Igår när jag kom till stallet möttes jag av en syn som gav mig ett väldigt gott skratt:

   Vem är den skyldiga?

Väldigt roligt och trevligt att få se tavlan med roliga "meddelanden"   

Nåväl, att läsa på tavlan var ju inte mitt besök för dagen utan ett dressyrpass stundade faktiskt. Tog på mig ett par lite längre sporrar än min mini-mini för att kunna komma åt Pica lite bättre nu när hon faktiskt börjat svara framåt för hjälperna istället för bakåt.

Ordinär framskrittning på ca 10-15 minuter, skrittar alltid minst 10 minuter, 15 minuter om det är på morgonkvisten eller om hon vilat dagen innan. Tog tygeln, stopp! På med lite spö och sen gick hon framåt resten utav ridpasset!   Travade fram på fyrkantspår med fokus på rakriktningen längs långsidorna och nogranna hörnpasseringar med den ställning och formning som hör till. Arbete på volt där jag till en början jobbade med lite tempoväxlingar, fram när på given hjälp och tillbaka för att sätta lite mer tryck i bakbenen. Övergick till lite öppna-arbete på volten och i höger går det alldeles strålande nuförtiden. Lilla Pican är så duktig och sätter verkligen under sitt inre bakben under kroppen nu, utan att trilskas och försöka smita undan. I vänstervarv är det lite kämpigare tycker hon och smiter gärna ut med höger bogen. Men med rätt inramning från min sida så går hon precis som hon ska och faktiskt så börjar det släppa även där.
Efter att ha jobbat så här en stund i båda varv så kommer det fram så härlig takt i höger varvet. Den där pulserande takten som man vill ha och rida till med passande musik. Det är så himla härligt när takten verkligen kommer fram på det där riktigt pulserande sättet.
Fortsatte sedan med galopp och när hon varit bra i trav så här hon väldigt lättriden i galopp. Jobbade med att få rundare språng, dutt dutt med skänkeln. Ut på fyrkant där jag jobbade som jag gjorde under framridningen. Rakriktning på långsidorna och ordentliga hörnpasseringar. Hörn, hörn, hörn, jag är hörnpasseringskadad efter alla Ola-träningar!   Men de är superbra att utnyttja för att böja igenom lite extra när man rider program eller dylikt med en massa rakspår.

Summasumarum på detta ridpass är klart: MVG! Härligt att äntligen få känna på lite härlig ridning utan att man behövt bråka en massa utan att allt bara har klaffat från början till slut. Nu gäller det att inte "slappa till" utan att fortsätta på samma spår så vi kan komma tillbaka dit vi var innan svackan började.

Såg på Svensson´s blogg att hon ridit på hoppbanan, så jag tog med Pica på en minimal promenad dit för att checka in underlagt. Helt isfritt och mjukt, perfekt! Nu ska det ridas utomhus, första passet blir idag.

På återseende!

// therre