En av de bästa funktionerna på Bloggplatsen är den som länkar tillbaka till inlägg skrivna för "Ett år sedan", "Två år sedan" och "Tre år sedan" (ja ni fattar grejen). Man får uppleva så mycket nostalgi då och just idag är en sådan dag.

För tre år sedan skrittade jag ut med Famor helt själv med Andréa som moraliskt stöd till fots. Jag kan komma ihåg hur det kändes då. Till en början den lätta panikångesten med tillhörande hjärtklappning som sedan övergick till ett harmoniskt lugn. Jag minns hur jag pratade oavbrutet hela tiden, antagligen pga nervositet och rädsla. Men när man väl kom tillbaka till stallet och fick reflektera över att det inte var så farligt att skritta/rida ut. Utan att allt gått superbra! Då känner man sig nöjd och nästan lite euforisk.

Famor var inte hos mig så länge, lite mer än 6 månader. Men han hann å ge mig så mycket på så kort tid. Det om något talar ju för vilket hjärta av guld den hästen hade! Han var verkligen en riktig kompis!

Så ibland när jag läser gamla inlägg som handlar om Famor så bubblar känslorna för denna killen upp igen. Det härliga lugn och den härliga ridkänsla som han gav en. Den där mjuka fina galoppen som var så härlig att man inte ville annat än galoppera. Bästaste, bästaste Famor  

Han var så himla fin! Och han var nog menad för mig, även om det mesta gick helt åt helvete. Så var han menad just för mig! För hade jag aldrig haft honom hade jag aldrig fått möta Pica.

En liten minnesstund tillbaka i tiden. Som sagt så gillar jag funktionen "För ett år sedan". Och jag gillar bloggen och att blogga! Man sätter pränt på som många härliga stunder i livet och självklart de mindre härliga också.

Pican och jag skrittade ju ut igår i sällskap av Frida och Sessan. Över en timmes skrittning som kändes som dryga 20 minuter, ett tecken på vad trevligt vi måste ha haft? Idag tänkte jag försöka bege mig till dressyrbanan för att öva lite program-linjer på 60-bana, gäller att passa på att öva nu innan det fryser i backen.

På återseende!

// therre