Så i tisdags händer det som inte borde hända igen! Pica uppvisade snabbt efter kvällsfodring stark irritation genom att piska med svansen och skrapa med framhoven. Så Åsberg ringde mig, bara 20 minuter efter jag åkt hem, för att tala om. Så jag satte mig i bilen och åkte upp. Gick in till Pica och kände på halsen, kunde finna en knöl som är lite diffus men ändå finns där. Alltså har Pica (troligtvis) fått foderstrupsförstoppning igen, dock av väldigt mild grad denna gång. Pica kunde och ville fortfarande äta denna gången, alltså inte som sist då hon totalt matvägrade. Tog ut henne i ridhuset där hon var halvt hysterisk, masserade halsen samtidigt som vi gick omkring. Tog till slut beslutet att ringa till veterinär. Ringde först min "vanliga" veterinär, men inget svar. Hade antagligen ingen jourtid denna kväll. Ringde därefter till distriktsvetrinärerna, möter telefonsvararen som berättar vem jourhavande veterinär är. Då lägger jag på!

Jourhavande veterinär för kvällen är samma veterinär som lyckades spruta Putte (Ola´s häst) fel med kramplösande och orsakade blodåder-inflammation som är väldigt allvarligt! Putte blev stående i ca 2 veckor med ständig tillsyn på halsen för att inte blodet skulle hindras från att strömma genom kärlet. Därför kände jag en stark ovilja att faktiskt ringa ut denna veterinär, men jag hade tillslut inget val. Bemötandet i telefonen när jag talar om att min häst troligtvis har foderstrupsförstoppning, och att den även haft det nyligen, är heeeelt outstanding. Den motvilja denna veterinär visade över att åka ut: "Det där brukar ju lösa sig av sig självt" Men jag fick väl veterinären att åka till slut. Väl framme så säger denne: "men nu verkar det vara löst", utan att ens ha känt på hästen. Får veterinären att känna på Picas hals till slut, efter att ha påpekat att det finns en knöl, visar genom att gå Picas starka irritation över detta. Veterinären säger att Pica ska få kramplösande, hämtar i bilen och kommer in med spruta storlek gigantiskt (sådan man brukar använda när man medicinerar i munnen!). Kommer med den i högsta hugg och ska sätta nål, klart som fan inte Pica står still när veterinären beter sig så vårdslöst. Men veterinären säger snabbt: "Den är omöjlig att spruta!" "Ta in den i boxen så får jag se hur den beter sig" Gör som veterinären säger och ger på veterinärens inrådan Pica en tuss hö. Hon äter tussen men uppvisar samma starka irritation. Sen börjar en lång tystnad följt av inrådan att vi borde åka till Strömsholm för att där kunna få hjälp med att kolla i halsen, eftersom hästen är ovillig att behandlas...
Åsberg har under tiden fått tag på "vår" vanliga veterinär som ger rådet att ge lugnande via halsmuskeln, men veterinären (på plats) säger att den är lugn nu så det behövs inte. Ja, Pica hade efterhand lugnat sig men ändå inte helt bra. Så hela besöket av den veterinären gav mig: Ingenting förutom en dyr räkning! Veterinärens ovilja att försöka behandla, okunskap om hästars beteenden, okunskap om olika mediciners påverkan på djur osv. Har nu gjort att jag ska skicka in ett klagomål till Jordbruksverket. Det syntes tydligt hur rädd och okunnig denna veterinär var om hästar, vilket jag finner skrämmande! Ska en veterinär på jourtid vara rädd för hästar? Inte klara av att sätta nål i en häst som faktiskt har ont, är rädd och inte sitt "vanliga" jag? Hur trodde denna veterinär att sjuka hästar beter sig? Att sen ge rådet att transportera en halvt hysterisk häst 2 timmar bort utan att ens ge den lugnande är helt oförklarligt för mig! Inte ens en allmän undersökning av andning, puls och hjärta (som den underbara veterinär jag hade på Juldagen gjorde!!). Jag är förundrad, trodde veterinärer var till för att hjälp inte stjälpa...

Men allt löste sig till slut genom att jag fick råd av den "vanliga" veterinären via telefon, eftersom Pica ändå lugnat sig betydligt. Och när jag åkte upp både på natten och morgonen efter så var hon som vanligt. Pratade återigen med "vanliga" veterinären och fick bra råd för framtiden.

Men nog om Picas sjukdom. Eller egentligen tänkte jag ta upp något jag finner tråkigt i och med Picas sjukdom/konvalecens. Tittade på henne utan täcke på rumpan igår och såg till min förskräckelse att hela Pica snart tynat bort   Muskelfattig och "smal", men inte så konstigt, egentligen, med tanke på att hon snart "vilat" 5 veckor och inte ätit kraftfoder på snart 3 veckor.

Pica november 2011 (innan allt hände)

Pica igår, januari 2012 (lite uppdragen kanske efter senaste händelsen)

Värst är det att se henne bakifrån. Den runda fina rumpan hon hade innan är nästan helt bort och hennes rumpa är nästan helt platt på sidorna. Det gör ont i mig! Men snart så kanske vi kan komma igång igen och bygga upp nytt.

Avslutar med en bild på Pica iförd nosnät, enligt utlovad svarskommentar till Birgitta. 

På återseende!

// therre