Det känns egentligen helt meningslöst att skriva ett inlägg som bara kommer innehålla elände och obeskrivlig sorg, men jag väljer ändå att göra det för att själv kunna bearbeta det hela. Jag tänker enormt på alla ni som förlorade sin bästa vän!

Den här dagen har varit den hemskaste i mitt liv! Jag skrev en hel massa text om hur mitt händelseförlopp varit under dagen, men varför? Varför trampa på dem som redan ligger genom att berätta det så?

Det är fortfarande så fruktansvärt svårt att ta in att jag bara vill somna om, vakna på nytt till den dagen som jag hade planerat. Plugga, välja outfit till domarutbildningen, rida och sedan se på Sex and the city på tvn ikväll. Den här dagen blev långt ifrån denna...

Tragedin

Tragedin

Väckas av ett telefonsamtal 05.20, åka till stallet få bevittna den värsta marddrömen, vara bland de första på plats (efter räddningstjänst), ringa samtal till berörda parter både direkt och indirekt. Har brutit ihop i varenda samtal jag ringt idag, varje person jag pratat med, sådan oändlig sorg och smärta! Jag kan inte ens tänka mig hur det kändes för dem som drabbades hårdast, som miste sin bästa vän...

Min dag blev långt ifrån den som jag hade planerat!

När ska jag få vakna ur världens värsta mardröm?

(Pica fick sig en snabb borst och en puss, fanns inte ork till mer, just idag...)

// therre