Har precis läst ut en bok som heter "En sorts kärlek" skriven av Ray Kluun. Den fick mig att inse att mitt liv hittills har varit bra. Men på senare år, mer vuxna år blivit omtumlande och väldigt händelserikt. Mycket känslor som kommit fram. Det har hänt saker som fått mig att inse att man ska ta till vara på livet nu och inte sen, man ska göra kloka val och beslut. Att tänka efter före!

Man tror att allt man hör händer andra inte ska hända en själv någon gång i livet men jag har redan inom loppet av mindre än ett år upplevt otrolig sorg, saknad och smärta, samtidigt som det varit mycket gläjde och saker som gjort mig mer berikad på erfarenheter.

Jag ångrar en sak på ett sätt men samtidigt känner jag att det beslut jag tog inte kan påverka mig för resten av mitt liv, det handlar helt enkelt om att kunna ta beslut på egen hand oavsett hur andra tycker och tänker om det. Mitt beslut står jag för även om jag senare fick höra av andra att de inte skulle ha gjort så. Hur kan dom veta när dom inte befunnit sig i samma situation? Sånt kan göra mig riktigt irriterad, man ska inte tycka någon gör fel om man själv inte kommit till den punkten när man har flera valmöjligheter.

Jag hoppas innerligt att det dröjer många år framåt i tiden igen innan jag ska behöva utsättas för samma saker som hänt mig nu. Och jag önskar inte ens min värsta fiende att denne ska behöva råka ut för samma sorts smärta som jag fått utstå. Det ska ingen behöva. Iallafall inte i så här unga år!

Mitt liv framöver ska bli till det bättre. Jag har nya mål och framtidsplaner som jag ska uppnå. Det gäller bara att jobba hårt för att komma dit och det ska jag verkligen göra. För jag har verkligen fått möjligheten att starta om på nytt, något som inte alla får göra.

Något luddigt inlägg, men kanske en bra tankeställare för andra.

Vad vet jag?

// therre