...att jag lever, dock med halvfeber och massa snor i näsan! Det är helt sjukt hur mycket snor man egentligen producerar när man är förkyld. I och med min förkyldning så har alltså stressen kommit ikapp nu. Men jag kör på förfullt sista dagarna nu. Ligger i som attans med att läsa psykologi med lite anteckningar on the side. Funderar starkt på att anställa någon som kan renskriva dem på datorn åt mig, dock kan det vara svårt att tyda kråkfötter    Kriminologin får liksom vänta med läsningen, fokuserar på att skriva klart anteckningar istället, det är ju det som är jobbigast.

Har iaf lånat en bok på biblioteket nu som jag ska läsa: En orolig själ, som handlar om en som är manodepressiv. Kan nog bli intressant.

Attjo, prosit! Där kom dagens 40 nysning och lite tårade ögon på det. Skojig redovisning det blir imorgon om jag ska stå där med tårar i hela ögonen och snor i näsan.

Pica har fått sin dagliga dos av både kärlek och motion, hon bjuder fortfarande på sig själv. Dock kan jag som jag tidigare nämnt inte rida när hon blir bra. Jag hindrar henne bara och galoppen kan jag aldrig få till något bra mer än korta sekvenser. Ridning är assvårt!

Nu säger jag tack för mig, sängen väntar. Imorgon blir det 12 timmar i Örebro, psykologi-föreläsning, julklappsstress på Marieberg, göra klart planschen med min kriminologi-grupp, redovisning av den samma, sen hemfärd för att faktiskt dammsuga rummet och byta till tomte-påslakan. Jag MÅSTE städa innan jul!

Nu går jag och mitt snor till sängs. Ledsen för detta snoriga inlägg, hoppas jag inte har så många känsliga läsare   
På återseende!

// therre