Efter att ha pluggat i 1,5 vecka á minst 6 h/dag och skrivit två tentor på sammanlagda 17,5 poäng är jag nu mera ledig i hela två dagar! Helt utan plugg what so ever!! Det känns redan tomt    Haha! Jag lovar att jag ska inte öppna en endaste skolbok förrän på typ tisdag kanske om jag orkar...
Psykologitentan jag hade i fredags kändes bra, den blir nog iaf godkänd. Kriminologitentan däremot kommer det stå ett stooooort fett U på när jag får tillbaka den. Helt sjuka frågor och jag hade inte riktigt pluggat med fokus på helt rätt saker, men what to do, what to do. Omtenta måste man väl nästan få göra någon gång i sitt liv och framförallt få underkänt på något man gör! Men nu är det slut tjatat om skolan och jag lovar två dagar med enbart hästig karaktär på inlägg   

Pica har gått fint i veckan. I onsdags red jag återigen med gramanen och denna gång red jag verkligen. Hon var lite motsträvig ett tag men sen gav hon upp och accepterade att det faktiskt var jag som bestämde.
Torsdag blev det ett pass utan gramanen och jag ska erkänna att gramanen faktiskt hjälpt till att få henne ett snäpp mer lösgjord. Men fortfarande fick jag passa höger bogen i vänster varvet eftersom hon gärna vill smita ut med den lite väl mycket. Till och med galoppen kunde jag rida, fick till väldigt fina galoppsprång emellanåt och kunde lägga ner henne i en djup form i både trav och galopp, precis som man ska kunna göra.
Har även löst min och Picas kandardebut på ett enkelt sätt, Cia tyckte jag skulle börja lite med det. Så jag pratade med Åsberg om det igår och jag ska få låna hennes kandar så mycket jag vill, perfekt! (Thanks a lot!) Så jag ska be Ola hjälpa till att passa in det (han är än så länge helt ovetandes om min planer, dock inte nu längre kanske   ) och sen så kan vi börja med att iaf skritta på det, det ska bli spännande!
Fredag fick hon vaccin-spruta så nu tar hon det lite lugnt ett par dagar. Vetrinären fick även kolla på sårskorpan som blivit efter hennes sår i karleden och hon tyckte det såg fint ut och jag skulle bara låta det vara, inte smörja eller pilla, bara borsta.
Igår lördag hade jag lyxen att det redan var mockat när jag kom till stallet, tusen tack Mimmi! Pica fick inviga sitt nya täcke på dagens skrittpromenad. Hon har fått ett helt Horseware Rambo fleece i samma färger som mitt ridtäcke. Det är egentligen Andréa´s men eftersom Mojje var för stor för 145 cm-täcke gjorde vi ett byte, jag fick hennes och så köper jag ett nytt 155 cm i Scandinavium istället åt henne. Jag skulle ändå ha köpt ett då, men nu fick jag ju mitt tidigare   

Pica är inte riktigt den bästa fotomodellen, hon var rätt uttråkad    

(Hon lyckades liksom blunda på den bästa av fem bilder!)

Idag ska hon få gå till frisören och frisera sig, rycka man, klippa öron, skägg, hovskägg samt upp på nacken. Hon ser inte riktigt ut som en dressyrhäst i dagsläget.
Imorgon sätter vi igång med ridning igen, då blir det ett lugnt pass med ca 80% skrittarbete, där efter fortsätter veckan med ridning och på torsdag/fredag beräkanar jag att vi är i fullgång igen. För på lördag så är det dags för domarkursen där vi ska rida. Ser fram emot det jättemycket!

Sådär, ett inlägg i sann Therre-anda och jag ska inför framtiden nu försöka hitta tillbaka till de där riktigt hästiga inläggen som jag en gång hade, försöka ha fler bilder och uppdatera bra mycket oftare än vad det blivit hittills detta år.

På återseende!

// therre

I söndags var det dags för träning för Cia igen. Hon börjar alltid med att fråga hur det har gått med ridningen sen sist och jag svarade helt ärligt: "SKITDÅLIGT! " Då sa hon att hon tyckte jag skulle prova ha gramantygel på Pica någon träning i framtiden bara för att se hur det går. Jag föreslog att vi lika gärna kunde göra det idag, eftersom jag nu äger en. Så sagt och gjort, på med gramantygeln och iväg och rida. Snacka om skillnad på häst! Redan från det att jag tog tyglarna så var Pica typ 10 gånger bättre än när jag red fram och då var gramantygeln ändå relativt lös. Och hela ridpasset var hon så mycket lättare att rida än på länge. Fick till så himla bra galopp till och med!
Och på slutet så fick jag bara höra fina ord från både Cia och Åsberg (från läktaren): Så här bra har hon aldrig gått!! Jisses! Men hon var bra det var hon, min lilla Pica. Jag kunde placera henne i precis den form som jag ville och där var hon sedan.
Så jag som stark motståndare till gramantygel har fått ändra åsikt, den är bra när man behöver den och kan använda den på rätt sätt! A och O vad gäller hjälptygel, den ska kunna användas på rätt sätt dvs som hjälp och inte som någon tvingande tygel.

Igår fick Pica vila eftersom jag hann bli alldeles för trött och fick huvudvärk innan jag hunnit med borstning så det blev en promenad i ridhuset på 25 minuter istället. Tror Pica också var glad över att slippa arbeta, för hon såg redigt trött ut igår när jag var i stallet, säkerligen massa träningsvärk.
Idag blev det ridning, på med gramantygeln för att prova själv. Gick väl ändå rätt så okej för att vara tredje gången med gramantygel för min del. Men usch vad det är snören överallt som man ska hålla reda på, jag kommer nog inte bli någon kandar älskare i framtiden. Tur man får rida på tränsbett ända till MSV B nuförtiden. Men Pica var väldigt fin idag, men det är så sjuuuuuukt svårt att rida när hon kommer loss i ryggen för allt blir så fruktansvärt stort! Stooor, skumpig trav, stooooor galopp. Yes, jag köpte en rörlig häst!
Dock var jag helt usel när jag red idag, blev lite för mycket åka-med-ridning och det är aldrig bra. Så skärpning till imorgon och ordentlig ridning, tar gramanen igen för att på torsdag rida utan.

I övrigt hinns inte mycket annat med. Plugg hela dagen fram till halv fem då åker jag till stallet, hemma igen halv nio då är det ju typ dags för sängen. Åh vad jag längtar till söndag! Då ska jag göra precis, ingenting! Ligga i sängen tills jag behagar gå upp, bara vara och sedan pysseldag i stallet. Me like!
Men nu efter ett inlägg med typ ett hundra utropstecken ska jag duscha för att sedan sova. Imorgon bär det av in till uni för att ha seminarie där man ska ha bokredovisning. Öhm, varför?
På återseende!

// therre

Egentligen hade jag tänkt skriva om mina senaste dagar när jag satte mig här, men efter en inspirerande kommentar från Pennelina så ska jag istället berätta om min första egna häst.

Hon var långt ifrån den allra finaste, långt ifrån den allra bästa. Men för mig kom hon att bli den finaste och bästa på denna jord!

Tillåt mig att få presentera Donia

Hon var ett polskt halvblod född 1986 med okänd härstammning. Hon hade funnits på ridskolan sedan jag började 1996 som en liten, liten tjej med gröna ridkläder. Jag red då på ponnyer och hade ingen aning om att denna häst skulle bli min ögonsten för all framtid!
Hon stod längst ned i stallet i en spilta. Hon var känd för att vara elak i spilta men super snäll att rida. De flesta upplevde nog ett obehag av att behöva gör iordning henne för lektion och jublade högt när de fick ta henne direkt i ridhuset. För en rid-favorit var hon nog hos många tror jag.
Min "resa" tillsammans med Donia började när jag valde att börja sköta henne enbart för att det var synd om henne. Både Madde och Andréa som tidigare haft henne som storfavorit hade liksom hittat ännu en som deras hjärta klappade lite extra för. Så där var jag ca 12 år gammal och livrädd för hästen jag valt att börja sköta. Jag gick från att sköta stallets snällaste häst till stallets värsta. Den polska damen som trängde upp alla i spiltväggen.

Men mitt val av att börja sköta Donia kom att bli ett av mina bästa i livet! Vi hittade den där kontakten som man bara hittar med ett fåtal hästar i sitt liv. Jag lärde mig hennes signaler och hur man skulle göra för att inte bli uppträngd i väggen. Jag var där vareviga dag och borstade och borstade på henne. Fick hjälpa de flesta att göra i ordning henne för lektion.

Mina bästa minnen från den tiden då ridskolan ägde henne är när jag fick henne på tygeln för första gången. Det var på mittvolten på A-sidan, vi red extra dressyr-träning på jullovet för Äva-Lena. Och den där känslan när hon liksom släppte till kan jag fortfarande känna i kroppen. Hon var som sagt inte den mest dressyrlika hästen, men härligare ridkänsla får man nästan leta efter!
Ett annat minne jag har är när jag en gång på jullovet stod och ryktade henne i säkert 2 timmar. Hon stod och sov så härligt. När det sedan var dags för en extra dressyrlektion kom en vuxen fram till mig och frågade: Vad har du gjort med henne, hon är ju alldeles lugn?! Mitt svar: Jag har bara ryktat   

Sen kom sommaren 2004 då några av ridskolans äldre hästar skulle säljas av. Donia hamnade ute på säljannons på nätet och mitt hjärta krossades. En tid gick och på sommarlovet så skulle det komma några och titta på henne och Mystik. Jag fick visa Donia och Carine fick visa Mystik. Men Donia ville de inte ha eftersom hon inte "gick i form av sig själv". Jag blev jätte-jätte-glad! Men de var på något sätt fortfarande intresserade. Men då sade Maria till mig att hon tyckte jag skulle köpa Donia istället. Jag fick gå hem och prata med mamma över helgen. Och mamma gick med på att köpa henne! Trots att mamma var lite skeptiskt eftersom hon var lite rädd, som så många andra, för henne i spiltan. Så i augusti 2004 blev hon min alldeles egna häst!

Vi fick plats uppe i Plåtstallet. Där levde Donia lite som hon ville själv. Gick ut ur boxen om jag lämnade dörren öppen. Ofta stod hon  i stallgången (som bilden ovan) och kikade efter mig.

Eller så här!

Hon lärde mig otroligt mycket ridmässigt! Med henne kunde man göra allt, precis allt! Hon var verkligen den optimala "första hästen"!

Men efter många år på ridskolan var hon dock sliten i sina framknän så hoppning var inte det som gynnade henne bäst. Sommaren 2005 gick vi omkull på en hopplektion för Madde J, resulterade i ett brutet nyckelben. Men hästen var hel och det var det viktigaste! Efter det blev hon dressyrhäst på heltid. Vi tävlade dressyr i lätta klasser, vi var inte bäst men vi deltog och gjorde vårt bästa! Vår bästa merit är en lagplacering i div 3 år 2006.

Men 20 år gammal fick hon spatt i ett bakben och vår tävlingskarriär var över. Jag ville vidare och hon hade tagit mig så långt hon kunde. Så det skulle bli nytt köp av häst, men var skulle Donia bli av? Hon var mer levnads glad än någonsin och hade absolut inte ont av sin spatt så att avliva henne var uteslutet!
Till slut stod jag där med två hästar och en stallplats, men som från ingenstans kom Tina med familj. Tina hade tidigare i sitt liv varit på ridskolan och visste vem Donia var och hur hon var i sitt humör. Så att de tog henne som pensionär var nog det bästa som kunde hända! Där fick hon avsluta sitt liv och genom Blup så kunde jag se att hon år 2009 blivit en av himlens allra finaste änglar.

Även om det är länge sedan vi skiljdes åt så kan jag ibland sakna henne. Hennes humör, det stora huvudet med de stora öronen och den där speciella lukten från hennes mule.
 Det är hon som lärt mig vad ridning innebär och det är tack vare henne som jag idag ens har häst och är så inbiten som jag faktiskt är. Att få ha en Donia till i mitt liv är vad jag önskar innan jag dör.
För hon kommer alltid förbli den bästa hästen i mitt liv!

// therre

Jag kan inte hålla mig! Det kliar för mycket i fingrarna nu efter att ha suttit vid datorn i flera, flera timmar utan någon som helst orsak. Skrivit i min fina kalender och jag känner mig så lycklig över att få skriva i den! Skriva ned saker som händer i framtiden så jag är förberedd, det känns helt lovley men samtidigt lite ångestladdat när jag skriver in tentor, föreläsningar osv. Just nu ser jag bara en jobbig period framför mig. Halsbränna och magont har jag haft i tre dagar nu och det lär fortsätta i en och en halv vecka till. MINST! Tänk om jag kunde sluta ha ständiga inre stress...

Men jag ser fram ändå fram emot att få bli av med dom här tentorna och avsluta detta kapitel i mitt liv. Vila mig i tre dagar och sedan få börja med helt nytt, helt nya ämnen. Känns som otroligt mycket tjat och pladder om skolan hela tiden, men det är ju det som mitt liv kretsar kring just nu.

Pica gick finemang igår när jag red. Tänkte noga på vad Cia sade om min vänster skänkel på senaste träningen. In med underskänkel intill Picas sida. Och tänk vad mycket bättre det genast blev. Det är alltid roligt att märka resultat när man ändrar på något. Red många öppnor både på volt och fyrkant i både trav och galopp, testade på några skänkelvikningar och en och annan längning. Kom fram till att jag inte ska öva travlängningar något mer, de slutar bara skit ändå. På tävling så blir de oftast riktigt bra, så jag spar på dem helt enkelt. Galopplängningar är roligt att göra nu, för nu när Pica är mer lösgjord i sin kropp så räcker det med att lätta lite i handen lägga till skänkeln och hon ökar direkt! Behöver inte ens driva henne framåt i ökningen längre. Hon är allt bra duktig min lilla pärla!

Dagen till ära fick Pica vila av två anledningar: Hon fick nya skor och hon hade så oooont på eftermiddagen. Stackars prinsessan! Sen så var min tanke att klippa henne lite idag, innan allt växer ut igen och det blir fällningsperiod = inte går att klippa. Men tji fick jag! Allt som gick att klippa var halsen, det andra var för kort. Så halsen blev klippt för där hade det växt ut massa hår. Så nu är hon som nyklippt igen. Ska bara fixa till manen som har växt som till sig som ogräs, men det fixar jag till veckan innan domarkursen. Den blev ju flyttade pga branden. Då ska det tydligen knoppas och så ska man se proper ut, så vitt schabrak, vita lindor och knoppar samt stilig ryttare blir det då. Men jag längtar lite dit faktiskt!
Nu ska jag ge mig här vid datorn, avslutar med en bild jag hittade på Angie´s USB. Man kan verkligen se hur mitt tålamod börjar tryta på den lilla milda Casino   , bilden är från i somras när jag och Angie gjort fotoshoot med Casino som en överraskning till Åsberg.

Lilla milda vägrar stå still! Men det är inte lätt att bara vara 4 år och fotomodell   

På återseende!

// therre

Tiden tryter när man tentapluggar till två tentor, har häst och faktiskt till och med jobbar (idag!), bloggen hamnar inte på prio ett så att säga.

Bjuder därför på en extremt bra skriven text som jag tycker alla, verkligen alla(!), borde ta sig tid att läsa. Framförallt vi hästmänniskor. Enjoy!

Om varför tjejer egentligen rider, och varför ingen vill lyfta på det locket.

På återseende!

// therre

Hemma igen efter en tre dagars "semester" i Söderköping hos Maddelito. Anlände i torsdags vid halv tolv efter endast 8 minuters försening från SJ´s sida, grattis! Vi blev hämtade på station av Madde i fin pick up och jag erkänner i efterhand att min väska var lite för stor, men jag fick rulla på perrongen!
Åkte in till centrumet för en tur på stan. Första funderingen: Hur tänkte den här människan när denne parkerade så här nära vår bil?

Tur vi inte behövde backa    Handlade ett resekit för schampoo och balsam, dsv ett kit med småfalskor man kan hälla över i så det tar betydligt mindre plats i väskan! Lämnade Norrköping för att åka hemåt mot Söderköping. Kör in på finaste gården och topp modernt hus med golvvärme i nästan heeeela huset! Rena rama lyxkåken kan man säga! Här skulle vi ju inte vantrivas direkt. Sötaste golden retriver hunden Sigge möttes oss med glädje när vi kom in. Hur go som helst och han levde nog också lyxliv med tre brudar som kunde klia honom på magen. Torsdagskvällen fortsatte med prat och snack, kvällsfodring i stallet och sen gick vi och sov.
På fredag, nyårsafton, vaknade jag och Andréa till uppdukat frukostbord med allt man kan tänka sig, hotellfrukost-känsla, tack Madde! Vid lunch åkte vi till Söderköpings centrum och gick runt, superfint med massa gamla välbevarade hus. Hem för lite lunch och fodringar i stallen. Sen vid 16 åkte vi till Norrköping för att gå den årliga nyårpromenaden som var supermysig! Tusentals maschaller som lyste upp hela promenade, musik och dansuppvisning som avslutades med tal och nyårssmällare. En härlig promenad på ca 2 timmar i nyårskvällensanda i super sällskap. Sen hem för att duscha och göra oss iordning, laga tre rätters middag, avslutade med lite nyår från Skansken och spelade TP innan vi gick och lade oss.
Lördag innebar hemfärd och även den med endast 10 minuters försening.
Tack för den här helgen!

Så nu är det nytt år, 2011, och ett nytt år innebär väl nya möjligheter? Det är väl det man brukar säga. Mina mål med det här året är på olika plan i mitt liv:

• Mål med ridningen 2011
  Mina mål med ridningen är att under våren befästa mig och Pica i LA-klasserna, dvs att ligga på en stadig nivå runt 65%, för att till hösten sedan försöka rida godkänd MSV C med förhoppning om kval till MSV B.
  För att nå detta måste både jag och Pica hitta ett ännu bättre samspel än det vi redan har.
  Jag måste få bättre kroppskontroll och styrka samt kondition och detta når jag genom att börja träna mer utanför ridningen, mitt mål är att springa minst tre gånger i veckan. Gärna fler.
  Träna upp styrkan i bålen samt ryggen.
  Förfina mina hjälper i ridningen, säte, skänkel, hand.
  Bli bättre på att lägga upp planering inför tävling och ha inställningen "Vi ska gör vårt bästa" och inte "Nu jäklar ska vi vara bättre än sist".
• Mål med skolan 2011
  Vårterminen i skolan ser ut att bli lite lugnare än vad den varit nu i höst, färre tentor och mer arbeten. Det gör ju att tentastressen försvinner, stort plus! Sen ska jag försöka planera mina pluggtimmar bättre så att jag kan få ha åtminstone en dag helt ledigt från plugg varje vecka.
  Ett stressmoment som försvunnit är ju det här med att komma in på program, jag är nu antagen till Samhäll- och beteendevetenskapliga programmet som varit mitt mål. Nu känner jag ett visst lugn över mina studier, jag är garanterad en examen!
• Mål med livet 2011
  Det här året ska jag bli bättre på att skriva ned det jag planerar. Bli flitigare på att använda min kalender, som jag ännu inte införskaffat. Det gör ju att jag lättare kan lägga upp planering vad gäller skolan och ridningen.
  Jag ska försöka stressa mindre och unna mig själv mer.
• Övriga mål 2011
  Jag ska sluta vara så snål och istället få köpa saker för att belöna mig själv, första belöningen kommer i slutet av februari genom Scandinavium.
  Jag ska börjar läsa fler "vanliga" böcker och känna avkoppling genom dem istället för att slita ut mina Vänner-säsonger. De är min bästa avkoppling som ska sparas till de nödvändigaste tillfällena.
  Försöka ta fler bilder vid olika evenemang för att dokumentera mitt liv bättre, öhm(?) det säger jag varje år så det är liksom ett mål vid sidan av   

Så nu ska jag lämna mycket av det som var år 2010 bakom mig, detta innefattar stress, människor, händelser. Och jag ska se framåt mot mina mål, det här är året då jag ska nå mina mål. Det är som (Madde  misstake från mig, ändrar detta) Andréa sa nu i helgen: Det är bättre att sätta upp mål än att ha ett visst löfte, ett snedsteg och löftet är brutet, målet finns ju fortfarande kvar.
Hoppas alla andra också har bra mål som ni sätter upp, att ha ett mål gör att man motiveras mycket bättre. Tycker iaf jag.
På återseende!

// therre