Mitt nya motto "Positiv till motsatsen är bevisad" lever jag fortfarande efter men jag ska erkänna att jag haft ett litet mini-breakdown nu i veckan. Drabbades av känslan av total hopplöshet! Allt i livet kändes fruktansvärt orättvist och hopplöst, vet inte vad det berodde på riktigt men det var lite så jag kände. Det tar på krafterna att hålla hoppet uppe även om man kanske inte märker av det alltid. Men efter ett mini-breakdown är jag åter tillbaka som mitt "vanliga" jag.

Har ridit på Pica nu i två dagar. Första dagen, onsdag, hade jag bestämt mig för att prova rida enbart skritt och galopp eftersom Pica hellre väljer galopp än både skritt och trav när hon är lös i ridhuset. Sagt och gjort så ledde jag fram henne ca 10 minuter och sedan hoppade jag upp. Skrittade ett varv uppsuttet och därefter fattade jag galopp. Stod upp i lättsits och lät henne bara rulla på, kontroll på det frisk tempot. Pica frustade ljudligt. Sen tog vi en liten skrittpaus och varvbyte, sen galopp igen. Efter den galoppen borde jag ha slutat eftersom Pica skrittade med enbart lite, lite svanspiskning. Rättså tillfreds i kroppen och nöjd. Men jag tänkte att jag ville köra galopp en gång till i varje varv. Dåligt beslut! Pica tappade sin avspända kropp någonstans på vägen och allt blev pannkaka. Hela passet slutade dåligt egentligen, kanske en orsak till mitt mini-breakdown?

Igår torsdag blev det "ridning" igen och denna gången tog jag pelhamet eftersom jag inte ville ha några större diskussioner plus att hon fungerar så bra på det i vanliga fall. Märkte redan från början att hon kändes mer tillfreds när vi skrittade fram. Så när jag väl hoppade upp provade jag att skritta henne på kort tygel och jobba lite på fyrkanten. Fungerade jättebra! När jag sen skulle fatta galopp fölg bakbenen i luften men med ett lite skarpare bett i munnen kunde jag istället sätta tillbaka henne och vinna den diskussionen. Sen galopperade hon jättefint! Runda stora språng runt fyrkanten och ljudliga frustningar. Lika i båda varv, så efter en galopp åt vardera håll fick det räcka. Gjorde en snabb analys och kom fram till att problemet inte bara är hos Pica utan även hos mig. Det sitter i båda våra huvuden att allt är problem så nu ska vi lösa dem! Sen påverkar ju lårkakan självklart, men den börjar bli bättre. Så nu kör vi igång lite försiktigt. Mestadels skritt och galopp för att sedan prova lägga in lite trav och lite mer "arbete", så får jag väl se hur det hela artar sig.

 
Kanske är vi igång någon gång i sommar?

 Annars så har jag kommit på att när man är van att rida i princip varje dag och helt plötsligt inte gör det så förtvinar musklerna. Har börjat få så spända axlar och nacke, kanske också kan bero på att jag läser en hel del i skolan? Så jag har funderat på att införskaffa mig en sådan här:

Back on Track´s produkter är ju i särklass det bästa som finns! Tog padden från min ryggvärmare och lade på ena axeln och upp lite i nacken. Efter 20 minuter så kände jag redan skillnad! Så kanske, kanske. Kommer iaf bli ett besök hos Back on Track´s monter i Scandinavium, som endast är en vecka bort nu! Jippie!!! Har lite planer på att köpa en blå fleece från Newmarket, får se vad som har med sig ner dit. Spännande, spännande!

Nu ska jag sätta fart med lite plugg i Kvinnofridskunskap, läsa, läsa, läsa. Sen stallet för att pyssla med Pica och Putte innan jag ska ha två lektioner på ridskolan. Imorgon ska jag åka till Örebro för att förhoppningsvis shoppa kläder till mig själv.
På återseende!

// therre