Nu är jag trött på det här vädret, regn, regn och åter regn. När det äntligen blev minusgrader hoppade jag utav lycka för att man äntligen slapp allt kladd, men nu är allt tillbaka. Ska det var så ska det vara snö och minus eller sommer och sol. Helst sommar!

Bild på Pica från i somras, varje grässtrå är viktigt! (Och det är ström i tråden)

Annars förutom det trista vädret har jag ju berättat om att Pica känts konstig de senaste dagarna. I lördags var det värre än värst. Från att jag tog tyglarna kändes hon jätte märklig, ville inte gå fram och betedde sig inte alls som hon brukar. Jag blev helt förtvivlad och tårarna till och med kom fram. Kalla mig känslig men när jag blir arg eller förtvivlad eller what ever så kommer tårarna fram. Nu var det liksom som att nå botten    

Åsberg sa att jag bara skulle rida, men jag kände att jag inte klarar det. Men hon pushade på och sa att jag visst kan, sen kom min räddare i nöden Ola. Han tittade och hade sedan en snabb lektion med mig på ca 15 minuter. Under de 15 minutrarna så var det bråk med Pica tills jag till slut vann, då tyckte Ola att jag skulle sluta rida det passet för att avsluta när det går som bäst. Allt som känts konstigt har inte berott på vad jag trott smärta utan endast protester från Pica. Ola sa att jag har köpt ett sto och då är det verkligen ett sto! 

Men det blev iallafall bra till slut. Igår var det dags för KM dressyr, jag hade nästan bestämt mig redan på morgonen att jag endast skulle rida LB eftersom jag tänkt att ryggen inte klarar av två ritter.

Pica började återigen när jag tog tyglarna med att krypa ihop och spänna kroppen som tidigare dagar, men nu visste jag ju hur jag skulle göra så då blev det pang på med skänkeln och sen var det bra. Pica visade sedan sina bästa egenskaper på framridningen vilket gav den där härliga känslan att rida. Inne på "banan" sen blev det "hej-jag-heter-Pica-och-jag-är-spänd-som-en-fiol-sträng-och-tänker-inte-ta-någon-skänkel". Jag red hela programmet med en spänd Pica som aldrig kan resultera i något bra. Galopp i mellantraven och överilad till max i ökade skritten, inte alls lösgjord och genomsläpplig som på framridningen. Så jag var inte nöjd alls!

Bestämde mig för att rida LA även om ryggen skulle kollapsa bara för att få Pica att gå ett program avslappnat. Sagt och gjort, från att jag tog tyglarna för andra gången kändes hon super! Två klasser it is på framtida tävlingar säger jag bara. Härlig känsla som inne på banan gav en mycket bättre känsla än förra programmet, dock galopp i första mellantraven och taktmiss i andra, övertänd och spänd i ökade skritten, skänkelvikningarna sådär.
Men efter LA:n så var ryggen helt paj, när jag hoppade av kunde jag knappt röra mig och jag har nog aldrig haft så ont!

Resultatet från dagen blev 63, 45 % i LB och 59,?? % i LA. Även om känslan inte infann sig så får jag känna mig nöjd med tanke på min dagsform och Picas otroliga oliksidighet förtillfället. Fick många sjuor på det som liksom kände hyfsat bra i båda programmen så om man kan få till det övriga så lär det gå bättre i framtiden.

På kvällen sedan fick Pica springa i ridhuset och gissa om det var skoj! Hon galopperade runt mesta dels korsgalopp av någon anledning, bockade och hade jätte skojigt! Man blir så lycklig när ens häst är lycklig.

En mer stillsam Pica än vad som tidigare visats under den kvällen.

Idag har jag lämnat in min nya telefon för kontroll av vad som är fel. Jag hade ångest och nästan hjärtklappning när jag imorse flera gånger kontrollerade så att alla nummer fanns på SIM-kortet, bilderna på minneskortet osv. Kontrollfreak? Men nu är det iaf gjort och jag upptäckte att jag har lite som en back-up av alla nummer i min gamla telefon, så då kändes det väldigt skönt.

Imorgon ska jag klippa och färga håret. Vet inte om jag ska våga färga hela håret i den mer rödbruna färgen eller om jag ska ta mer brunt, vill gärna mer åt det röda men jag får se vad jagg vågar. Imorgon ska jag även besöka läkaren för att kolla upp ryggen, finally! Hoppas han har ett bra svar. Patricia tittade förbi stallet och "kände" på min ichias och förklarade hur nervbane-massagen gick till. Hon förklarade det som att i smärtväg är det vad man brukar klara av dvs man brukar nå sin smärtgräns. Shit tänkte jag, jag tycker ju att det gör ont med vanlig massage.

Nu ska jag laga mat.

På återseende!

// therre