I måndags så var jag en riktigt daredevil och skrittade med Pican i sällskap med Frida och Sessan. Det vågade var inte att skritta med Frida, fast man kanske borde vara lite rädd när Sessan är den som ska gå bakom och Pica är den modiga?   Men hursom, det är inte det som jag menar utan helt enkelt att vi valde att skritta iväg vid 18.00 (prick!!) vilket betyder att mörkret faller relativt fort och bilarna kör detsamma, alltså FORT! Jag är inte den mest våghalsiga jag vet och mörker tillsammans med väg/skog är ju något jag definitivt inte tycker om! Men allt gick super! Utklädda till två julgranar med varsin reflexväst, reflexskrittäcke och Pica med fyra reflexer på benen så syntes vi nog mer än väl.  Hela vår skrittur gick lugnt och fint till, Pica kändes riktigt på hugget och skrittade först hela vägen bortåt. Riktigt trevligt var det! Ska förslå att vi bokar in en skritt-dejt varje måndag tror jag, för det är en väldigt bra dag att skritta. Nästa gång hoppas jag dock Frida har sitt nya rosa reflextäcke  

Tisdag fick Pica helvila (som alltid när det varit tävling, skritt dagen efter, helvila andra dagen efter). Jag själv gick på datakurs för Idrottonline, dock var den inte riktigt som jag tänkt. Men vi (Andréa, Madde, Emma och jag) lyckades ändå klura ut våra frågor angående hemsidan själva när vi satt där och grejade.

Igår onsdag inhandlade jag ett par nya ridhandskar, då tyglarna den senaste tiden bara glider ur händerna på mig. Så ett par nya "racer-handskar" inhandlades på Granngården i Örebro.

Dom bästa ever!

 Handskarna invigde jag sedan när jag red ett ridpass på hoppbanan. Tog på pelhamstången dagen till ära. Men det var ingen hit. Fick inte till någon bra känsla överhuvudtaget och Pica kändes mest stressad. Vet ej om det berodde på bettet eller mörkrets intågande under ridpassetsgång, men hursom kändes det inte alls bra  

Idag däremot gick Pica splendid! Har inte tyckt att jag fått igenom henne ordentligt i ställningen till vänster de senaste ridpassen, så idag tog jag tag i saken ordentligt, på vanligt tränsbett. Började som vanligt att skritta fram en bra stund, sen ta tygeln och direkt fram i trav utan att kräva någon form de första två varven. Jag kan meddela att det är extremt svårt att rida lätt utan att vare sig hålla om med skänkeln eller "ta kontakt"  med hästens mun. Tänk lite nybörjar-ridning, extreeeeeemt svårt! Men det passar Pica perfekt och sen jag började med den typ av början på ridpassen har hon blivit så mycket mer positiv till allt jag ber henne om.
Men tillbaka till själva ridpasset. Efter att ha travat igång längs fyrkant och lagt volter tog jag galopp och värmde henne lite bara. Galopp ett par varv utan några större krav på var sig form eller rundhet utan mest jobba igång alla musklerna. Sen tog jag tag i själva arbetet. Red till en början öppna på volt, som faktiskt börjar fungerar riktigt, riktigt bra nu(!). Det som ska till är lite mer bjudning men Pica är faktiskt ärligt i form och trampar under sig jättefint nu, i just öppna på volt som vi tragglat med sååååå länge. Så länge jag kan minnas faktiskt   Red detta i båda varv. Sen tog jag galopp och här red jag henne växelvis inåtställd och utåtställd. Och vips så trillade hon dit, precis där hon ska vara! Eftergiven och lika mycket stöd i båda tyglarna, helt underbar känsla. Gick ned i trav och känslan bestod. Så efter att ha jobbat henne en stund där fick hon avsluta sig. Så duktig min lilla prinsessa!

På återseende!

// therre