...giver jag er som varit orolig för min (och Picas) skull att hon numera är hältfri! Det känns underbart skönt ska jag säga, men jag ropar inte hej ännu. Fortfarande ska hon sättas igång under lugna toner och sedan komma igång helt och fullt igen innan jag känner mig helt på det klara. Men det känns ändå väldigt skönt att få börja sätta igång min lilla prinsessa igen   

Igår (torsdag) så var det således dags för longeringskoll på ev hälta. Slängde på Pica ett träns utan vare sig nosgrimma eller nät och gick ut i ridhuset. Gick några varv först, framskrittning och avskrittning även vid longering är ett måste för mig, är jag den enda?
Släppte sedan ut henne på linan och hon fick trava. Klonk-klonk lät det när hon swischade fram och slog i sko. Tyckte hon betedde sig konstigt först och travade märkligt, sen var det som om hon gick in i en vägg. Gjorde ett tvärkast med huvudet och fnös till, snabbare trav och tvärkast med huvudet igen. Då beslöt jag mig för att gå in och sätta på nosgrimma med tillhörande nät.
Ut i ridhuset igen och framåt i trav, denna gång en betydligt mer harmonisk trav utan att hon slog i sko. Dock lite "uppe i varv". Men varken jag eller Ulrika (som snällt tittade på henne) kunde så någon tillstymmelse till någon orenhet så det var bara att börja sätta igång henne.

Så idag blev det premiär-turen. Och jag har varenda gång en sådan olustig känsla i magen. Det första ridpasset efter en hälta är bland det värsta jag vet, det liksom knyter sig i magen. Obehagskänslan liksom kryper under skinnet och jag vill egentligen inte utsätta mig för det hela, men jag måste ju.
Hoppade upp och skrittade fram Pica. Hon var lite seg men det är helt okej med tanke på en veckas vila och i princip helt stillastående. Tog sedan tyglarna och direkt framåt i trav. Lite segt och lite stelt tyckte jag först och var lite orolig för eventuella konstigheter. Men efter något varv gjorde hon fem-sex rejäla urhostningar och sedan travade hon precis som vanligt. Hörde med Ulrika för säkerhetsskull så att min känsla var precis som det såg ut, dvs ingen orenhet/hälta. Så nu är det bara att tuta och köra igen! Dock får det bli överdrivet lugn igångsättning dels med tanke på hältan (vad den nu berodde på) samt hostan som förmodligen kommer från den obefintliga ventilationen som är i stallet. Sämre stalluft får man leta efter! Men tydligen ska det vara på väg att fixas, det som inte fungerar är beställt så snart ska väl ridskolestallet ha en välfungerande ventilation igen. Det tog bara två år! Grattis Kga Kommun för ett lysande arbete!

Så nu ska det ridas igen om än väldigt lugna pass till en början. Kunde inte känna av någon vrånghet heller vid dagens ridpass utan allt var som vanligt, om än något segt och stelt vilket är helt okej. Ska till veckan ändå ringa till en kiropraktor/massör/laser som fått goda rekommendationer från olika håll från människor jag känner. Lika bra att kolla upp så allt är okej.
Så nu hoppas jag innerligt att det är slut på skadorna. Årets tävlingsdebut blir antingen den 5 mars på hemmaplan om allt känns okej och vi är redo för det, annars får det bli den 3 april, även då på hemmaplan men i VRS regi.

Imorgon har jag både utsläpp och insläpp utav hästar. Mockar och fixar allt på morgonen, för att sedan endast ha den minimala ridningen kvar på eftermiddagen. På kvällen vankas det lite fest i gott sällskap, och jag har köpt jättefina kläder
På återseende!

Ps. Här i de värmländska skogarna har det kommit ca 2 dm nysnö igen, vintern kommer aldrig ta slut! Ds.

// therre