Japp, ni läser rätt! Härlig ridning har jag fått uppleva på min härliga häst   
Hon är som en helt ny häst efter skadan och tillhörande vila. Visserligen lite stel och stark, men inga vrångheter som innan. Nu uppstår det bara "vanliga" vrångeheter när jag kräver mer utav henne och det är precis som det ska vara.
Känns lite som att vi är tillbaka till början när jag började "rida henne på riktigt", dvs när jag verkligen började kräva att hon ska kunna böja sig i bålen, bibehålla en låg form, trampa in under sig med innebakben och komma upp med ryggen och arbeta. Innan hennes vrånghet slog till var ju detta "vardagsmat" i ridningen och vi kunde fokusera lite mer på samling och istället för enbart lösgjordhet. Missförstå mig inte nu, jag menar inte att jag bara red samling rakt fram utan att Pica oftast var så pass lösgjord redan från början att vi kunde fokusera mer på samlingen. Ni hänger med hoppas jag    

Men igår då, detta härliga pass. Absolut inte härligt rakt igenom utan blev härligt som resultat av hårt arbete. I början av ridpassen måste jag låta Pica få trava igång och känna efter så hon in tjurar ihop. Att kräva för mycket av henne från början gör att hon kanske hamnar i bakåtläge igen och det vill jag undvika. Men jag ökar kraven varje dag. Så i början så springer hon så att säga väl öppen, över tygeln, lite som en giraff eller älg   Åsberg kommenterad vår fina form och tyckte vi var redo för Grand Prix nivå, haha!
Med lite voltarbete så får man snabbt ihop henne utan vrångheter, dock är hon überstark för tillfället och känns mer som två hästar än en att rida på. Men jag red med öppna-tänk blandat med sluta-tänk under lättridning en stund och det funkar superbra på Pica. Även om jag hatar det så är det verkligen det mest effektiva sättet att få Pica lösgjord. Efter hand tog jag lite galopp och där var det racer-Pica som älgade iväg. Fick sätta tillbaka henne rätt så kraftigt ett par gånger för att markera halvhalterna, då blev hon lite tjurig och skulle stå still och börja lätt. Men snabb med pisken och sen var det bra. Efter det galopperade hon precis som jag ville att hon skulle. Att det ska vara så svårt! Red några svaga öppnor längs långsidorna i båda varven och sedan var hon nästan som smör. Jag kunde höja och sänka formen, samla henne lite försiktigt och fortfarande i ganska så låg form. Det känns verkligen så himla bra när det känns så lätt! Avslutade med lite trav under nedsittning och provade på skänkelvikning och det flyter så himla lätt nuförtiden, det är härligt!
Avrundade med att rida lätt och sänka henne så mycket det gick. JÄKLAR vad rund och fin hon blev! Sänkte hela bakpartiet och blev säkerligen en halv meter kortare i hela kroppen, she is lovley!

Så lite vrånghet, skada, vila och igångsättning i kombination med mina "nya" kortare sporrar har gett strålande resultat. Efter ridpassen ser jag också ett märkbart resultat i att jag faktiskt har båda skänklarna intill när jag rider. Båda har "stövmärken", förut har det bara varit högerskänkel som haft det.

Visst, höger har fortfarande lite mer än vänster. Men innan har vänster fortfarande varit helt svart, nu är det ju lite vitt iaf   

Idag ser jag fram emot att få rida ytterligare ett härligt pass på min härliga häst. En del tycker kanske att vrånga hästar är skit-hästar, men för mig är det det bästa. Jag skulle aldrig kunna ha en häst som bara säger "okej, okej, okej" hela tiden utan lite motstånd gör att man kämpar vidare och når strålande härliga stunder. Avslutar med en på bild på den milda Casino som mer än gärna vill smaka silage när jag gör höpåsar   

På återseende!

// therre