Idag när jag var i ridskolan såg jag två yngre tjejer som skojade och skrattade tillsammans, det såg så härligt ut! Bästa vänner i den bästa miljön! Det fick mig att tänka på hur många av mina bästa och finaste vänner som jag träffat och lärt känna i just stallet.

Jag tror nog att den första som jag lärde känna riktigt ordentligt var Carine, året var väl 1997. Vi red i samma grupp på måndagar, samtidigt som handikappgruppen, för Ewa. Första hästen jag red var Merrimac, en mörkbrun jättestor ponny (i mina ögon), han hade en vit stjärn kommer jag ihåg. Min favorithäst då var nog Laban, en fjordning som var super mysig. Fick dock aldrig rida honom förrän jag bytte till annan dag då han alltid gick med på handikapp.
Carine och jag vi följdes åt i ur och skur i alla ridgrupper. Det gjorde att vi byggde upp en vänskap som håller i sig än idag!
Senare när jag blev "småelev" 1999, fick man ju lära känna de stora tjejerna. Det var dom man såg upp till! Karin, Elin, Jenny, Malin E, Malin Å, Kristin och sen fanns Madde och Andréa, som idag är två av mina bästa vänner idag! Jag kommer ihåg att jag var så stolt när man fick hjälpa till att fodra på kvällarna tillsammans med de äldre tjejerna, då kände jag mig viktig. Och att jag i början trodde Madde och Magda var tvillingar för att båda hade långt brunt hår, haha vilken miss!

Som småelev fick man träffa mer kompisar. Jag har redan nämnt Carine men sen fanns ju också Cassie, Anna, Lindha, Malin och Zäta. Vi var ett härligt småelevsgäng och än idag är vi goda vänner. Det finns så mycket galet vi gjorde på den där små- och årselevstiden. Alla hoppträningar där jag och Carine ledde avramlings-ligan, tårta efter varje träning!

Kommer ihåg när vi började med hoppträningar, jag var yngst och mest rädd så jag hade liksom ingen talan om vem jag ville ha utan jag fick hoppa på Fideli som fick hjärtattack så fort hon såg en bom, Rivaldo som var 170 i manken och pigg som en mört i hoppningen, det gick jävligt fort!

Man har många roliga minnen tillsammans med alla tjejerna, vi höll ihop i vått och torrt! Globen-resorna var nog bland de roligaste och alla lucia-shower som vi kämpat med och varje gång lyckades vi riktigt bra!

Tänk att man kan skapa sådan livslång vänskap genom att träffas i stallet. Och att man än idag håller kontakten och kan prata med dem alla om vad som helst. I stallet bygger man verkligen livslånga vänskapsband!

Bild från Lucia-tåg 2007(?) när jag blivit vald till KgRK´s lucia

På återseende!

// therre