Fredagens ridpass kan man säga innehöll en massa framåtbjudning hos den bruna märren. Nästan så det blev lite för springit emellanåt, men det är ett väldigt angenämt problem just nu. Hellre att det går för fort och att övningar spricker framåt istället för att hon stannar upp. Känns som att vi kanske har nått vändningspunkten nu? Vilket som så känns det ju väldigt mycket bättre. Formen och hela Picas kropp känns mer uppåt, mer uppförbacke-känsla, när hon har egen framåtbjudning. Ett tag nu har det känns lite "platt" liksom, men i två dagar har det känts som att vi kanske har lossnat och äntligen klättrat över den där väggen som hållt emot.

Gårdagens snöoväder som intog de värmländska skogarna, och större delarna av mitten Sverige, gav idag strålande solsken och temperatur upp mot 15 plus grader! Så den inplanerade uteritten blev helt plötsligt väldigt välplanerad   

It was lovley!

Nöjd häst?

Sällskapet   

Madde och jag red hela masten runt med en massa galopp! Glada och trötta hästar hade vi sedan. Ganzy vill inte riktigt ta för sig ute i skogen utan går gärna i sitt lilla tempo, medan Pica vet vad som gäller: Fullt ös, medvetslös!   Men en stillsam och väldigt härlig tur!

Imorgon blir det en vila för Pica, har blivit mycket muskelarbete i några dagar nu och då behövs det en välförtjänt vila.

Nu ska jag invänta mina kumpaner för en planeringskväll med någon sorts mat.

På återseende!

// therre