...hur fort tiden går! Förra helgen stod tiden i princip still, den här veckan har känts som en endaste dag. Har upplevt 3 föreläsningar, 2 grupparbetsdagar och vi är nästan klara med vår kriminologi-plansch nu. Redovisning på tisdag, vi gör klart det sista på tisdag. Tur vi höll vår planering vi lade upp i början av terminen, öhm? NEJ! Men, många arbeten görs bäst med lite tidspress och vårt kommer bli supernice! Lovar att ta en bild på hela spektaklet när den är klar.
Min saker-som-gäller-plugget-lista innan jul ser ut som följer:

• Skriva rent kriminologi-anteckning
• Fixa en skönlitteraturbok om någon psykiskstörning
• Fixa en person att intervjua (hittar jag ingen tar jag mig själv)
• Läsa så mycket jag hinner och skriva anteckningar från kapitlen i psykologiboken
• Läsa så mycket jag hinner i kriminologiböckerna

Yes, inte så mkt kvar ändå. Gäller att jag ligger i och verkligen tar tag i allt nu!
Min senaste tenta i psykologi hade jag planerat omtenta på, men icke lyckades få till ett VG på den till och med. Så en stooor lättnad kan jag säga.

Pica har fortsatt att vara hyggligt härlig att rida ända till idag. Lade fokus på galopparbete genom att rida svaga galoppöppnor. I höger galopp så gick det rätt så bra. Men i vänster sket det sig kan man säga! Hon drog iväg, krånglade, tog inte skänkeln och gjorde allt för att slippa. Men jag gav mig inte och det gav resultat. För efter lite bråk så släppte det helt och hon galopperade riktigt stora galoppsprång bakifrån och fram. Då fick hon avsluta sig. Duktig hästapålle!

Idag var jag inne på Granngården i Örebro och shoppade ett par dundersköna ridvantar som gav Roeckle-känsla men för halva priset mot Roeckle. Dock är dom skitful! Ser ut som ett par motorkross handskar, men vad gör det?   

Av märket SSG

Nu ska jag försöka göra något vettigt av den här fredagskvällen genom att plugga lite. Är ändå ensam hemma och på tv är det absolut ingenting utav värde att titta på. Så lite renskrivning av anteckningar, imorgon kväll blir det vinkväll hos Svensson. Trevligt, trevligt!

På återseende!

// therre

...när dom är vardagar. Vardagar må vara tråkiga och långa men just nu så älskar jag mina monotona vardagar som innehåller samma saker varje dag, skola/plugg, stall, tv, sova. Dock är jag så sjukt omotiverad till att plugga just nu att jag börjar halka efter, men vad ska jag göra åt det? Försöker fixa klart så mycket jag kan nu innan jul och hinner jag inte så hinner jag inte. Under julhelgen ska jag vara ledig vilket som!

För att återgå till min glädje jag hade i fredags så fortsätter den! Pica är så fruktansvärt härlig att rida, träningskänsla när jag rider själv. Dock gör ju det att det genast blir svårare att rida eftersom det krävs så otroligt mycket av mig, stillhet i sitsen, fina mjuka nästintill obefintliga hjälper. Sen är det så svårt att veta vad jag ska träna på när hon är så här. Men bara att låta henne gå så här en stund utan en massa krusiduller och övningar gör ju att hon bygger upp sig ändå. Hon måste ju bli starkare där för att sedan kunna orka gå sådär i skolorna.

Tänk om det kunde vara sommar och värme!

Nu ska jag sätta fart så jag hinner skriva rent anteckningar, halv ett går bussen mot Örebro där det blir grupparbete i kriminologi och därefter föreläsning. Pica får omvårdnad av Becca.

På återseende!

// therre

I torsdags och fredags kände jag mig så lycklig! Lycklig över min fina häst, mina fina vänner och mitt som då var mitt fina liv. Men allt kastades omkull över en natt.

Idag känner jag bara en klump i magen och vill inte gå och sova. Natten till idag har det varit enbart kallsvettningar. Livet är inte längre så roligt.
Jag hade en tanke om att rida idag men när jag väl nådde stallet infann sig en sorts känsla av att rida inte är något roligt. Jag fick min terapi genom mockning, göra höpåsar och klappa på min fina vän.
När jag var i stallet idag gick vi alla upp och tände ljus, som Westinarna tagit med, för dom fina änglarna i himlen. Det kändes både fint och jobbigt, det gav mig flashbacks från när jag tände ljus för Z den där kvällen efter natten som då gav mitt liv en total tvärvändning. Jag hatar tvärvändningar och jag kommer för all framtid att hata dessa jävla nätter!

Mina tankar är hos er som har det bra mycket svårare än mig...

// therre

Det känns egentligen helt meningslöst att skriva ett inlägg som bara kommer innehålla elände och obeskrivlig sorg, men jag väljer ändå att göra det för att själv kunna bearbeta det hela. Jag tänker enormt på alla ni som förlorade sin bästa vän!

Den här dagen har varit den hemskaste i mitt liv! Jag skrev en hel massa text om hur mitt händelseförlopp varit under dagen, men varför? Varför trampa på dem som redan ligger genom att berätta det så?

Det är fortfarande så fruktansvärt svårt att ta in att jag bara vill somna om, vakna på nytt till den dagen som jag hade planerat. Plugga, välja outfit till domarutbildningen, rida och sedan se på Sex and the city på tvn ikväll. Den här dagen blev långt ifrån denna...

Tragedin

Tragedin

Väckas av ett telefonsamtal 05.20, åka till stallet få bevittna den värsta marddrömen, vara bland de första på plats (efter räddningstjänst), ringa samtal till berörda parter både direkt och indirekt. Har brutit ihop i varenda samtal jag ringt idag, varje person jag pratat med, sådan oändlig sorg och smärta! Jag kan inte ens tänka mig hur det kändes för dem som drabbades hårdast, som miste sin bästa vän...

Min dag blev långt ifrån den som jag hade planerat!

När ska jag få vakna ur världens värsta mardröm?

(Pica fick sig en snabb borst och en puss, fanns inte ork till mer, just idag...)

// therre

...denna otroligt fina häst?

Idag fortsatte hon briljera med härlig känsla! Allt liksom bara flyter på huuuur bra som helst! Dock fick vi efter ett tag sällskap av Jonny (Jonna/Wislana + Elin/Penny=Jonny!), nytt nickname efter en rolig felsägning från mig. Min koncentration måste ju liksom delas på något sätt då, både på Pica och så måste man hålla reda på vart övriga ekipage är. Då brister det ju lite i min ridning, men det är en träningssak. Fortsatte med samma arbete som gårdagen men försökte rida henne djupare och rundare i formen idag för att låta henne stretcha ut. När jag avslutade passet kunde jag få henne riktigt djup och rund, hon sökte sig fint nedåt av sig själv. Imorgon hoppas jag att hon känns lika bra igen, då är det ju domarutbildning som vi ska medverka på.

Nähäpp, dags för dusch och sen se det sista på Idol-finalen. Faktiskt det enda programmet denna omgång som jag sett. Min "idol-tid" var på högstadiet.
På återseende!

// therre

ENORMT TACK till de kommentarerna som hann inkomma från mitt break down igår kväll! TACK för ert stöd! (och alla andra som jag vet finns där!)

Jag kom idag på vad som varit mig saknad, PICA!

Mitt hjärtegull!

I morse när jag fick kliva in i stallet och kliva in i Picas box kändes allt som hemma. Min stalltid är för värdefull för att slarvas med, det är ju där jag har mitt lugn! Gårdagens breakdown berodde nog delvis på att Pica varit saknad i två dagar. Två dagar utan stalluft, är två dagar för mycket! Speciellt när man bara ägnar sig åt sådant som ger vardagsstress, då behöver man verkligen få uppleva lugnet. Så idag känner jag mig så himla glad och enerigrik igen!

Pica är verkligen det bästa i mitt liv!   

Nåväl, mitt morgonprojekt i stallet innefattade träning. Och vilken träning! Även den är nog skyldig till min nyvunna energi. Pica är verkligen helt underbar när hon är underbar! Så himla fin att rida från början till slut idag! Fint stöd i handen, den där perfekta känslan att ha hästen mellan "hand och skänkel", känslan som Ebba beskrev det så fint (i senaste Häst och Ryttare btw!) "Känslan av att allt fungerar och hästen är som en förlängning av ens egen kropp" Och hur UNDERBART är inte det!
det är så svårt att beskriva känslan så jag gör det med en låt istället   

Nu börjar vi även hitta den där härliga takten i vänster varv och inte bara i höger. Gäller bara att jag inte låter henne skjuta ut bogen, för då blir det lilla inre bakbenet inaktivt. Galoppen den var också sådär nästintill perfekt idag. Allt blir så mycket lättare när Pica går rätt, avslappnad och eftergiven. Det är då hon blir känslig för hjälperna och sätet framförallt. Men läxa fick jag och det är att förfina galopphjälpen. Det ska räcka med att lägga fram skänkeln och inte behövas ett karatehugg med sporren   

Man kan ju tro att jag innehar någon slags släng av bipolärt syndrom efter att igår ha haft break down och idag glädje till tusen. Men det blir väl med oss psykologi-studenter som läkar-studenterna man anammar de sjukdomar man läser om    Så inom en snarframtid innehar jag bipolärt syndrom, schizofreni, panikångest och tvångsmässigt syndrom bara för att nämna några. Oavsett om det känns otroligt mycket i skolan ska jag försöka strukturera upp mina studier effektivt nu sista tiden för att kunna vila i jul, läsa min "extra" bok och umgås med alla dom bästa!

Nu ska jag försöka effektivisera mig lite genom att renskriva lite anteckningar.

Imorgon skola, sen ridning ute i snön om vädret inte är för usligt. På lördag agerar jag och Pica redskap på dressyrdomarutbildningen, det ska bli skojigt och spännande!

På återseende!

// therre

Nu har jag hamnat i ett sådant där tankeläge igen. Det händer alltför ofta just nu. Funderingar kring allt som rör sig i mitt liv, varför kan man inte bara få ordning på allt med en fingerknäppning?
I natt kunde jag inte sova utan var hela tiden halvt vaken och funderade kring skola, stall, människor. Allt känns som en enda smet och jag vet inte varför?
Ikväll när jag åkte buss mot resecentrum från uni så kände jag hur den där otäcka känslan av ensamhet kröp över mig. Ensamhet som blir till en stor klump, som bara väcker tankar i huvudet på mig. Tårarna ligger så nära till hands, men jag kan inte var så här svag?

Ibland undrar jag om det hela bara beror på trötthet från för lite sömn? För mycket stress? För mycket ovisshet? Varför känsla av ensamhet när jag är långt ifrån ensam i mitt liv? Är det en känsla av att något ändå fattas?

Beror det här på att jag lagt för mycket tid i skolan den senaste tiden och mindre tid på det som är roligt här i livet?

Ibland önskar jag att jag vore lite mer rättfram och verkligen tog tag i saker och fick dem precis som jag vill. Hade lite mer målmedvetenhet och det där lilla extra som andra har. Det är en önskan jag har...

// therre

Nu har jag fotat mitt bevis på varför bloggen just nu suger på uppdatering.

Detta ska alltså illustrera mitt kommande liv de kommande veckorna fram till jul, mellan jul och nyår, samt efter nyår fram till och med den 15 januari. Hej då jullov!
Ser kanske inte mycket ut för världen med tre böcker, men tjockleken bara på Criminology säger väl rätt så mycket?

5 cm ala 1000 sidor, dock läser jag kanske bara 650 sidor av dem dvs 3,5-4 cm.  Till denna underbara skapelse som innehåller typ en miljon olika teorier om kriminalitet, ska denna läsas:

Låter (ser?) extremt intressant i mina öron (ögon?). Sen har jag ju nästa kursbok i psykologin som även den känns lovley att läsa trots engelska och ca 550 sidor.

En hel bok och psykisk störning och sjukdom! Förutom dessa tre underbara skapelser ska det skrivas arbeten och även läsas en skönlitteraturbok, har inte bestämt vilken jag ska läsa ännu men det ska ju vara en bok med/om någon person som har en psykisk störning ex. Pojken som kallades det. För mig känns det här så jäkla roligt även om det känns väldigt tungrott ibland, men det är ju det här jag ska jobba med i framtiden. Och att jag tycker allt är intressant och roligt gör ju att jag inte har svårt att sätta mig ner och läsa i en timme eller två (eller tre, fyra, fem?). Me love to plugga!

Men jag pluggar ju inte bara hela dagarna, ca 5 timmar minst ägnar jag ju åt den söta bruna i stallet som igår fick gå på träning för Cia.
Fick väldigt många bra tips från Cia om hur jag ska rida, det bästa är att både hon och Ola säger samma saker fast på olika sätt som gör att jag får många olika knep att tillämpa på Pica. Gårdagen blev ett riktigt arbeta-igenom-pass. Pica var stum och ogenomsläpplig, spände emot och ville absolut inte släppa till. Fick rida mycket böja igenom som jag antagligen slarvat med sista tiden eftersom att varje ridpass känts så väldigt lätt. Men klart det känns lätt att rida när Pica får vara rak i sidan och springa som hon vill eller? Men vissa stunder släppte hon igenom och då blir hon ju riktig bra, men det gäller att hålla igång och hela tiden avr konsekvent och bara ge eftergift när hon förtjänar det. Jag är för snabb med att ge eftergift, lämnar saker halvfärdiga och då blir det ju som det blir helt enkelt. Så min läxa är att jobba mer med att få henne rundad i sidan och i formen, få henne att slappna av och jag själv räta upp mig, våga ta mer i henne och bara ge eftergift när hon ska ha det. Så nu jäklar ska det tränas så att Cia kan se en förbättring nästa gång hon kommer.

Idag får Pica longera sig, hon har säkerligen lite träningsvärk precis som jag.

I mitt stall har vi inte längre några katter utan vi har en annan liten krabat som flyttat in för vintern.

En liten pippi-fågel som ofta pratar och för det mesta befinner sig inne hos Casino den milda. Jag försökte släppa ut den en gång när den precis flyttat in, men den ville liksom inte stanna kvar ute så nu bor han inne i stallet. Helknäppt!

Nu ska jag ta tag i min pluggning igen.

På återseende!

// therre