På begäran så har jag nu tagit min första ego-bild som ska publiceras på nätet. Jag får ont i magen av sånt här, hatar att vara med på närbilder. Så enjoy, det här kan nog bli den enda   

Badrummet var liksom the place to be för att kunna se att jag verkligen hamnade på bilden   

Kunde åka hem två timmar tidigare från uni eftersom dagens föreläsning skulle innehålla: Psykologiska perspektiv, nervcellens delar samt funktion och olika betingningar. Hmm, känns bekant tror jag. Så jag åkte hem istället, vilket var väldigt skönt!

Ha en fin kväll för det ska jag ha.

På återseende!

// therre

Steg upp vid halv åtta och förberedde frukostmackor och kaffe, fixade till håret som stod på vift. Den nyklippt luggen kan man säga var åt fel håll   men en plattångsomgång senare var det återigen tillrätta lagd. Beställde en helt ny plattång igår från bangerhead.se, vet att den är super bra då både Ida, Andréa och Madde har en varsin. Välinvesterade pengar eftersom mina båda som jag har idag inte ens är lika bra som den (kommande) nya tillsammans.

Vid kvart över åtta blev jag hämtad av Andréa och så var vi påväg mot uni. Jag själv började inte förrän kl 10 vilket innebar en timmes extra plugg. Dock tyckte jag att det var mer spännande att prova om det trådlösa bredbandet som finns på uni ville funka på min bärbara och se det funkar alldeles utomordentligt!

Föreläsning från 10-14 med halvtimmes avbrott för lunch. Känns verkligen roligare att sitta på den här delkursens föreläsningar än den förra nu handlar det om kognition, dvs tankeförmågan hos människan.

Nu så sitter jag i långhusets korridor och försöker plugga men det går trögt, har valt fel plats men jag orkar inte packa ihop allt och flytta så jag sitter kvar. Är ju bara en och en halv timme kvar tills kriminologin börjar och jag tror att jag

snart får lite pluggsällskap.

Pica hon får omvårdnad av Becca idag eftersom jag är här inne på uni hela dagen. Becca skulle prova att rida idag så jag hoppas Pica sköter sig och att det går bra. Antar att jag får rapport lite senare.

Nä, nu ska jag försöka mig på att plugga lite igen.

På återseende!

// therre

...jag och min hästapålle. Idag hade jag bokat in en tur ut i det gröna tillsammans med den bästaste Pica. Kom till stallet där jag som alltid välkommnades med en gnäggning. Pica är en rolig häst för vissa dagar vet hon inte riktigt hur hon ska bete sig om jag bara ställer mig utanför och klappar henne. Då blir hon alldeles ställd och börjar gå runt i boxen, vänder rumpan till, går runt lite igen, öronen bakåtstrukna och gnäggar samtidigt. Hon får det liksom som lite svårt då, haha!

Men hon fick sin hötuss och sen satte jag ingång med att borsta av henne och sedan åkte sadel och träns på. Ut och hoppa upp, så begav vi oss bortåt på vägen. Tänkte att det säkerligen skulle komma en lastbil eller traktor idag bara för att vi var själv och så rätt jag hade. Men den kom lägligt så vi kunde bara gå in på en avtagsväg och lastbilen fick köra förbi. Sen var vi påväg igen. In i dungen innan Fisksjötorp. Skrittade sedan längs med kanten över gärdet med destination att gå in i skogen bakom Fisksjötorp. Pica stannade både en, två och tre gånger för att backa och krångla lite. Titta på fåren, titta på hästar. Till slut var vi över gärdet då skulle vi bara ta oss förbi över en liten passage där det flyter vatten under. Så med darriga ben så var vi över. Denna lilla bit från vägen och över gärdet tog säkerligen 10 minuter och det är ca 150-200m. Sedan blev det återigen stopp vid ingången av skogen för där fanns ju en livsfarlig myrstack. Då backade vi lite igen, sen till slut så darrade hon in i skogen. Och vilken mysstämmning! Att få skritta i en skog tillsammans med sin häst och bara höra hovarna mot den mjuka marken, vinden som viner genom träden, det var helt underbart!

På vägen ut så lyckades jag precis vända mig om, efter att ha borstat bort granbarra på Picas bak, när Pica gick under en grangren vilket resulterade med barr i hela munnen. Man kanske ska kolla framåt när man rider?
Hela vägen hem gick hon lungt och stilla, hon njöt nog lika mycket som jag av att få komma ut i skogen. Verkligen avstressande!

Så det här ska jag verkligen försöka göra minst en gång i veckan, bara skritt ut i skogen så hon får lämna allt vad bana heter och se något nytt. Det behöver hennes hjärna! Efter turen var hon jätte trött stackarn, många nya intryck på en och samma dag är jobbigt för en liten Pica.

Nu ska jag ha tv-tisdag, äntligen! Desperate Housewives följt av Cougar Town, love it!
På återseende!

// therre

Idag när jag var i ridskolan såg jag två yngre tjejer som skojade och skrattade tillsammans, det såg så härligt ut! Bästa vänner i den bästa miljön! Det fick mig att tänka på hur många av mina bästa och finaste vänner som jag träffat och lärt känna i just stallet.

Jag tror nog att den första som jag lärde känna riktigt ordentligt var Carine, året var väl 1997. Vi red i samma grupp på måndagar, samtidigt som handikappgruppen, för Ewa. Första hästen jag red var Merrimac, en mörkbrun jättestor ponny (i mina ögon), han hade en vit stjärn kommer jag ihåg. Min favorithäst då var nog Laban, en fjordning som var super mysig. Fick dock aldrig rida honom förrän jag bytte till annan dag då han alltid gick med på handikapp.
Carine och jag vi följdes åt i ur och skur i alla ridgrupper. Det gjorde att vi byggde upp en vänskap som håller i sig än idag!
Senare när jag blev "småelev" 1999, fick man ju lära känna de stora tjejerna. Det var dom man såg upp till! Karin, Elin, Jenny, Malin E, Malin Å, Kristin och sen fanns Madde och Andréa, som idag är två av mina bästa vänner idag! Jag kommer ihåg att jag var så stolt när man fick hjälpa till att fodra på kvällarna tillsammans med de äldre tjejerna, då kände jag mig viktig. Och att jag i början trodde Madde och Magda var tvillingar för att båda hade långt brunt hår, haha vilken miss!

Som småelev fick man träffa mer kompisar. Jag har redan nämnt Carine men sen fanns ju också Cassie, Anna, Lindha, Malin och Zäta. Vi var ett härligt småelevsgäng och än idag är vi goda vänner. Det finns så mycket galet vi gjorde på den där små- och årselevstiden. Alla hoppträningar där jag och Carine ledde avramlings-ligan, tårta efter varje träning!

Kommer ihåg när vi började med hoppträningar, jag var yngst och mest rädd så jag hade liksom ingen talan om vem jag ville ha utan jag fick hoppa på Fideli som fick hjärtattack så fort hon såg en bom, Rivaldo som var 170 i manken och pigg som en mört i hoppningen, det gick jävligt fort!

Man har många roliga minnen tillsammans med alla tjejerna, vi höll ihop i vått och torrt! Globen-resorna var nog bland de roligaste och alla lucia-shower som vi kämpat med och varje gång lyckades vi riktigt bra!

Tänk att man kan skapa sådan livslång vänskap genom att träffas i stallet. Och att man än idag håller kontakten och kan prata med dem alla om vad som helst. I stallet bygger man verkligen livslånga vänskapsband!

Bild från Lucia-tåg 2007(?) när jag blivit vald till KgRK´s lucia

På återseende!

// therre

Ni vet att jag sa att denna tävling har flutit på väldigt bra med funktionärsbit osv. Jag tänkte att denna tävling skulle bli helt problem fri, men där hade jag fel! Idag av alla dagar valde ridskolansdator att inte starta, det betydde att vi inte kunde använda datorn till något alls! Tur var väl att alla startlistor, protokoll osv redan var utskrivna. Så hela tävlingen gick som smort, flöt på väldigt bra utan några problem utom att den senare domaren var väldigt långsam och dorg ut på tiden totalt en timme extra. Men inga större klagomål angående det eller något annat.

Min prestation då? Totalt misslyckad, katastrofal, vill bara radera den här dagen ur minnet!

Från det att jag tog tygeln på framridningen kände jag att det här var inte en bra dag. Pica var inte med på noterna. Hela framridningen blev totalt misslyckad, jag hade bara känslan av att det är lika bra att stryka sig. Så katastrofalt kändes det! Ingenting fungerade bra! Pica var ouppmärksam på båda skänklarna, vilket gjorde mig lite irriterad. Men jag fortsatte ändå.
Inne på banan sen kollapsade allt! Började med att rida in på banan, helt förbannad på hela situationen över att inget kändes bra. Väl framme vid domaren så spänner Pica till sig för dekorationerna, jag blir såklart arg och knackar till med skänkeln och smackar förbi henne. Verkligen inte rätt sätt, men är man redan arg och irriterad så blir man ju inte mindre irriterad när hästen spänner sig för strunt saker. Får startsignal, ska fatta höger galopp från skritt, Pica fattar vänster. Bryter av och vi kommer väl igång i någon halvtaskig galopp.  Uppridningen sådär, fram i trav får till en väldigt fin mellantrav som belönas med betyget åtta. Sen blir allt bara värre och värre och värre. I vänstergalopp sedan rider vi seperntiner som flyter fint, blir lite öppen. Passerar kortsidan och i hörnet bryter Pica av, antaligen pga kommunikationsmiss oss emellan. Försöker fatta ny galopp men Pica vägrar, blir lite ilsk (FEL METOD!!), Pica svarar med att i något slags capriol-liknade språng hoppa framåt, återigen samma sak. Jag känner hur tårarna av ilska och irritation börja välla fram. Hela långa diagonalen kämpar jag med att få henne att fatta vänster galopp, men allt gick åt pipsvängen! Ingen vänster mellangalopp visad. Resten av programmet hade kunnat gått bra, men jag hade redan gett upp. Halt, hälsning, ut fort från banan. Skrittar iväg förbi allt och alla som kanske vill prata och hör hur det gått, men jag skiter i allt och skrittar iväg på vägen fylld av besvikelse och ilska över min fruktansvärt dåliga prestation. Allt gick fel från början till slut! När jag skrittade bortåt kände jag att jag bara ville skritta bort iväg oändligt långt bort och slippa komma tillbaka igen. Har nog aldrig känt sådan besvikelse över mig själv någon gång i hela mitt liv!
Väl tillbaka får jag väl höra mina procent och det blev 60,00%. Tittade inte ens på protokollet förrän efter en timme, har fortfarande inte ens läst igenom det ordentligt. Sån fruktansvärd besvikelse!

Efter att klassen var slut så fick jag lite pepp-talk från Ola som förklarade vad jag gjort för fel. Så nu ska det bli ändring, ska sluta bygga upp förhoppningar/förväntningar om hur det ska gå och istället börja rida programmet och sen utvärdera, inte utvärdera innan. När det blir problem, bryta av till skritt andas och börja om. Vid läskiga saker, klappa och låta henne titta, absolut inte bli arg! Inte sätta för mycket press på henne, utan bara lagom. För idag sa hon ifrån och det ordentligt! Ola trodde att idag hade det kunnat spela över ordentligt, men han sa att jag har ett väldigt snällt sto trots det som hände idag. Det kan vara så mycket, mycket värre!

Men just nu känner jag bara att jag vill radera den här dagen ur mitt minne, för den har varit katastrofal!

Pica blev nöjd när hon fick gå in i sin box efteråt och käka mat. Sen lite senare så gnäggade hon när jag pratade med henne och då värmde det i hjärtat och gjorde dagen lite bättre. I love her även om allt blev fel idag, men vi tar nya tag från imorgon helt enkelt...

På återseende!

// therre

Nu var helgen här igen och liksom de senaste två helgerna innebär detta tävling. Imorgon ger vi oss i kast med LA:3 igen och jag har redan nu bestämt mig för att den här gången ska känslan infinna sig! Förra helgen infann den sig på framridningen men inte på banan. Helgen innan infann den sig ordentligt både på framridning och bana, men då fick vi ju inte njuta nämnvärt av någon seger. Imorgon då jäklar ska det kännas bra och det ska gå hela vägen!

Men min morgon börjar ju inte med ridning utan jag har starttid kl 14.06 vilket innebär lite funktionärsarbete i första klassen och sedan kan jag ladda ordentligt. Tror nog att när jag får se några ritter imorgon hjälper det att jag kan ladda upp lite extra. Men morgondagen får utvisa hur det hela går helt enkelt. Nu ska jag fortsätta min uppladdning med lite musik, enjoy!

På återseende gott folk!

// therre

...har nästan passerat och inte ett endaste litet inlägg har jag hunnit (läs orkat) skriva. Det är som jag skrev i måndags att man går in i en liten bubbla när man tenta-pluggar och så är man där några dagar och det har jag verkligen varit! Tentan kan jag inte säga hur den gick, varken skit eller jättebra. Det var med frågor på begrepp som läraren nämnt men inte gått igenom nämnvärt så det blev en hel del chansning och ord-bajseri. Så nu är det bara att hoppas på det bästa helt enkelt!

Efter tentan i onsdags spenderade jag hela min dag inne i Örebro. Mamma hade följt med in för att vi efteråt skulle shoppa lite. Jag hittade inget nämnvärt roligt mer än två röda julbockar på Ikea samt att jag fulländade min maskerad-outfit. Kommer se ut som ett helvete, men va fan ska man klä ut sig kan man lika gärna göra det ordentligt! På em var det bara att åka tillbaka till uni för att träffa min grupp i kriminologi då vi arbetade lite med grupp-arbetet. Efter det en två timmars föreläsning där jag skrev två rader, helt värdelöst! Men det är tur man har så trevliga kamrater som gör det hela lite roligare. När vi slutade så hade bussen till resecentrum redan gått och nästa skulle gå om en timme igen. Så vi (jag, Madde och Robert) delade på en taxi dit och kunde alla tre åka hem en timme tidigare!

Ridningen den här veckan har varit lite sporadisk känns det som. Måndags fick hon sig en promenad, tisdag blev det ett ordentligt dressyrpass, onsdag blev det promenad igen (med Becca), igår torsdag red jag på hoppbanan. Tanken var att rida ordentligt men mörkret slöt sig omkring oss väldigt snabbt och Pica blir spänd som en fiolsträng och är i startgroparna hela tiden, då blir jag osäker och vågar inte riktigt lätta av så mycket som jag borde. Så det fick bli lite trav arbete och därefter galopp i lättsits runt på hoppbanan.

Det är verkligen höst när det hinner gå från ljust till mörkt under bara ett ridpass! På ett sätt mysigt och på ett sätt tråkigt och jobbigt.

Idag red vi för Ola igen, tog två veckor i rad den här gången eftersom det kommer bli uppehåll nästa vecka. Hon är nuförtiden väldigt bra redan från början vilket gör att man inte behöver rida så mycket lösgörande på volt längre utan kan övergå till att rida mer programlinjer. Fick träna på skänkelvikningar (som vanligt!) och endel blev bra, i höger är vi nära en sjua i betyg om vi kan få till den. Det gäller att komma in i skänkelvikningen med god framåtbjudning annars hamnar baken före, så på söndag ska jag rida på mer genom hela kortsidan så vi har med oss fart in. Måste börja våga testa lite gränser och rida på mer framåt än att rida tamt och långsamt där formen är mer stadig. Fick avsluta med att rida galoppökningar och jäklar vad hon börjar ta i nu! Härlig känsla när jag känner hur hon tar i med hela kroppen. Och om jag bara kommer ihåg att rida så kan vi med lätthet komma tillbaka till både samladgalopp och arbetsgalopp. Ett härligt ridpass!

Inför söndagens tävling hade vi först funktionärsbrist, därefter fullt med funktionärer och sedan funktionärsbrist. Men nu har allt löst sig igen! (Tack Stefan!) Så söndagens tävling kommer nog bli den första som allt flyter på med funktionärer som jobbar halva dagar istället för hela. Till och med vi i tävlingskommiteén! Det är nästan så jag måste rita kors i taket tror jag, men jag ska väl inte ropa hej för tidigt. Det är ju trots allt två dagar kvar och på den tiden kan det hända mycket har jag lärt mig. Men jag hoppas, hoppas!

Nu ska jag läsa lite kriminologi, har ju inte läst någonting i den boken knappt. Men nu har jag äntligen tid att läsa ikapp det som inte hunnits med.

På återseende!

// therre