I morse blev det ett träningspass med hjälp från backen. I munnen hade Pica fått en pelhamstång i syntetmaterial enbart för att prova något lite skarpare för att jag inte orkar hålla henne --> jag kan lätta av och bli mjukare i handen --> förhoppningsvis gladare häst!

Jag gillar egentligen inte att behöva betsla upp hästar, utan är lite av en "man ska kunna rida dem helt lösgjorda på vanligt tränsbett". Men nu har ju det uppenbarligen inte fungerat på Pica så då fick jag ändra på mina principer och det blev till en bra ändring.

Efter att ha fått hjälp med att passa in det, jag ska väl erkänna att jag är helt värdelös på det här med bett eftersom jag har mina små principer. Så jag när jag igår försökte börja passa in det på egen hand hade jag tydligen satt det helt upp och ned. Ett tydligt bevis på att jag verkligen inte kan alltså    Det var ju tur att jag inte hade hunnit rida med det så!

Men med bettet på plats, på rätt sätt(!), så kunde jag sedan hoppa upp i sadeln. Efter framskrittningen så tog jag tygeln och direkt fram i trav utan att greja något alls. När vi väl var i trav och bara travat några steg så formligen droppade det skum ur Picas mun, det har väl aldrig hänt på flera månader om ens någon gång! Ett bevis på att hon gillade sitt nya bett?
Fick rida runt ett tag först på fyrkanten med lite volter för att jobba med böjningen och ställningen innan vi gick in på en 20 meters volt. Där jobbade jag enbart med att få Pica att komma ihop och sänka sig i formen. Vilken jäkla skillnad på häst! Nu kunde jag rida med en lätt hand och skänkel intill utan att hon stack iväg, jag fick ju till och med driva henne framåt!  Kunde fatta galopp utan att hon drog iväg eller slog sig fri, utan bara galopphjälp och lugnt framåt. Helt otroligt! Avslutade med att rida öppnor på långsidorna och det gick strålande, bibehållen form, takt och tempo. I båda varven till och med.
I galopp blev det lite kämpigare och Pica visade en tydlig svaghet i vänstergaloppen. Den blev orytmisk i öppnan, allt enbart för att hon inte längre kunde försvara sig genom att dra iväg.

Hela detta ridpass kändes väldigt, väldigt bra! Kände att nu hade jag hittat tillbaka till min gamla härliga positiva Pica igen. Så nu ska jag rida på pelham imorgon också och sedan får jag låna ett vanligt två delat i syntet av Åsberg. Kanske, kanske är det det här hon vill ha helt enkelt. Jag får trixa och fixa lite nu, men det känns som att det finns en lösning på våra problem nu.

På återseende!

// therre