Två kommentarer gav mig ny motivation, tack till (inte längre  )  anonyma läsaren Inger och kära Aramise. Era kommentarer värmde jättemycket!

Som en början på en uppdatering av mitt så kallade hästliv: Pica blir bättre och bättre för varje dag som går. Longerade, utan inspänning, två dagar förra helgen och Pica frustade ljudligt flera gånger omvartannat som hon sprang supersnabbt och piskade med svansen, tror hon tycker det är skönt att få rör på sig samtidigt som det självklart är lite motigt med "lårkakan". Vet inte om jag ska kalla det för lårkaka egentligen men har inget bättre namn på den, så lårkakan it is! (Då vet ju alla vad jag pratar om också) Måndag och tisdag denna vecka promenerade vi, måndag var hon vild och sparkade i väggen och gick nästan över mig. Tur jag går med spö säger jag bara! För när Pica går i "panik" då bara går hon, oavsett vad som är i hennes väg. Tisdagens promenad (som alla sker inomhus tillsvidare) var betydligt lugnare, i början lite motigt med mycket pisk med svansen men lugnade sig efter ett tag och sen börjar det om igen om man går för länge. Så gick nog en 15-20 minuter iaf! Stora framsteg varje dag  

I onsdags fick hon vila och igår tog jag på longeringsgrejerna igen. Började med longering utan inspänning för att kolla av dagsformen och eftersom hon inte var så värst vild spände jag inne henne. Hon tyckte nog det var rätt så skönt att få gå med lite stöd i bettet igen, för munnen skummade härligt! Sen att själva longeringen inte ger så mycket arbets-effekt gör inget just nu, små steg i rätt riktning.
Men igår när hon sprang inspänd kunde jag inte hålla mig för skratt för Pica såg helknäpp ut när hon rörde sig. Aktiva bakben med höga lyft och in under kroppen, frambenen hänger inte riktigt med alltid så blir lite slå-i-sko emellanåt plus att lårkakan ger henne irritation att hon går med handbromsen i fram. Vilket gör att hon är aktiv bak och bromsar i fram, helknäppt! Men hon är iaf pigg och fräsch vilket är det viktiga.

Väldigt gammal bild, men tänk när sommaren är här igen  

Efter longeringen igår var Pica vrång och hade bestämt sig för att hon inte kunde rör sig. Försökte ge henne lite godis för att bryta "förfrysningen" men då blev hon ännu mer vrång och ställde sig i hörnet. Bara för att jag inte gick in och gav henne godisen utan ville ge den över dörren och dit kunde hon ju inte nå, faktiskt. "Hallå, Jag är prinsessan?!"  Tänkte hon nog. Men när hon väl fått sin krafft och betfor så var hon nöjdare än nöjdast och hela Pica såg glad ut. Tror rörelse gör henne gott även om det känns lite besvärligt.
Idag ska vi promenera med sadel på för att se om hon lagt till med något beteende som behöver brytas. Känns lite som att hon har mycket ideér för sig nu vad gäller rörelse och sin lårkaka, även om den säkert känns av.

På återseende!

// therre