Så där, nu ska jag skriva ett par rader i denna blogg eftersom jag fått påtryckningar från Svensson. Så jag börjar med att uppdatera från början utav veckan:

I måndags bytte jag bett på Pica, från det "nygamlaprovade" Sprenger tredelat tillbaka till tvådelade bridongen med fasta ringar. Jisses vad fin hon var i munnen! Red ett kanonpass med en super trevlig känsla nästan hela passet rakt igenom. Lade fokus på skolor och att hon skulle ta galoppfattningarna "framåt" och inte "uppåt på stället". Fick säg till på skarpen en gång och sen gick hon som en klocka i båda galopperna. Verkligen skönt att kunna få rida ett pass med bra känsla och återfå lite självförtroende!

Tisdag slängde jag på kandaret igen, allt för att prova. Hästgurun har förslagit att det ska börjas med det eller något annat lite skarpare bett eftersom Pica är hiskeligt stark och jag orkar helt enkelt inte rida henne på "vanligt bett" där vi är i vår utbildning nu. Det funkar helt enkelt inte.
Så kandaret åkte på och när jag väl började rida så gick hästen kanon fint! Till en början var jag lite försiktig och mesade mest runt. Men sen sa jag åt mig själv att skärpa till mig och kortade stångtygeln så att den blev sträckt och red sen. Öppnor, slutor, trav, galopp och skritt. På slutet var Pica riktigt jäkla bra, stor takmässig trav med tryck till och med! Jag kände hur jag äntligen kunde klara av att rida henne i den här traven nu och verkligen rama in med båda skänklarna och kunna korta och länga som jag ville, med bibehållen form. På slutet red vi i den här traven med lite inslag av galopp och stångtygeln lite lösare. Duktig häst!

Onsdag och torsdag fick Pica omvårdnad av Mimmi och två dagars vila. Jag åkte på Ålandskryssning med familjen.

   Birka

   Hytten

   Cinderella låg framför Birka i Stockholms skärgård

I två dagar åt och drack jag gott, fick uppleva riktigt jäkla fin natur i form av Stockholms skärgård. Vilka hus!!! Dom var gigantiska verkligen.
Från Taxfree fick jag med mig 2 parfymer DKNY den gröna och Ralph Lauren den blåa samt ett jättefint armband från SNÖ. I like Taxfree!

Idag, fredag, red jag ett riktigt skitpass på hoppbanan. Allt det bra som var måndag och tisdag var idag som bortblåst. Men det är bara att träna vidare helt enkelt.
Nu ska jag avsluta detta inlägg och sedan bege mig till tvn en stund.
På återseende!

// therre

Lördagens tävling blev återigen katstrofal! Hela veckan har ju iofs varit en skitvecka med tappskor och ryggont, dåliga ridpass osv. Men vi åkte mest iväg för att få mer rutin.

Påväg mot Gyttorp får jag stanna mitt på vägen, då det inte finns någon väggren eller annat ställe att stanna på. Pica levde rövare i transporten. På med varningsblinkers och ut ur bilen, in i transporten. Där står hon som ett ljus och tittar på mig och undrar vad jag gör där. Själva orsaken till hennes sprattelfestival var att hon tagit av sig ett transportskydd. Så det var bara att sätta på igen och sedan åka vidare med en stillsam häst där bak.
Kom fram till Gyttorp i god tid och hann byta om, äta en macka och lugnt lasta ur och greja, absolut ingen stress överhuvudtaget. Sen blev det framskrittning och framridning.
Framridningen skedde utomhus eftersom att min första klass skulle gå på utebanan. Helt katstrofal! Pica lyssnade varken på skänkel eller hand. Var bara vrång och studsade mest när vi skulle galoppera. Inget kändes bra.
Gick ned till collectingringen vid banan och red runt mestadels i galopp och lyckades väl få henne lite bättre framåt. Men sen...

Inne på banan så valde Pica att sätta till vrångsidan till ordentligt! Två galoppinslag i första mellantraven, skänkelvikningarna var jag riktigt bestämd och tryckte till så hon minsann fick flytta sig ordentligt, sket i om det blev bakdelen före eller vad som. Flytta på sig för skänkeln var mitt mål helt enkelt. Lyckades ändå få 6 på båda så något bra blev det ju. Sen kom lite skritt som var det som funkade bäst i hela programmet. Galoppen blev helt katastrofal! Avbrott och byten, hopp och studs. Fick sätta tillbaka henne kraftigt mitt i mellangaloppen för att hon bara drog iväg. Så hela vårt program består av betyg alltifrån 2 till 7 och slutresultatet hamnade på 50 % och absolut sist i klassen, hela 5 % efter den som kom näst sist. Men, men vad ska man göra?

Tur var väl att vi skulle rida en klass till. Pica den lilla filuren fick gå in i transporten mellan klasserna och där står hon snällt som ett lamm och sitt äter hösilage. Hon är en liten djävul ibland alltså   

Framridningen till den andra klassen var ljusår bättre än första! Det var som att sitta på en helt annan häst. Nu gick det att diskutera saker och ting istället för att få mothugg direkt. Stundtals kändes hon riktigt fin!
Inne på banan, som denna gång var i ridhuset, kändes hon kanonbra innan jag började programmet. Gjorde en helt superb galoppfattning, säkerligen minst betyg 7 om den varit i programmet. Men själva programmet då?
Mjo, det gick klart bättre än första. Dock riktigt grova missar på de flesta koeffcienterna. Vi gjorde bl a en jättefin hoppelihoppstuds serie i galopp där det skulle vara skänkelvikning undan högerskänkel. Sen lyckades vi med konstycket att inte visa någon förvänd galopp, mer än två steg. Utan visade istället en hoppelihoppstuds serie igen, belönades emd betyget 2. På samma punkt fast i motsattvarv klämde vi till med betyget 7, alltså skiljde det 10 poäng mellan dessa punkter. Men, men what to do? Slutresultatet blev 52 % och återigen sist, såklart! Pendlade återigen mellan betygen 2 och 7 rakt igenom. Kände mig dock riktigt, riktigt nöjd med en sak i programmet och det var en bakdelsvändning som jag verkligen kunde känna att den blev riktigt, riktigt bra   Fick betyg 7 på den.

Bild från annan tävling

Trots att det inte blev någon bra tävling så känner jag ändå att jag "vann". Pica fick efter sin första vrång-klass gå en till klass där hon liksom "släppte till" och lyssnade på mig. Sen känner jag mig nöjd med att jag red istället för att bara sitta fint, trots att allt blev pannkaka. Sen lyckades vi ju faktiskt få till ett mer jämnt resultat i båda klasserna, haha   

Nu är det bara att träna mer hemma och komma igen på nästa tävling, alla har svackor även proffsen!

På återseende!

// therre

Inte nog med att Pica fullkomligt slitit av sig en framsko under natten måndag till tisdag. Den försvann mitt bland allt spånet i boxen. Vi i stallet försökte klura ut att Pica troligen hade storlek 1 på sina fossingar.

Onsdag åker jag och inhandlar en ny framsko i storlek numero 1, hittar den gamla skon i spånet.  Meeeeeen!

Lämnar den i stallet vid lunch, får strax därefter reda på att min hovslagare skickar ut en annan hovslagare för att slå på tappsko på en ridskolehäst, YEEEES!!
Ring, ring, allt klappat och klart Pica ska få skon påslagen igen!
Ring, ring på mina telefon, samtal från Åsberg som snällt meddelar att Pica tappat även en baksko. Nästintill hysteriskt anfall!
Åker mot stallet, handlar med en baksko i storlek numero 1 och anländer lagom till det är Picas tur. Men tro fan inte hon hade någon storlek 1 inte, hon hade ju storlek 2 på sina hovar! Aaaaaargh!!

Men allt löste sig till slut, vi hittade någon gammal sko bland gömmorna och troligtvis är det nog Picas gamla "vintersko" (det satt brodd i) då den passade perfecto. Så nu har Pica fyra skor på sina fötter, om än fastnitade på bästa sätt med tanke på hur hennes söndertrasade hovar ser ut. Jag äger också en fram och en baksko i storlek 1, till salu till första bjudande! Skämt o sido, ska åka och lämna tillbaka dem nästa vecka igen.

Nu går Pica i "vinterhage" tillsammans med sin kumpan Ganzy för att de ska hålla sig stillsamma. Pica är utrustad med boots runt om för att minimera risken för tappsko igen. Men jag är ju inte förvånad om hon skulle trampa av sig någon sko igen inte...

Men inte nog med att det varit tappskor hit och dit. Klanten till ryttare skulle vara lite snitsig och ta en full skottkärra i farten = lite lätt böjd rygg, inga böjda knän --> knäck i ryggen --> halvt om halvt ryggskott. Men jag kör på med min BoT ryggvärmare och alvedon samt diklofenak, så det ska nog gå vägen.

Så man kan säga att den här veckan inte riktigt har varit den bästa inför en kommande tävlingsdag. Måtte det var slut på problemen nu och må allt fortsätta som vanligt, please!

På återseende!

// therre

Ps. Pican gick hyfsat bra vid dagens ridpass, så länge piloten rider som hon ska vill säga. Ds.

...en redig uppdatering!

I ett par veckors tid har ridningen verkligen varit katastrof, inget har fungerat. Pica har stretat uppåt med huvudet, istället för nedåt, och verkligen vägrat släppa till det absolut sista på eftergiften. Det har varit nära till tårar flera gånger!!
Hon fick en veckas vila efter den senaste tävlingen och efter den så har allt bara gått skit. Men nu tror jag det börjar vända igen!

Problemet vi har är att Pica inte riktigt vill ställa igenom ordentligt i nacken och därmed bli helt eftergiven. Jag är för slapp och lat när jag rider och åker mest runt. Och dessa två i kombination med varandra kan ju inte bli annat än total katastrof. Så nu har det blivit skärpning och vi har backat några steg för att lägga fokus på att förhållningar, tygeltag och framåtdrivande hjälper ska gå igenom, direkt!
Pica blev förra veckan tömkörd, av en riktigt riktigt duktig, två dagar i rad. Jag fick hoppa upp i slutet av passet den andra dagen för att känna och det var som en ny häst! Sen ska det ju till att jag kan rida med, men Pica var riktigt bra då.
Sen red jag lektion dagen efter och fick rida på det "nya" ridsättet. Små men kraftiga tygeltag som ska gå igenom, skänkel intill och verkligen rida, rida, rida. Pica var riktigt bra ibland och kändes verkligen som att hon var två meter kortare i kroppen än vad hon varit de senaste veckorna. Det var svettigt men det var bra längesen det kändes som att jag red så bra som jag gjorde då och Pica hon var nöjd hon med.

Sen fick hon skritta ut en dag, en heeeel timme. Gjorde nog gott för Picas hjärna efter att ha gått rätt hårt i tre dagar. Sen blev det återigen ridning söndag, dock kämpigt. Men det gav resultat på måndagen då hon kändes helt fenomenalt fin, ute på hoppbanan skall tilläggas!
Så nu hoppas jag att jag fortsätter rida såhär bra, ända framtill lördag då det är tävling i Gyttorp. Dock har jag ett problem förtillfället då Pica tappat en sko, i sin egen box(!) som är helt försvunnen! Det är nästan så jag tror någon varit där och saboterat för mig och tagit av skon. Men idag ska jag åka och köpa en ny, så ska Ulrikas Pelle slå på så fort han kan innan lördag, det är tur Pica inte är jätteöm barfota och att vi har mjukt underlag i ridhuset.

Nu blir det frukost. Hoppas nu på att jag återfår min blogglust igen, men det tror jag nog nästan.
På återseende!

// therre