrittur, första gången uppsuttet på över tre veckor. Ska bli spännande att se hur hon sköter sig, hoppas på att hon kan komma på lite andra tankar än bara sin "lårkaka/påse". Skrittar så länge det går helt enkelt.

På återseende!

// therre

...mellan inläggen men jag finner ingen större motivation nu när Pican vilar och är "skadad". Men imorgon sker det nog, då ska jag klättra upp på min bruna springare för ett skrittpass, tar på en halsrem för säkerhetsskull då Pica är en snabb och smidig liten rackare. Igår när vi tog oss en promenad i ridhuset fick hon ett knäppryck och formligen flög i luften med alla benen ut från kroppen. En häst som varit så känslig för obehag har jag nog aldrig stött på, men så är hon ju också ett sto med STORT S!
Lårkakan har återgått till nästan ursprunglig form, dock är det fortfarande en liten påse som troligtvis är orsaken till obehaget och den i kombination med stel muskel. Masserar med Arnika varje dag och ska nog bege mig och köpa Radital nu när påsen inte längre är kokhet. Veterinär har tittat och känt på Picas ben och sagt att väntan och rörelse är den enda medicinen i kombination med att hon hela tiden ska hållas varm = täcke 24/7 typ. Jag är ju lite av den typen att de behöver få lufta pälsen ett par timmar varje dygn, men med tanke på Picas tillstånd får hon nu stå med BoT-ryggvärmare (lånad av Svensson) och över den tjock yllefilt (lånad av Ola) samt en liten resårgjord för att hålla ihop det lilla "paketet" över rumpan, ska försöka ta bild på det hela för det ser helknäppt ut när Pica bara har värme på rumpan   Men hon får iaf lufta ryggen en stund varje dag!

Nu ska jag försöka skriva klart mitt kommande schema i kalenderna och därefter kanske, kanske ge mig i kast med förberedning av uppsats-opponeringen som är på onsdag.
På återseende!

// therre

 Årskiftet 2011-2012 passerade fort och märktes knappt. Jag firade in det nya året med några av mina bästa vänner från gymnasietiden. Jag själv firade in det nya året i nyktert tillstånd då jag valde att köra bil. Hela kvällen var en enda lång skrattfest, drabbades av skrattattack delux så tårarna sprutade så mycket att hela min (perfekta!) make up sabbades. Så efter ett skojigt avslut på 2011 ser jag fram emot ett nytt år fyllt av nya möjligheter och nya mål.

Några av mina planer är:

• Kanske, kanske bli klar med mina universitets studier. Mina planer på kurser tar ju slut vid årskiftet 2012-2013, så kanske är det dags att träda in i arbetslivet eller så fortsätter jag med att läsa vidare för en högre examen. Framtiden är lite lös och oviss så att säga  
• Pica och jag ska först och främst komma igång och tillbaka dit vi var innan skadan och konvalecensperioden. Vi tar sikte på att rida stadiga LA-MSV C klasser detta år, kanske att vi börjar rida lite mer på kandaret också.
• Jag ska lära mig backa bra och säkert med hästtransporten detta år. Det här är ett av de målen jag faktiskt ska klara av och borde kunna göra det bara jag lägger manken till och tränar lite extra helt enkelt  

Tycker mina planer för året inte känns helt tokiga utan dom är föränderliga beroende på "väder och vind". Självklart finns väl drömmar och mål som är lite mindre realistiska, meeeeen de behöver jag inte presentera här  

Bild från januari 2011 (här en lugn och avslappnad Pica)

Pica har nu spenderat dagens ljusa timmar i en sjukhage, den senaste veckan, där hon också tussats med jämna mellanrum. Idag är sista dagen där så imorgon återgår hon till sin normala hage med sin bästa kompis Ganzy. Picas "blodbubbla" gör inte längre ont utan är mest ett ganska stort irritationsmoment för damen. Pica är ju inte en av de lugna hästarna utan när något är farligt/obehagligt ska det visas och det ordentligt! Så ett par diskussioner om hur man ska bete sig har vi haft och de har slutat med en arg häst, arg i den benämningen skrapa med framhoven i golvet och vara allmänt stöning liksom. Lite som en trotsig femåring. Tror det beror på en kombination av tristess, stillstående och obehag från "blodbubblan".
Eftersom Pica nu är en bestämd dam gjorde jag igår beslutet att rasta/röra på henne via longerlina. Hon är förtillfället omöjlig att gå med, nästan så det blir farligt när hon då och då får ryck och ska sparka hejvilt. Att springa lös i ridhuset är inte heller någon hit och rida känns inte heller som något bra alternativ. Tror det finns risk för att jag får tugga lite grus då   Så efter gårdagens longering, eller springa fort på volt kan man också kalla det, så såg Pica väldigt tillfreds ut efteråt. Och efter en liten massage, av kringliggande muskler, med Arnika och lite Hirudoid på själva "bubblan" så var Pica en lycklig häst igen.

Medicinering av smärtstillande har också varit en spännande historia. Från att första dagen äta snällt med betfor, till att inte äta betfor överhuvudtaget, till att försöka medicinera via munnen (pulver upplöst i vatten) där det var brottningsmatch som slutade 1-1 fördelat över två dagar. Så har jag nu fått medicinera via silaget. Lösa upp medicinen i vatten och därefter blanda runt silage i detta och sedan låt det ligga och dra för att därefter blandas med den dagliga ransonen av silage. Alla sätt är bra utom dom dålig var det!

Nu ska här ätas lunch för att sedan åka mot stallet och ta in 28 hästar som idag fått vara ut i snö  Äntligen kommer den! (Får se hur länge den ligger kvar denna gång...)
På återseende!

// therre 

Pica mår mycket bättre efter helgens bravader! Finadynet hon fått mot lårkakan verkar ha hjälpt henne mycket väl eftersom hon till och med stod och vilade igår. Första gången på över en vecka! Men lilla Pican verkar inte vilja äta sin medicin i betforen så det blir till att försöka spruta in det uppblött med en spruta via munnen, vill inte att hon ska sluta äta betfor igen. Så kan hon istället få betforen som en belöning efteråt.

Pica fick en "sträng" diet om att "tussas" fler gånger om dagen upptill normala fodringstider ett par dagar. Inget kraftfoder på en vecka. Jag funderar ut en lösning hur man ska göra med kraftfodret och har fått flera tips och trix hur man kan lösa det. Vill verkligen inte att Pica ska drabbas av detta igen! Så alternativen är att hon får betfor på lunchen istället för kraftfoder, precis som ridskolans hästar, eller äta sitt kraftfoder på backen eller fixa stora runda stenar att ha i krubban så hon måste "pilla" i sig kraften istället. Har alltså ett par alternativ att fundera över.
Ett annat problem jag drabbats av är att Pica börjat falla ur förskräligt mycket och fort! Hon går ju in på tredje veckan av konvalecens nu och lär vara i minst en vecka till. Men hon har blivit så himla smal så fort nu senaste tiden trots ca 12 kg silage om dagen och 1,5 kg kraft grund + betfor och då har andra hästar i stallet som är i samma size som Pica, och äter mindre med mat, inget problem alls. Och nu när hon inte ska äta kraft förrän tidigast i helgen och heller inte i någon större mängd så känns det förtillfället som ett lite hopplöst fall detta. Så frågan är vad hon ska äta nu i framtiden?

Ska ringa till Krafft´s foderrådgivning och prata med samma person som hjälpt ridskolan med foderstat till hästarna för att få hjälp. För Pica ser verkligen helt för jävlig ut, ärligt talat! Men jag får börja med att öka upp silaget så länge...

På återseende!

// therre 

Då är julen snart över för detta år och den har varit mer händelsrik än vad jag velat.
Julaftonsmorgon började som alltid med att gå upp tidigt, 05.00 Mot stallet för att vara ridvakt och därefter traditionell julfrukost. Fick en jätte, jättefin julklapp av Ganzy´s ägare (Elin och Synnöve), 4 st vinglas/dessertskålar/prydnad/vad du vill använda dem till.  Sen fick jag ett lite duschkit av Madde. STORT TACK! Själv gav jag bort julklapp till både Sara (Bemi´s ägare) och Mimmi. Sara fick ett schabrak med matchande lindor i grönt, presentkort på Hööks och en liten chokladask, Mimmi fick ett litet resekit och en chokladask. Båda flickorna blev glada och lite chockade över att de fick julklapp  
Efter frukost hjälpte jag till med lite utsläpp av hästar och även med lite sopning och mockning av ridskolestallet. Sen mockade jag och fixade allt till Pica, därefter kaffe och väntan på att hästarna skulle tas in i sällskap med Åsberg. 

Väl hemma så blev det vanligt julfirande med släkten. Fick bara bra julklappar i en lagom mängd iår. Pengar, presentkort, böcker, virkade grytlappar (dom bästa som finns!) och lite annat smått och gott. På kvällen blev det ett besök i stallet igen där Picas box mockades ur och sedan blev det kvällsmat för hästarna.

Igår blev en lite väl händelserik dag för min del. Efter en lugn förmiddag åker jag till stallet, mockar och fixar allt det innan jag i sällskap med Madde tar in Ganzy och Pica från hagen. Spolar av benen (blötlera i december, hallå var är du vintern?!), låter Pica gå in i boxen och äta lunch. Av med täcke och sedan borsta häst. Efter att Pica är borstad så går jag ut i ridhuset för att titta lite på hoppträningen som pågår, tänkte Pica kunde få äta lite innan jag skulle "rida". Men det blev inte så mycket till ridning. Pica blir helt plötsligt rabiat i boxen, sparkar bakut, bockar, ställer sig, springer runt och ja helt hysterisk helt enkelt. Försöker till att lugna henne men hon är helt sjövild. Tog in de övriga privathästarna ifall det var det som gjorde henne galen, men hon lugnade sig inte så till slut tog jag ut henne i ridhuset. Träns, kedja och hjälm på huvudet! Sen gick vi, å gick, å gick, å gick. Pica var väldigt lugn hela tiden, så jag stannade henne till slut för att se om hon blivit lugn men då började hela spektaklet om igen med galen Pica. Fick lite funderingstips till orsak från läktaren, älgfluga? Så fick lite hjälp att hålla hästen och sen känna igenom, hittar ingen någonstans. Tar in Pica i stallet för att duscha av henne. Blir inget bättre, kör mordhållning med hjälp av Madde för att se om det är alla skit mellan "tuttarna" som spökar Pica är ju väldigt kittlig. Men icke! Fortfarande vild, så till slut ringer jag vetrinären!
Vetrinären trodde på foderstrupsförstoppning så hon rekommenderade promenad och massage av matstrupe till hon skulle komma. Vi alla som var i stallet tyckte det lät konstigt eftersom Pica inte hade varken skum/fradga i mun eller hade problem med andningen, så vi trodde kanske mer på Picas gigantiska blodansamling som blivit på låret. Men hittade efter ett tag en liten förhårdnad på halsen. Men jag gick, å gick, å gick, å gick igen. Denna gång med grimma och kedja, hjälm och även säkerhetsväst, Pica är ju lite väl snabb i fötterna ibland.
Efter en timme börjar vi fundera på var vetrinären är, Filipstad - Karlskoga ska ta ca 45 minuter. Men så ringer hon äntligen och säger att hon svänger upp till ridskolan. Vi väntar ingen vetrinär. Sen ringer hon igen pratar med Frida, som blivit telefonansvarig. Sen lägger Frida på och säger: Therre, bli inte tokig nu! Meeeeen, hon är i Karlstad.
Whaaaaaaat?! säger jag. Så hon har hört fel och åkt till Karlstad istället för Karlskoga. Men, men ingen idé att stressa upp sig för det. Det var ju hon eller ingen vetrinär som gällde. Så när ridhuset blev tomt fick Pica gå lös istället, hon var ju trots allt mycket lugnare nu.

Efter nästan två timmars väntan anländer vetrinären som var helt underbar och super duktig! Pica fick lite kramplösande först men det hjälpte inte helt så det hela slutade med två sprutor lugnande, brems, två personer som höll häst och en slang ner i magen för att lösa upp det lilla, lilla stoppet som Pica faktiskt hade i matstrupen. Så nu är Pica på en strikt diet med små tussar flera gånger om dagen, ingen kraftfoder på en vecka och även lite smärtstillande för lårkakan. Så nu ska väl allt snart bli väl igen!
Detta lär inte bli en billig räkning när det är jourhavande på julhelg, men vad gör man inte för hästens skull och som vetrinären sa det är ju sånt här man har försäkring till!

Stort tack till alla inblandade som hjälpte till med stöd och annat! Extra tack till Åsberg som stannade kvar och hjälpte till och till Frida som så fint var telefonvakt!
Pica fick sig ett besök i natt och då kändes hennes hals precis som den ska, inga förhårdnader. Har fått uppgift om att damen inte var så glad över hennes minimål till frukost i morse, men i övrigt frisk och kry. Och det är det viktigaste!
På återseende!

// therre