Tävlingdax var det ja. Gick det bra kan man då fråga sig? Mitt enda svar är: NEJ!!!

Pica värmde upp redan igår med att få panik i duschen och rycka sönder en grimma, springa ut en sväng utomhus med halv schampoonerad kropp och som tur var in i en hage istället för vägen. Hämta en hel häst (som tur var!) och fortsätta med förberedelserna. Som tur var så hade Mimmi kommit så hon höll i Pica resten av duschen.

Idag började jag med att knoppa, Pica var super cool. Skrapade bara lite några gånger av uttråkning med framhovarna. "BLI KLAR NÅGON GÅNG DÅ!"
Sen utsläpp, mocka och fixa, packa bilen, koppla transport, lasta häst och åka. Pica gick fin fint rakt på transporten och stod himla snällt hela vägen. Jag gjorde min debut att köra till tävlingsplatsen och det gick prima!
Men något som var väldigt irriterande var alla andra bilister som inte verkar ha någon som helst respekt för att man faktiskt har en häst bak i släpet. De ligger två centimeter bakom och hetsar. Jävla idioter! Det var enda gång som jag kunde känna att Pica var lite orolig, annars stod hon som ett ljus.

Väl framme så blev det urlastning, jag gick för att visa dispens och ett sedvanligt toabesök ofc! När jag kommer tillbaka ber jag Emma sätta på skydden medan Mimmi höll i Pica. Två medhjälpare är rena rama lyxen! Dock tycktes inte Pica uppskatta den lika mycket eftersom hon var överallt och ingenstans. Värre än vanligt!
När jag var redo hoppade jag upp och skrittade mot framridningen. En stund framskrittning och sedan ta tyglarna. Redan här kändes hon seg och väldigt tung i handen. Tog inte riktigt skänkeln och jag fick kämpa lite med att få henne vaken.
Skrittade efter en stund, den långa vägen ned till själva collectingringen. På väg ned red jag på spändare än spändast! Red lite i den lilla volten som fanns. Försökte få henne avslappna och lite vaken. Efter ett tag lyckades jag väl hyfsat men självklart fick hon syn på en hund som var livsfarlig. Börja om igen, men inte riktigt någon tid till att få henne avslappnad igen då det blev vår tur att komma in på banan.

Väl inne på banan så var det katastrof! Spänd, spänd, spänd! Hon bara total stängde av därinne. Obefintlig kontakt! Så det blev en rad missar eftersom det blev överslag av allt när hon väl tog skänkeln. Galoppinslag i båda mellantraverna, stoppar upp och tappar bjudning och med baken före i båda skänkelvikningarna. Vänstergaloppen var katastrof! Drar iväg och lyssnar inte, byte och krångel i förvända, finns ingen tid att rätta till det hela. I höger galoppen helt okej, fick till en fin volt i samlad galopp som belönades med sju och även den förvända samlade. Men sen katastrof när det ska vara ryggning och direkt galopp, fattar fel två gånger och sedan jättehopp in i rätt. Kraftigt över tygeln hela medellinjen och sedan halt hälsning. Domaren bara skrattade lite lätt när jag var färdig, tur att hon sett oss förut och när vi presterat bra mycket bättre än det här...

Denna katastrof-ritt belönades med 55,?? % och har neddrag på det som gick åt skogen och sexor och sjuor på det som var hyfsat.
Så nu ska vi börja träna massvis med program, rida på nya platser, åka och träna tävling, åka transport massor. Allt för att träna bort spändheten helt enkelt!

Efter detta var det bara att packa ihop och åka hem. Pica stod lika snällt hem som dit, duktig häst!

Eftermiddagen spenderades med mina fina vänner Madde och Andréa. Vi testade på något nytt som absolut inte involverade hästar what so ever, utan vi var på baseball-match. Superskoj hade vi! Sen lite mat på Woodys innan det blev hemgång nyss. Imorgon har vi 20-års jubileum på ridskolan, Pica har vila. Till veckan sätter jag igång med ordentligt tenta plugg, två veckor kvar till sista tentan...
På återseende!

// therre