Årskiftet 2011-2012 passerade fort och märktes knappt. Jag firade in det nya året med några av mina bästa vänner från gymnasietiden. Jag själv firade in det nya året i nyktert tillstånd då jag valde att köra bil. Hela kvällen var en enda lång skrattfest, drabbades av skrattattack delux så tårarna sprutade så mycket att hela min (perfekta!) make up sabbades. Så efter ett skojigt avslut på 2011 ser jag fram emot ett nytt år fyllt av nya möjligheter och nya mål.

Några av mina planer är:

• Kanske, kanske bli klar med mina universitets studier. Mina planer på kurser tar ju slut vid årskiftet 2012-2013, så kanske är det dags att träda in i arbetslivet eller så fortsätter jag med att läsa vidare för en högre examen. Framtiden är lite lös och oviss så att säga  
• Pica och jag ska först och främst komma igång och tillbaka dit vi var innan skadan och konvalecensperioden. Vi tar sikte på att rida stadiga LA-MSV C klasser detta år, kanske att vi börjar rida lite mer på kandaret också.
• Jag ska lära mig backa bra och säkert med hästtransporten detta år. Det här är ett av de målen jag faktiskt ska klara av och borde kunna göra det bara jag lägger manken till och tränar lite extra helt enkelt  

Tycker mina planer för året inte känns helt tokiga utan dom är föränderliga beroende på "väder och vind". Självklart finns väl drömmar och mål som är lite mindre realistiska, meeeeen de behöver jag inte presentera här  

Bild från januari 2011 (här en lugn och avslappnad Pica)

Pica har nu spenderat dagens ljusa timmar i en sjukhage, den senaste veckan, där hon också tussats med jämna mellanrum. Idag är sista dagen där så imorgon återgår hon till sin normala hage med sin bästa kompis Ganzy. Picas "blodbubbla" gör inte längre ont utan är mest ett ganska stort irritationsmoment för damen. Pica är ju inte en av de lugna hästarna utan när något är farligt/obehagligt ska det visas och det ordentligt! Så ett par diskussioner om hur man ska bete sig har vi haft och de har slutat med en arg häst, arg i den benämningen skrapa med framhoven i golvet och vara allmänt stöning liksom. Lite som en trotsig femåring. Tror det beror på en kombination av tristess, stillstående och obehag från "blodbubblan".
Eftersom Pica nu är en bestämd dam gjorde jag igår beslutet att rasta/röra på henne via longerlina. Hon är förtillfället omöjlig att gå med, nästan så det blir farligt när hon då och då får ryck och ska sparka hejvilt. Att springa lös i ridhuset är inte heller någon hit och rida känns inte heller som något bra alternativ. Tror det finns risk för att jag får tugga lite grus då   Så efter gårdagens longering, eller springa fort på volt kan man också kalla det, så såg Pica väldigt tillfreds ut efteråt. Och efter en liten massage, av kringliggande muskler, med Arnika och lite Hirudoid på själva "bubblan" så var Pica en lycklig häst igen.

Medicinering av smärtstillande har också varit en spännande historia. Från att första dagen äta snällt med betfor, till att inte äta betfor överhuvudtaget, till att försöka medicinera via munnen (pulver upplöst i vatten) där det var brottningsmatch som slutade 1-1 fördelat över två dagar. Så har jag nu fått medicinera via silaget. Lösa upp medicinen i vatten och därefter blanda runt silage i detta och sedan låt det ligga och dra för att därefter blandas med den dagliga ransonen av silage. Alla sätt är bra utom dom dålig var det!

Nu ska här ätas lunch för att sedan åka mot stallet och ta in 28 hästar som idag fått vara ut i snö  Äntligen kommer den! (Får se hur länge den ligger kvar denna gång...)
På återseende!

// therre