...en redig uppdatering!

I ett par veckors tid har ridningen verkligen varit katastrof, inget har fungerat. Pica har stretat uppåt med huvudet, istället för nedåt, och verkligen vägrat släppa till det absolut sista på eftergiften. Det har varit nära till tårar flera gånger!!
Hon fick en veckas vila efter den senaste tävlingen och efter den så har allt bara gått skit. Men nu tror jag det börjar vända igen!

Problemet vi har är att Pica inte riktigt vill ställa igenom ordentligt i nacken och därmed bli helt eftergiven. Jag är för slapp och lat när jag rider och åker mest runt. Och dessa två i kombination med varandra kan ju inte bli annat än total katastrof. Så nu har det blivit skärpning och vi har backat några steg för att lägga fokus på att förhållningar, tygeltag och framåtdrivande hjälper ska gå igenom, direkt!
Pica blev förra veckan tömkörd, av en riktigt riktigt duktig, två dagar i rad. Jag fick hoppa upp i slutet av passet den andra dagen för att känna och det var som en ny häst! Sen ska det ju till att jag kan rida med, men Pica var riktigt bra då.
Sen red jag lektion dagen efter och fick rida på det "nya" ridsättet. Små men kraftiga tygeltag som ska gå igenom, skänkel intill och verkligen rida, rida, rida. Pica var riktigt bra ibland och kändes verkligen som att hon var två meter kortare i kroppen än vad hon varit de senaste veckorna. Det var svettigt men det var bra längesen det kändes som att jag red så bra som jag gjorde då och Pica hon var nöjd hon med.

Sen fick hon skritta ut en dag, en heeeel timme. Gjorde nog gott för Picas hjärna efter att ha gått rätt hårt i tre dagar. Sen blev det återigen ridning söndag, dock kämpigt. Men det gav resultat på måndagen då hon kändes helt fenomenalt fin, ute på hoppbanan skall tilläggas!
Så nu hoppas jag att jag fortsätter rida såhär bra, ända framtill lördag då det är tävling i Gyttorp. Dock har jag ett problem förtillfället då Pica tappat en sko, i sin egen box(!) som är helt försvunnen! Det är nästan så jag tror någon varit där och saboterat för mig och tagit av skon. Men idag ska jag åka och köpa en ny, så ska Ulrikas Pelle slå på så fort han kan innan lördag, det är tur Pica inte är jätteöm barfota och att vi har mjukt underlag i ridhuset.

Nu blir det frukost. Hoppas nu på att jag återfår min blogglust igen, men det tror jag nog nästan.
På återseende!

// therre