Med risk för att låta som en gnällig dressyrryttare så behöver jag få lätta hjärtat  lite nu    

Det här med att rida utomhus är inte min favorit, visst visst det är härligt att rida i solen på sommaren osv. Men när det nu är vår med slask och plask på hela utebanan på en häst som är så spänd så vi knappt rör oss framåt, när snarare går varje steg uppåt och kanske någon ynka centimeter framåt. Att hon sen inte tycker om vatten utan tycker det är äckligt att bli blöt om fossingarna och sen inte tycker om underlag som är för hårt och inte heller för mjukt dvs lera. Hur gör man då?

Sen på utebanan finns det ju ett super farligt monster (läs domarkur) som man måste skena ifrån varenda gång man kommer nära. Det är verkligen inte lätt att uppskatta ridning på utebanan när man rider på prinsessan på ärten    

Sen för att fortsätta i samma klagoanda så är ju banan för stor ibland, ja ni läser rätt för stooooor! Visst kan det tänkas vara lyxigt att ha en ridbanan som är ca 4000 kvadratmeter, men inte när man ville försöka rida dressyr då skulle jag gärna ha en ridbana med staket och bokstäver. Men visst man får verkligen träna på att rida med alla hjälper man har, så lite bra är det väl. Men det så svårt att hitta något fokus tycker jag, det som sagt lite för stort!

Bilden ger inte banan sin rätta storlek riktigt  

Men jag erkänner det, jag är en ridhusryttare helt enkelt som kan njuta av uteritter och snabba farter ibland. Då och då chockar jag en del i min omgivning med att rida fooort   

Men nog om mina klagerier. Dagens ridpass blev utomhus precis som planerat. Pica var spänd som en vet inte vad och vi kunde nog skritta snabbare än vad v galopperade. Så det fick bli ett frigalopp-pass idag. När hon går in i sig själv och gör utsidan till en rustning för att skydda sig mot alla världens farligheter så går det inte att rida, så då kan man nästan enbart galoppera. Men det tyckte hon iaf var roligt, minsta lilla jag släppte i handen tog hon som en gest att "Varsågod och galoppera!" Och jag ska erkänna att det är rätt härligt ändå att rida utomhus när man kan rida så här fritt. Men vi tar nya tag en annan dag och är ute, för jag vet vad alla spänningar beror på och det är för att vi suttit för länge i ridhuset under vintern, men det är lätt hänt när man inte ens behöver gå ut för att komma till ridhuset. Så jag lovar att  framöver ska jag rida ute så mycket som möjligt.

Imorgon är det äntligen träning för Ola, känns som det är evigheter sen nu. Är väl 2-3 veckor sen sist eftersom vi fick uppehåll nu pga av skadan. Så imorgon åker nog stövlarna på, för då måste jag ju tvinga mig själv att rida i dem. När jag rider själv så kan man ju ta en paus när det är lite jobbigt med stövlarna. Men nu jäklar ska de ridas in!

Nu dags för lite tv, det är ju tv-tisdag vilket innebär Desperate Housewives, Cougar Town och Christine, I like it!

På återseende!

// therre

 

Ida

6 april 2010 21:49

Du får säga till henne på skarpen! Fjollhäst, betyder du får börja rida mer ute;)

http://iivarsson.blogg.se

 

Therre

12 april 2010 20:41

Ida: Yes yes, I will :)

http://therre.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett livstecken från mig till ni 10-15 tappra som klickat er in här varje dag, jag ska ge er ett nytt hopp om min återkomst i bloggvärlden!   Byter bloggportal och lämnar bloggplatsen, men Therre-bloggen får finnas kvar som ett fint minne      ...

Mina dagar den senaste veckan har tillbringats i liggande ställning. I fredags när jag hoppade upp på Pican orsakade jag det värsta ryggskott jag varit med om!! Så nu med starkare smärtlindring, hjälp från massör och sjukgymnast är jag åter på benen,...

Ibland får jag sådan djupa tankar om livet och allt runt omkring,  just nu fick jag en sådan tanke...   Jag skulle vilja ha en massa, massa, massa pengar, kunna klä mig moderiktigt, kanske till och med vara en modeikon? Ha tiden och pengarna till...

Nu har jag överlevt ett ryggskott till! Skrev i lördags att jag hade ont i ryggen, tro fan det när jag på kvällen knappt kunde gå än mindre bära något överhuvudtaget. Dum som jag är (eller envis?) klättrade jag upp på Picas rygg för ett ridpass, inså...

Min rygg håller på att säga upp sig! Har haft känningar ett par dagar men kört på som vanligt ändå, det som inte dödar det härdar är ju mitt motto. Men när jag inte vågade sitta ner i sadeln i trav i torsdags och halvsatt i sadeln i fredags så bör ja...