Idag har jag tränat igen, välbehövligt må jag säga. Känns som att det är hundra år mellan träningarna. Om jag kunde och fick regelmässigt skulle jag lätt träna 2-3 dagar i veckan, men det går ju icke för då måste jag kolla så nog vart jag kan tävla och inte. Så det blir till att hålla sig till träningar efter regelboken.

Skrittade fram och travade lite, kändes inte så bra. Lång och öppen i formen och Pica stum i mun. När Ola kom så frågade han genast varför snokremmen var borta och jag förklarade att jag provade. Fick lite banning och snokremmen åkte på igen... Aldrig får man göra som man vill   
Jag föreslog att vi skulle börja med galoppen idag eftersom det är det som varit fokus den senaste tiden. Fick klartecken och satt igång. I början lite mer framåt i galoppen mest fokus på formen. Sen övergick det till att öka och sedan samla ihop med hjälp av säte och skänkel. Gick fin fint! Behövde bara räta upp mig och hålla om lite extra med skänkeln, en mjuk förhållning i tygeln så var hon tillbaka. Detta arbete skedde på volt.

  
Lite utåtställd men böjd längs med voltspåret, sedan lite öppna och därefter förvänd på fyrkant. Ner i skritt, fatta ny galopp och samma sak igen. Samma jobb, formen, öka, samla, ställa, öppna, förvänd.

Sedan gick vi ned i trav och den var kanonfin! Härlig takt och jag satt verkligen i sadeln och inte sju meter ovanför. Jobbade lite öppna längs med långsidorna, tappade lite energi och jag tappade drivningen (mer löpträning=mer ork=bättre ridning!!). Efter ett par långsidor med öppna blev det återigen galopp. Och jäklar vilken galopp då! Häftig känsla att verkligen känna hur bakbenen knycklas ihop in under och hela ryggen kommer upp och det hela med en härlig energi. Jag blir ofta så överväldigad av de nya "känslorna" Pica ger mig att jag glömmer bort att rida.
Fick i denna nyvunna härliga galopp gå in på mindre volt: yttrer driva, svänga, ytter, driva, svänga, ytter, driva, sväng, halt! Då hade vi, jag och Pica, gjort början till arbetspiruett. Fatta vad coolt! Trodde väl aldrig vi skulle kunna göra något sådant, för så bra är vi verkligen inte!
Byta varv och samma i höger, lite kämpigare här, men tydligen så mycket bättre än i vänster. Så det var riktigt kul att få prova på något nytt utan att ens veta vad det egentilgen är man gör   

Nu får jag ännu mer spring i benen och vill fortsätta jobba såhär, jag älskar när man får göra nya svårare saker och känna att man kommer framåt! Sen att Pica är en riktigt jävla bra häst (fina ord som bara haglar!) kan jag ju inte säga nej till. Hon är bäst när hon verkligen vill!

På återseende!

// therre