Efter lördagens nästintill omöjliga ridpass har jag stött på ännu ett igår. I måndags däremot var Pica finare än finast! Men igår gick allt bara käpprätt åt helvete så att säga. Men fick idag reda på problemet, tränade nämligen imorse.

Vårt problem är att när Pica blir rak blir hon stark, jag blir också stark och rak i mina armar vilket resulterar i att mina armar är i princip helt döda efter ett ridpass. Och när Pica redan hunnit bli rak och vill springa fort, så bromsar jag alternativt bryter av till skritt vilket är ännu sämre för då tappar ju Pica alla sin "mekanik" och blir ännu rakare och därmed ännu svårare att rida. Så allt hänger ju såklart på mig, mitt tålamod, min finurlighet att lösa problemet och mina armar  

Så nu ska jag tänka på att böja på armbågen och intill med dem till kroppen (nähä?!) och istället "böja" och bli mer rörlig i handleden, som nu är alldeles för rak för att vara korrekta. Sen ska jag ju ryggen sträckas upp, magen "spännas", skänkel intill och aktiv och upp med blicken. Så det är ju inte "bara" handleden, tänk om det ändå vore så enkelt    

I mitt icke hästiga liv arbetar jag för tillfället på en C-uppsats i psykologi där vi (jag och Malin, som är nämd tidigare i skolsammanhang) ska undersöka om självkänslan hos ungdomar förändras beroende av upplevt stöd från föräldrar och vänner i övergången från årskurs nio till årkurs ett på gymnasiet. För tillfället känns det riktigt bra då vi hittat ytterst intressant resultat på vår undersökning. Men ännu är det rätt mycket skrivande kvar på uppsatsen, allt ska ju flyta på bra och hålla en röd tråd och det är inte alltid det lättaste. Sen ska det refereras korrekt och inte plagieras eller parafraseras, det är skitsvårt att skriva om redan bra formuleringar kan jag lova! Målet är att bli hyfsat färdiga med uppsatsen innan jul, så vi kan vara lite lediga med gott samvete helt enkelt.

Nu ska jag göra något ovettigt en stund innan det blir kvällen framför dumbruken.
På återseende!

// therre