Tiden den bara går och går, går för fort vill säga. Hinner ju inte sätta mig för att skriva ett endaste litet inlägg. Men på ett sätt gillar jag att tiden går fort för det betyder att det snart är halloween och dags för fest! Det är liksom månadens event så att säga.

I övrigt så har jag börjat sätta igång Pica igen. I måndags var det så fint väder att jag inte bara kunde vara inne och rida. Tanken var att rida inne den dagen eftersom hon vilat en vecka och med det en massa extra energi. Men det gick fint, Picas ihopsamlade överskottsenergi blir alltid till extra spänning. Det gör att hon blir super jobbig att rida. Red i måndags med en häst med stum mun och lade hela sin vikt i min höger arm. Men det fick gå ändå. Red mycket galopp eftersom det är lättast att rida när hon är så här spänd. Högergalopp går ganska bra eftersom hon då inte kan hänga upp sig på högertygeln, där kan jag ju böja henne inåt när hon blir stark. I vänster är det motsatt effekt, vänster sidan är stenhård och Pica släpper inte igenom något alls. Hon lägger all sin tyngd i högertygel för att slippa böja sig till vänster. Hon är ju väldigt smart!
Men efter all galopp så började spänningen att släppa, så då avslutade vi. Det var ju första passet efter vilan så det blev väldigt basic.

Igår red vi inne. Hade planerat att rida sent eftersom jag behövde fixa in alla anmälningar till helgens hoppning i den tillfälliga dator som vi använder nu. Superseg! Men den duger. Hade först tänkt lägga in alla manuellt men när licens-sökningsfunktionen inte fungerade provade jag att göra som Natalja berättat hur man ska göra för att få anmälningarna direkt från tdb ner i RS-Pro och det fungerade utmärkt! Gick på två röda att göra klart och skicka iväg färdiga startlistor. Nu älskar jag tdb igen!

Efter det blev det Picas tur att få omvårdnad. Hon fick stå en stund med sina nya Back on Track snabb-bandage, hon ser ut som värsta proffs-hästen med dom på! Jag tror hon tycker dom är sköna att ha på sig (iaf hoppas efter vad de kostar!)
Sen blev det ridning. Idag satte jag på mig sporrar, eftersom måndagens ridning hade skett utan. Jag kommer liksom inte åt henne utan sporrar. Mina korta ben gör ju att underskänkeln pekar i princip rakt ut åt sidan efter som de hamnar mitt på bredaste delen av magen.

Första delen av passet gick ut på att få igång motorn och att den skulle fungera själv. Sen blev det allehanda böja här och böja där, korta yttersida, korta kroppen. Allt gick liksom segt bara! Galoppen var som dagen innan, stark och hängig i höger tygeln. Red många tempoväxlingar på volt och fyrkant. Men under den tiden jag red lyckades jag aldrig få något ärligt stöd i handen. När Pica är full av överskottsenergi samt spänd och inte så arbetsvillig går hon in i sitt lilla krypin. Knäpper av i nacken, sänker ryggen och springer i ett och samma tempo/takt. Det finns liksom inte så mkt man kan göra åt det, inte vad jag vet iaf. Försökte få henne att ta tag i bettet genom att föra fram handen, men icke kvar i samma statiska form, böja mer = statisk form. Allt jag gjorde fungerade inte så jag travade av och sen fick det liksom vara slut. Kan ju inte rida i flera timmar liksom.
Men nu är ju inte det här någon nyhet att Pica blir såhär efter att hon vilat. Så det är bara att jobba vidare för det släpper, det vet jag! Vi behöver bara komma igång båda två igen helt enkelt.

Justt nu sitter jag på uni för att invänta att träffa min grupp i kriminologin, det väntas grupparbete och efter det en föreläsning. Efter den så slipper jag iaf åka buss hem eftersom mamma är inne i Örebro på något möte hos distriktet. Imorgon tar Pica och jag nya tag med ridningen igen, idag får hon omvårdnad av Lotta.
På återseende!

// therre